Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Senaste inläggen

Av Skogsfrun på Dal - 10 juni 2016 22:15

  Hänga tvätt utomhus är ren livskvalité.

 

Vaknade i natt av att regnet trummade på rutan, lycka!

Trädgårdsslangen som skogsfrun varit på vippen att rulla ut, behövs inte tas i bruk och vattentunnorna under stuprören är fyllda igen. Naturen levde upp på dessa 10 mm som himlen begåvade oss med och det finns hopp om rabattväxterna.


   

Getramsen är motivet men Ludde trodde visst något annat.

Skogsfrun har myror i brallan och är överallt och stökar. Dasset har fejats och pyntats med grönt. Framför dörren har förvildade jordgubbar förvandlats till smultron, man får ta ett litet skutt när man ska in eller ut.

I blom än, men bäst att lägga sig i träning.


   

När kvällen känns lång kan man alltid baka något.

Norska lefsor går fort och lätt att åstadkomma.

Djuren trivs när matte donar med mat i köket.

Det här receptet är inte dumt. Bröden blev inte gamla!

                                       

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 4 juni 2016 13:28

  Tvättade borstar som kanske kan komma till nytta igen.

 

När regnvattenstunnorna fyllts på ska mattor skuras
Idag fick det räcka med vanlig veckostädning.
Frisk nordanvind flyttar trädgårdsmöblerna i lä runt knuten.
Pausfika x3.


   
Den gamla Oxeln har mått bra av åderlåtningen,

sträcker i triumf sina blommor mot skyn.


Melankolin försvann med såplukten ut i det blå.
Sysselsättning heter medicinen.
Man ska ägna sig åt djuren. Gömde boll med Ludde som också blev borstad.


   
Ordnade med bi och fågelvatten.  
Lördag är en dag som alla andra och skogsfrun gör precis vad hon vill med den.
Nu ska det lagas en broccoligratäng!

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 1 juni 2016 13:48

    Första junidagen.

Nu har den välsignade värmen anlänt och hängmattan är på plats.

Här vilar man ut då och då efter trädgårdsknoget eller när eljest andan faller av och på. Ludde håller span på omgivningen, hör annalkande fordon på km-håll.


Matte är nöjd med gårdvaren, han kan ligga ute själv så matte kan ha dörren öppen för den ljuva sommaren -och flygfäna.


Grönskan försöker idogt omslingra oss och kampen är oviss.

Tur man ändå gillar läget och hoppas ryggen står ut med påfrestningarna.

Bara daggen har torkat upp ska klipparen fram och jobba.

Skogsstigens början och tunet framför snickarboa står på tur.


Blomningen kommer och faller, just nu syrentid men flädern ligger i startgropen

och vresrosornas knoppar öppnar sig när som helst liksom schersminens.

För varje sort som blommar bort krynper skogsfruns hjärta litegrann



Av Skogsfrun på Dal - 29 maj 2016 15:28

     

Idag är det Mors Dag. Många mödrar är ute på vift och blir bjudna på restaurang.

Skogsfruns tillresta, långväga ättelägg och flickvän,

överraskade redan igår med gentil förning, som gemytligt kunde avnjutas i det fria enär vädrets makter var nådiga.

Skogsfrun kunde känna sig fri som fågeln... ja, som den där mystiske Härmsångaren som underhöll oss av och till, dold i lönnens frodiga bladverk.

Elegant blomsteruppsats med små presenter instoppade, gladde och förskräckte en smula, ovant med all denna uppmärksamhet.


  Idag har vi frukosterat med mor Britta.

Den obligatoriska liljekonvaljbuketten plockades bak knuten. Vi minns den fantastiska Norgeresan anno 70-tal när de vackra getterna på fotot höll på att äta upp gummilisterna på bilen. Käraste mor, så ofta i mina tankar.


     


Dagen är regntung och grå, man måste hitta på något! Nattens regn omöjliggör gräsmatteklipp så vi tar yarisen och sticker till Sunnanå, båtfolkets Mecca och porten till Vänern.




          Efter bryggpromenaden, där vi träffar och samtalar med en husbåtsägare, bestämmer vi oss för en skogslufs mot Vita sandar.

Men vi vill inte gå ända dit utan viker av åt höger där en uråldrig pilskylt

visar vägen men är det rätt väg...?


     

Vi följer tappert den ringlande stigen. På hala rötter och slippriga stenar knagglar sig skogsfrun fram med tungan rätt i mun och mobilen i fickan utifall...fall.

Långt om länge ljusnar det och en flik av Vänerns leende yta glimtar framför oss,

vilken lättnad. Skogsfrun som begrundat ett desperat telesamtal: hjälp, jag har villat bort mig i skogen någonstans bakom Sunnanå! drar en lättnadens suck och ilar* till bilen på genomsura fötter, det har som sagt regnat massvis i natt.

Hemma väntade resten av morsdagstårtan tll kaffetåren som sällan smakat bättre.

Sålunda skaffade vi oss ett litet äventyr denna mulna söndag i månaden Maj.

Av Skogsfrun på Dal - 25 maj 2016 21:12

  Lutande holken i paraboläppelträdet, har en bosättare.

Inte den förväntade svartvite, han har visst fått stryka på foten för en ettrigare blåmes. Det avslöjade kameran, som var snabb och fångade den gröngule i fladdret.

Nåväl, sångarens röst hörs så han har nog hittat en annan lägenhet i grannskapet.


Underbar dag efter en åskdiger tisdag som förskräckte men som också gav oss ett behövligt regn, 30 mm med råge så nu är marken tacksamt mättad.


  Korngrynsbröd i de former som stod till buds.


Efter en orolig natt då skogsfrun inte föll i sömn förän tupparna började gala, mötte vi en ny dag med förbluffande energi. Satte ganska omgående en matbrödsdeg på korngryn, receptet står på paketet. Medan brödet jäste och jäste igen hanns det med en del annat.

Yarisen blev ren och fin inombords och golvmattorna skurades.

Vilostunderna blev oroliga när så mycket, synbart ropade på att bli gjort.

Efter regn släpper ogräset sina rötter lättare, så det är väl dumt att inte passa på.


Godaste Rabarberkakan tll kaffet får skogsfrun att forska i denna fantastiska växts egenskaper. Man häpnar!

"Rabarber innehåller en ingrediens som dödar cancerceller med rekordfart, visar ny forskning och nyheten har toppat engelska tidningar. 
Nu planerar forskarna för att det potenta ämnet i rabarber ska användas för att skapa alternativa behandlingsformer vid cancer".
källa: http://kurera.se/rabarber-kan-halvera-antalet-cancerceller-48-timmar/http://www.100gram.se/


Näringsvärdet är heller inte fy skam!

 


Nu blir det ännu mer rabarber på bordet och i magen!







Av Skogsfrun på Dal - 24 maj 2016 11:32



   

I syrenernas tid och mandelbloms månad.

 

Även en däven åsktung försommardag måste det städas när som andan faller på.

När mattorna skakades på tunet underhöll näktergalningens vidunderligt starka röst.

Nerifrån å-maden steg tonerna vida omkring. Vi tackar.


Mellan varven tar skogsfrun och Ludde paus på verandan, pustar ut och lyssnar,

doftar och ser hur det växer. Skogsfruns rygg börjar nu knaka i fogarna efter all rensning. Ordning på torpet ska de va -både ute och inne.

Med måtta är svårt, regnvädersdagar ger välbehövlig vila... till annat.

Som att städa snickarboa t.ex En hel säck med bråte blev det.


Harpalten nere på maden vid ett annat tillfälle. 

 

Denne lille harpalt, eller en släkting, var ute på äventyr nyss.

När Ludde och matte efter väl förrättat värv, satt på verandan och fikade, dök den upp.

Först fattade vi inte vad det var som långsamt kom skuttande på vägen nerdanför trappen,

I förbifarten kastade haren en likgiltig blick på oss innan svanstippen försvann utom synhåll. DÅ insåg vi båda vad det var! Nej stanna, skrek skogsfrun i samma stund som Ludde fick fart under galoscherna och for iväg som en raket.

Inget att göra åt, bara vänta. 5 minuter senare kom Ludde åter, drypande våt av sin resultatlösa färd genom vått gräs och lagom till kaffet.


Nu skulle vi äntligen koppla av och se friden an. Men vad nu? Där kommer den oemotståndlige palten tillbaks! Vi trodde inte våra ögon och Ludde orkade inte köra en vända till. Ja se harar, de måtte inte veta sitt eget bästa, eller känner han Ludde och sin språngande överlägsenhet....?

Av Skogsfrun på Dal - 15 maj 2016 09:47

Fortsättning på föregående inlägg:

Pingst rimmar på hingst och då firas många hästbröllop, ja även tvåbeningar slår sina påsar ihop  den helgen och hoppas det ska vara livet ut, djur är duktigare på att njuta av stunden utan långsiktiga planer.


 
Den goe värmen vi snabbt vant oss vid, tog slut lagom till helgen men vännen Makis hjärtevärme blossade några trivsamma dagar på torpet.

                           

       
Den stukade foten satte stopp för längre vandringar, men vi tog oss iaf till Åa en dag.
Passerade Kreaturen, som var fullt upptagna med sitt, nyss släppta i bet och ihop med Ferdinand, kalvar är nyfikna på livet och skuttar på upptäcktsfärd tillsammans.


forts. från föregående inlägg:

     
Ulrik 2050          Glomstadgutten 1975   Aramis du Nord Camargue


Åter till hingstarna, de skogsfrun fick äran att träffa på hingststationen i Veneröd.  Ja även de trevliga människorna där, som skötte allt med bravur och hade tid för oss. Tack för godaste rabarberkakan till kaffet Maria, den inspirerade till liknande experiment.
Meningen var att skogsfrun skulle få rida deras egen stjärna, kungen i stallet Nordsvenske Ulrik 41 poäng i bedömning, något som den stukade foten satte stopp för. Tala om otur! Erbjudandet står kvar, sa Maria.

Skogsfrun hade förutseende nog  övat upp sina färdigheter med att lektionsrida stor häst ett par dagar innan, steg och ryggverksamhet är ju helt annorlunda än på islandshäst och det var några år sedan  man "bytte ner sig"... OBS! detta handlar enbart om cm!  Upplevelsen var något chockartad men genomfördes och hade säkert varit av stor betydelse ifall det blivit rida av på Ulrik.

(Förresten bytte vi inte hästras, det blev bara så att islänningarna blev sist kvar)



     

Ston på tur att bli kelade med. Stallets egna i olika åldrar.          
Nu blev det ögonfröjd och  klappa på hästar istället och en otroligt fin upplevelse ändå. Stort tack till värdparet/stallägarna och till.....

  hönsaflocken! De som bidrog till den läckra rabarberkakan.

Av Skogsfrun på Dal - 11 maj 2016 09:29

   

My baby draw up in a brand old Buick....

 

Nej det stämmer inte, glidaren återkommer vi till, men hämtad  av yngste sonen med barnbarn i ett fordon modell nyare för snabb förflyttning sydvästvart.

Tänka sig! Första semestern* på åratal. Mirre katt låstes ute och klarade sig bra på naturens skafferi.


       

Barnbarnens färdigheter imponerade stort på farmor med höjdskräck och stukad fot

 

Underhållning i cirkusklass avnjöts från verandan i Älvängen, vackert ortsnamn på ett samhälle som nu håller på att uppslukas av närheten till storstaden Göteborg och mångfilig motorväg. Idyllen finns kvar bakom bruset.


   

Kökspersonalen jobbade bra ihop och bordet dukades av yngsta barnbarnet, hög klass!

Skogsfrun bara satt med benen i kors och lät sig servas. Mat och dryck smakade givetvis superbt. Ludde såg till att hålla sig i händelsernas centrum, d.v.s nedanför matberedarna i hopp om någon godbit.


Men... "inget kalas utan kras"!

I mörkret skulle skogsfrun ut med Ludde för sista rastning, glömde helt grässlänten och klev rakt ut i luften. Landade mjukt men med vänsterfoten i konstig vinkel, stukningen var ett faktum. Tur i oturen att inget bröts, ett benbrott hade varit rena katastrofen.

Nu blev det linkelink med käpp och begivenheten, som var tänkt dagen efter, den återkommer vi till i nästa inlägg.



 

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se