Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Senaste inläggen

Av Skogsfrun på Dal - 10 augusti 2016 22:05

Ruskdagar när kylan gör sig påmind, fasar skogsfrun för kommande mörka tider.

Önskar sig besökare och sällskap vid kaffebordet var dag

-Ludde får ursäkta men han är så beskedligt tystlåten.


     

Förresten händer det allt som ofta att man får oväntat och trivsamt besök!

Grannens två fina Angoragetter hade visst bestämt sig för att undersöka omgivningarna och kom strosande en förmiddag. Skogsfrun skyndade sig ut och lyckades avvärja att de begav sig mot järnvägen via grannen därborta. På sista bilden är de på väg hem.

Skogsfrun har alltid haft ett gott öga till getter men kommit i konflikt med trädgårdsintresset, De går inte riktigt bra ihop, de två.


       

  Livräddning ur vattenkanna hör nog till ovanligheten men så skedde en morgon när skogsfrun hivade vatten ur tunnan för att vattna rabatterna.

Noterade att ett ganska stort löv låg och flöt i tunnan men tänkte inte närmare på det...förrän lövet* började röra på sig i pipen. Det var en fladdermus!

In efter hushållspapper att torka den torr med och så kameran förstås.

Lade sedan musen i klykan på oxeln, där den vilade mjukt på mossan i solvärmen.


Efter en stund började den röra på sig och klättrade så småningom högre upp i skuggan där den på känt maner hängde sig upp och ned. Skogsfrun återgick nöjd till andra sysslor och återvände om ca en timme för att kolla läget. Då var fladdermusen borta.

Troligen har den sökt skydd inne i trädet eller fladdrat iväg till hemmets lugna vrå.

Fint att uppleva men nu blir det grenar ovanpå vattentunnorna så att detta inte ska upprepas. 'Törstiga möss med vingar ska kunna släcka sin törst och sedan lyfta därifrån.


    Rosenflockeln håller vad den lovar...

fjärilars favorit. Här har Påfågelsöga och Citronfjäril behagat tanka just som skogsfrun var ute en sväng med kameran. Sikken tur!


     

Trädgårdsarbete innebär slit och släp, men också riklig belöning om man höjer blicken en bit ovan marken. Lackröd buskros, gammal som gatan och en senare tillkommen rosa skönhet som RR överraskade med för ett par år sedan. Ett vackert minne att vårda.



ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 7 augusti 2016 18:14

     

Så var det dags igen! Redan vid parkeringen mötte oss feststämningen i form av hästragna fordon. 40 kr kostade rundturen i sakta mak på det trevliga gräsunderlaget.


     

Eftersom Ludde stannat hemma fick skogsfrun chansen att bekanta sig med och fota andra vovvar på marknaden. Först en åldrig vacker Alaskan Malamute, och så en hjärteknipande 4-månaders valp av den ganska sällan sedda rasen Dogo Canario.

Tyvärr tappade den intresset vid fototillfället så den goa nosen förblir en hemlighet.

En ståtlig Engesk Setter och en Foxterrier noterades också i vimlet.


     

Kelstund med marknadsfyndet och så fotades det åt alla håll och kanter.


     

Tjoflöjt, va roligt! Tyckte barnbarnsbarnet och visade glatt upp sina färdigheter när vi pustade ut på våra medhavda stolar.

Det där hade skogsfrun övat och övat på som barn, men aldrig lyckats med.


     

Inspirerande tips vid Hembygdsföreningens stånd. Man vet aldrig...

Skiffertak behöver läggas om så där vart hundrade år...kanske.


Vi tackar för oss, de hitresta värmlänningarna och skogsfrun för sällskapet.

Förra året var han som nu saknas med, satt på en stol med Ludde.

Livet är föränderligt men det var en fin dag.




ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 25 juli 2016 20:09

     

21 juli kom fjällan från Fjäll farande. Ludde blev överlycklig förstås.

Maki är hans extramatte fast än har vi inte behövt anlita henne i den egenskapen.

Gott att veta att resursen finns.

Det blå bordet bjöd på torpets favorit numera; pillede räkor i citron-créme fraich med avokado och färsk sparris. Hängmattan finns alltid på plats för den late, som Ludde så troget vaktar.


   

Nästa dag bestämde vi oss för att hälsa på en nyinflyttad Fb-vän i Gustavsfors.

Ca 76 km och en timmes körning tog oss nästan till Värmlandsgränsen.

Värmen var uthärdlig tack vare de molnslöjor som skymde solen.

Hittade vännen Ocki och hennes sambo; Isländske spetsen Oskar, på direkten.

Spontan visit som uppskattades. Vi hade både massäck och förning med oss,

det ska man ha när man kommer och överraskar.

Ocki är vegan så vi hade plockat med oss av torpets olika bär. En flaska svart vinbärssaft offrades också på vänskapens altare, hehe.


     

Solen gassade nu hett och skogsfrun trängtade till ett dopp i den närbelägna sjön Lelången. Vandringen dit blev nog så krävande för en med dåligt knä och överskottskilon, 2 km kan veta! Ludde fick bra träning i Oskars sällskap, efter en stund bakefter slappnade han av och kunde t.o.m nosa Oskar i baken. Oskar var så cool.


     

Äntligen framme! Underbar liten badplats med ett fåtal stillsamma personer.

Vi kunde dra oss undan med våra hundar och snart plumsade vi i.

Ocki var först i med sin badglade Oskar, men Ludde och skogsfrun var inte långt efter.

Här hade vi kunnat stanna resten av dagen så ljuvligt var det.


    Men hem måste vi ju och Maki avlämnas utmed färdvägen. Efter en stunds trivsam samvaro med fika och inspektion av odlingarna. lämnade vi herrskapet åt sitt lyckliga öde...tänk att få bo så härligt, ett rejält stenkast från sjön! En lyckad dag, och Mirre verkade inte ha saknat oss alls.




Av Skogsfrun på Dal - 22 juli 2016 15:35

       

Liten blir stor. Skogsfryns yngste hade vägarna förbi när han var på väg norrut för att i lugn och ro fira sin 50-årsdag.

Den blev mycket lyckad med bra väder, öring och sik fiske ovanför polcirkeln

Pojkarna, barnbarnen var bussiga och klippte gräs och plockade av de dignande bärbuskarna. Hallonglass är inte dumt.


     

Matinköp på vägen hit, efter skogsfruns förslag, omsider trädde kocken i aktion.

Anrättningen blev läcker och passade bra en varm sommardag.

Färska räkor i citron-créme-fraiche med avocado och stekt färsk sparris och en bit lax, kan mumsigt rekommenderas.

Kanske inget för hungriga tonåringar "Är detta förrätten" sa Viktor och beskådade upplägget. Efteråt diskade utan vidare Markus och sen tog killarna välförtjänt siesta i hängmattan.


   

Fin kväll och natt för de som ville campa,

killarna reste tältet och nästa dag bar det vidare norrut.

Viktor vid ratten övningskörde med uppmärksam fader bredvid

resan avlöpte utan incidenter och nu är de lyckligt och väl hemma igen.

Vi är glada och tacksamma för stoppet på Dal. Hej då och vi ses snart igen!   

Av Skogsfrun på Dal - 6 juli 2016 14:47

    Många passerar torpet förbi...

men somliga stannar! En god vän på Facebook hade vägarna förbi och svängde in på den lilla guppiga grusvägen som tll skogsfrun bär. Calle kallas han, en trevlig man med likaledes mysig Welshterrier Teddy. Så välkommet avbrott i ensamheten.


       

Ludde kan ju inte bete sig mot andra hundar, så trots Teddys uppenbara vänlighet och tolerans tordes vi (läs skogsfrun) inte släppa dem lösa. Ludde fixerade envetet men Teddy visade stor själsstyrka och lät sig inte bekomma. Skogsfrun blev väldigt förtjust i denna mjukt vågade jycke (ursäkta, Ludde).


    Kompletterar inlägget med ett par senare inkomna bilder från Calle. Vi hade MYCKET att tala om och Teddy berättade fantastiska historier om sin käre husse, och jag tror honom!  


     

Teddy kunde konster, för skogsfrun är hussens ställning också en konst!

Ett gott öl föll både husse och hund bokstavligen på läppen.


    Husse är en pigg 80+ are och en dag utforskade han trakten per cykel, ingen match för en gammal tävlingsåkare.

Teddy väntade stoiskt, bunden i oxeln. Inte ett enda gnäll eller skäll.


    Så var det dags att dra vidare.

Håverud måste alla se som besöker Dalsland. Vi tackar för besöket och önskar välkommen igen!


 

Dagen efter att Calle och Teddy rest, syntes blod från Luddes ena baktass.

Det visade sig vara en klo som splittrats, en gammal skada som förvärrats.

Hade sådan tur att vetten fått ett återbud och vi fick komma redan samma eftermiddag.

Det blev ett omständigt och pilligt göra som tog 2 timmar, Ludde sov förstås under tiden. Vid kloklippningen uppdagades att även en klo på den andra baktassen, var dålig och fick rensas. Nu har stackarn bandage på båda bak och halskrage om nätterna.

Han får penicillin och smärtstillande men skogsfrun får klara sig på kaffe som vanligt.


Underlåthetssynd är ingen ursäkt värd och faktum är att mattes sämre syn och överdrivna försiktighet har orsakat att Luddes klor blivit för långa och därmed lättare fläks. Hundar som enbart tassar på mjukt underlag sliter inte sina klor som vilda djur eller de som travar på asfalt. Varannan månad ska nu skogsfrun ta hjälp med kloklippet.

Av skadan blir ingen rik men kanske lite visare.



Av Skogsfrun på Dal - 3 juli 2016 09:46

      

Humlen kunde vara majstång, tårtkalas och Ludde i full frihet


Till Värmeland den sköna gick färden! Inte igår man firade midsommar någon annanstans än hemma. Hästarna krävde sin skötsel oavsett helger och någon ersättare gick aldrig att uppbringa, hm inte för att vi ansträngde oss speciellt. Själv är bäste dräng tror man gärna. Trivsam samvaro med barn, barnbarn och bbb, nu måste man vara urgammal!


       

5 minuters promenad till Jonstorp där vi provsatt verandan och kollade blomstren.

Utsikten ner över byn är fin och typisk för landskapet. Mycket jobb återstår på det gamla misshandlade torpet; tidigare "reparationer" fodrar nogsamt återställande.


       

Midsommardags vandring, ca 6 km direkt från hemmets vrå genom vacker storskog och bad i Bråtsjön. Årets första dopp för mig var mycket behagligt, gissar på 18 grader. 

Otroligt vackra "Rävsvansar", skogsfräken eller åkerfräken vet jag inte.

Här finns kronhjort, älg, varg, lo, grävling, häckande tranor och mycket mer,Ett pratsamt sällskap ser inte mycket av djurlivet men korparna var nyfikna på oss. 


   

Den obekanta blomman vid torpväggen väntar på sitt namn, någon som vet?

Skogsfrun tackar för en toppenhelg och hoppas att vindruvorna i växthuset är mogna vid nästa besök, plockvänligt placerade för armar uppåt sträck.

Av Skogsfrun på Dal - 23 juni 2016 10:01


    


TREVLIG MIDSOMMAR GOTT FOLK!

Av Skogsfrun på Dal - 18 juni 2016 15:21

    Glada blir vi för besökare på torpet.

En trevlig tillfällighet att det röda fordonet fanns på Dal och drog med sig värmlänningen hit. Alltid behjälplig med ett och annat, tid för sköna stunder hade vi också. 


     

Vännen Maki dök upp några dagar senare och fick logera intill starholken.

Lika bra att Mirre fick sin räka först så vi fick lugn och matro sedan.

Enkelt men gott på tallriken: räkor, avocado och sparris smekte gommen och mättade faktiskt.


       

Nästa dag bjöd på strålande väder och vi beslöt oss för att runda Håverud och samtidigt spana in en fin badsjö som rekommenderats. Vi blev inte besvikna!

Åklången bjöd på tjusiga vvyer och fin liten sandstrand, som Ludde ganska omedelbart tog i besittning. Första badet i år. Tyvärr fegade vi 2-beningar ur, skyllde på bristen på badkläder och handduk förstås. Gissar på ca 17 grader i vattnet.

        

Ludde på spången och från ön fick vi en vacker vy norrut. Näckrosornas blad glänste i solskenet men vad tänker Maki på...livräddning?


   

Nästa anhalt var Håverud och utställningen där. Hittade en skuggig plats åt Ludde och sedan ögonen ätit sig mätta läskade en lakritsglass gott.

Sedan tog vi tuk tuk till Upperud.


     

Café Bonaparte fick inget besök men Maki blev länge i museet intill.

Skogsfrun och Ludde väntade utanför och njöt av den vackra platsen.

Sjön Spången glimmar nedanför och den gula liljan hade sällskap av ett helt gäng.


     

Ludde intog scenen ovanför de undersköna Irisarna, finns det vackrare blomma!

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se