Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Senaste inläggen

Av Skogsfrun på Dal - 24 maj 2016 11:32



   

I syrenernas tid och mandelbloms månad.

 

Även en däven åsktung försommardag måste det städas när som andan faller på.

När mattorna skakades på tunet underhöll näktergalningens vidunderligt starka röst.

Nerifrån å-maden steg tonerna vida omkring. Vi tackar.


Mellan varven tar skogsfrun och Ludde paus på verandan, pustar ut och lyssnar,

doftar och ser hur det växer. Skogsfruns rygg börjar nu knaka i fogarna efter all rensning. Ordning på torpet ska de va -både ute och inne.

Med måtta är svårt, regnvädersdagar ger välbehövlig vila... till annat.

Som att städa snickarboa t.ex En hel säck med bråte blev det.


Harpalten nere på maden vid ett annat tillfälle. 

 

Denne lille harpalt, eller en släkting, var ute på äventyr nyss.

När Ludde och matte efter väl förrättat värv, satt på verandan och fikade, dök den upp.

Först fattade vi inte vad det var som långsamt kom skuttande på vägen nerdanför trappen,

I förbifarten kastade haren en likgiltig blick på oss innan svanstippen försvann utom synhåll. DÅ insåg vi båda vad det var! Nej stanna, skrek skogsfrun i samma stund som Ludde fick fart under galoscherna och for iväg som en raket.

Inget att göra åt, bara vänta. 5 minuter senare kom Ludde åter, drypande våt av sin resultatlösa färd genom vått gräs och lagom till kaffet.


Nu skulle vi äntligen koppla av och se friden an. Men vad nu? Där kommer den oemotståndlige palten tillbaks! Vi trodde inte våra ögon och Ludde orkade inte köra en vända till. Ja se harar, de måtte inte veta sitt eget bästa, eller känner han Ludde och sin språngande överlägsenhet....?

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 15 maj 2016 09:47

Fortsättning på föregående inlägg:

Pingst rimmar på hingst och då firas många hästbröllop, ja även tvåbeningar slår sina påsar ihop  den helgen och hoppas det ska vara livet ut, djur är duktigare på att njuta av stunden utan långsiktiga planer.


 
Den goe värmen vi snabbt vant oss vid, tog slut lagom till helgen men vännen Makis hjärtevärme blossade några trivsamma dagar på torpet.

                           

       
Den stukade foten satte stopp för längre vandringar, men vi tog oss iaf till Åa en dag.
Passerade Kreaturen, som var fullt upptagna med sitt, nyss släppta i bet och ihop med Ferdinand, kalvar är nyfikna på livet och skuttar på upptäcktsfärd tillsammans.


forts. från föregående inlägg:

     
Ulrik 2050          Glomstadgutten 1975   Aramis du Nord Camargue


Åter till hingstarna, de skogsfrun fick äran att träffa på hingststationen i Veneröd.  Ja även de trevliga människorna där, som skötte allt med bravur och hade tid för oss. Tack för godaste rabarberkakan till kaffet Maria, den inspirerade till liknande experiment.
Meningen var att skogsfrun skulle få rida deras egen stjärna, kungen i stallet Nordsvenske Ulrik 41 poäng i bedömning, något som den stukade foten satte stopp för. Tala om otur! Erbjudandet står kvar, sa Maria.

Skogsfrun hade förutseende nog  övat upp sina färdigheter med att lektionsrida stor häst ett par dagar innan, steg och ryggverksamhet är ju helt annorlunda än på islandshäst och det var några år sedan  man "bytte ner sig"... OBS! detta handlar enbart om cm!  Upplevelsen var något chockartad men genomfördes och hade säkert varit av stor betydelse ifall det blivit rida av på Ulrik.

(Förresten bytte vi inte hästras, det blev bara så att islänningarna blev sist kvar)



     

Ston på tur att bli kelade med. Stallets egna i olika åldrar.          
Nu blev det ögonfröjd och  klappa på hästar istället och en otroligt fin upplevelse ändå. Stort tack till värdparet/stallägarna och till.....

  hönsaflocken! De som bidrog till den läckra rabarberkakan.

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 11 maj 2016 09:29

   

My baby draw up in a brand old Buick....

 

Nej det stämmer inte, glidaren återkommer vi till, men hämtad  av yngste sonen med barnbarn i ett fordon modell nyare för snabb förflyttning sydvästvart.

Tänka sig! Första semestern* på åratal. Mirre katt låstes ute och klarade sig bra på naturens skafferi.


       

Barnbarnens färdigheter imponerade stort på farmor med höjdskräck och stukad fot

 

Underhållning i cirkusklass avnjöts från verandan i Älvängen, vackert ortsnamn på ett samhälle som nu håller på att uppslukas av närheten till storstaden Göteborg och mångfilig motorväg. Idyllen finns kvar bakom bruset.


   

Kökspersonalen jobbade bra ihop och bordet dukades av yngsta barnbarnet, hög klass!

Skogsfrun bara satt med benen i kors och lät sig servas. Mat och dryck smakade givetvis superbt. Ludde såg till att hålla sig i händelsernas centrum, d.v.s nedanför matberedarna i hopp om någon godbit.


Men... "inget kalas utan kras"!

I mörkret skulle skogsfrun ut med Ludde för sista rastning, glömde helt grässlänten och klev rakt ut i luften. Landade mjukt men med vänsterfoten i konstig vinkel, stukningen var ett faktum. Tur i oturen att inget bröts, ett benbrott hade varit rena katastrofen.

Nu blev det linkelink med käpp och begivenheten, som var tänkt dagen efter, den återkommer vi till i nästa inlägg.



 

Av Skogsfrun på Dal - 4 maj 2016 09:27

     K3 Livregementets husarer på väg till eller ifrån övningsfältet i Skövde


Remontryttarn Arne är nästan alltid i mina tankar. Efter inlägget om cortegen vid Prins Eugens begravning, inspirerat av cortegen vid kungens 70-års dag, fick skogsfrun hjälp med sökningen efter den gamla jornalfilmen från 1947. Inte hela eller samma, hittades. Sekvensen där RR:s häst går omkull finns tyvärr inte med.


   

Uniformer modell Ä   Arne 23 år i Borlänge  Troligen RR-Arne!

Jämförelse ansiktet  

Synd att RR inte fick se denna film, han hade förstås kunnat namnge alla.

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=1453



Av Skogsfrun på Dal - 1 maj 2016 19:17

  Första Maj kom med sol och lite mer värme

visst vad det precis vad björkarna väntat på. Nu står de i sin första skira dräkt.

Fika på tunet gick för sig med tjockkappan på, så nu har vi majat.


Luddes mamma Mio med sin familj på väg till oss! 


Många besök har vi fått, som glatt oss och gjort den här dagen speciell.

Tack kära vänner ...med vänner, för att ni tittar in och muntrar upp vår ensliga tillvaro!


RR finns dock alltid med i tankarna.

Livgardets hästcortege på Majestätets födelsedag brukar alltid bjuda på god underhållning. Hästar är levande varelser, oförutsägbara spralliga fålar trots all drill. Det roar och skogsfrun kommer att tänka på RR:s berättelse om när han som stamanställ vid K3 i Skövde blev uttagen att rida med truppen i cortegen vid Prins Eugens begravning 1947.


   
Så red alltså vännen, då 17 år ung. De red ca 7 km från Waldemarsudde över Djurgårdsbron, genom staden, förbi slottet till kyrkogården.
Inte helt enkelt med dragen sabel i ena handen och kandar i den andra.
Händelsen journalfilmades och vännen, vars häst halkade på spårvägsspåret och gick omkull, kom med. Sabeln skramlade in bland åskådarna och det tog en stund innan vännen kom upp på hästen igen och ikapp. Varken han eller hästen skadade sig.

Ett minne för livet förstås, som jag livligt kan föreställa mig.

 

Nu går denna dag mot sitt slut och den kyligt nyckfulla April är över.

Vädertjänsten spår sommartemperatur kommande vecka,

det ser vi fram emot, eller hur!








Av Skogsfrun på Dal - 27 april 2016 06:34

Vaknar man och stiger upp före solen får man bonustid. Ett blogginlägg kan se dagens ljus, till fåglars kör och tvättmaskinens brumelibrum.

Aldrig sjunger fåglarna så som i morgonbräcken när de efter en frusen natt hälsar solens värme åter.


    För några dagar sedan möttes man av denna syn när rullgardinen for upp! Inte kul. Men sådan är April och allt det vita smälte bort under dagen. Mot moder Sol har han Bore ingen chans.


   

Hemska saker kunde ha hänt på torpet. Varmvattenberedare drog sin sista suck nära explosionens rand men skogsfrun räddades av två duktiga yrkesmän, som bar ut den rosslande gamlingen (20 år?) och monterade upp en ny, lite mindre och definitivt tystare.

Samtidigt upptäcktes att pumpen i den djupborrade brunnen också var på upphällningen och måste bytas ut, den var väl ungefär lika åldersdigen och har kämpat tapper under sina år. Nu är allt under kontroll på den vattensjuka fronten.


  Fästingarna har vaknat till liv och Ludde fick sin Frontlinedos i pälsen. Men varför kliade han sig så dant sedan, trots frånvaron av fästingar?

Troligen reagerar han på starkt preparat så vad göra...En rejäl schamponering och dusch får bi lösningen tills eländet gått ur kroppen om 2 månader.

Då blir det hemkört! Ja, timjan och vinäger, som sprejas i pälsen, hoppas det avskräcker de små otäckingarna.


    Mellan varven pauserar vi på balkongen i eftermiddagens varma sken. Där trivs Kaprifolen också alldeles utmärkt.

Hm, får bestämt sätta P för dess framfart under skifferplattorna.







Av Skogsfrun på Dal - 20 april 2016 13:26

     

En pall loggs röjs undan för flytt till värmland, annat också.

 

Bekymmer är till för att undanröjas.
Skogsfruns målande beskrivning av döende varmvattenberedare fick yrkesmannen att skratta -kl 8 på morgonen! Då ligger man rätt bra till för snabb service.
Den gamle Hajdu anno 1993 har varit stark tyckte yrkesmannen, helt klart imponerad.
Visst kan man klara sig utan varmvatten, ett tag, man är ju uppväxt utan och är ingen bortskämd/paranoid, daglig duschare heller. Tar det längre tid än en vecka att få en ny vvb, finns ju alltid Badet i Byn.


   

Ut ut! Manar Ludde   sipporna väntar      anpassningsbar ticka

   
Våren gör framsteg och skogsfruns hjärta, lever och njurar och SJÄL fröjdar sig ...trots allt går livet vidare, gott och riktigt är väl det.


     

Soffbilden!         Skogsprommen      Porträttet...tack Gunnel o Erling


Underbara vänner reser långväga för att trösta och hjälpa, skogsfrun rannsakar sig själv och kommer till korta, känns det som. Ett kringflackande liv har motverkat bestående sociala nät, avstånd har betydelse även idag eller just idag. Den krångliga kollektivtrafiken är ju ett enda stort skämt! Som ingen skrattar åt. Tidigare var man bunden vid häst, nu märker man att även en hund och en katt sätter gränser, men valet är mitt sa friaren och bjöd på bojan.
Utifall fri som fågeln tvekar ändå skogsfrun att resa, man har ju läst om barn som blivit avhysta när inte biletten stämt, samma behandling kan säkert en gammal velig käring bli utsatt för och det gillas INTE! Resande ska omhändertas på bästa sätt och därmed basta!


 

Många bollar i luften.  Verandan får förnäm tillökning 


Puzzelbitar faller på plats, inte av sig självt precis men får bara skogsfrun undgå plötslig stroke och dimsyn så blir nog allt lagt till slut.  Regelverket är en snårskog av vita kuvert vilka skogsfrun, inom parentes gör komihåg lappar av.

Av Skogsfrun på Dal - 7 april 2016 15:01

   

Öster om Torpet      Livet från den ljusa sidan

 

Dagarna sniglar sig fram. otacksamt önskar skogsfrun bara att de ska gå.
Utmed pilgrimsleden där vi stav vandrar, har nattens regn lockat fram sipporna ur marken.
Även om regnet är isande kallt är vätan nödvändig för grönskan, som törstigt längtar ljuset.


 
Även de nyplanterade små violerna i fönsterlådorna, syntes ha uthärdat nattens spöregn, ja de såg oförskämt fräscha ut jämfört med skogsfruns sorgliga skepnad i huvudduk insvept och grå. Vem bryr sig i skogen, bara man går tyst och ingen stör.


       
Kära vänner kommer...och far. Ludde ser till att bli medelpunkt.

Men alla har de sitt att sköta. Efteråt drumlar skogsfrun in i tomhetens dunkla vrår igen. Kanske har värsta ångesten ändå börjat ebba ut. Attackerna kommer mer sällan, oron har gett vika för status quo, ett slags meditativt tillståndet av intighet.
Hjärtklappningen och trycket över bröstet är mer sällsynt. Läste att hjärtflimmer är en ganska vanlig påföljd hos de som sörjer och saknar.

Det är märkligt och ovant att ha så mycken tid över för sig själv....och inte bry sig. Personlig omvårdnad; minsta möjliga.
Försöker dra ut på tiden så gott det går, ligga länge på morgonen t.ex Lyckas aldrig mer än till kl 8 men vackert så. Slötittar på Tv när som helst och ramlar ibland på verkliga reprispärlor som missats. Idag: Stina om Liza Marklund intervju och gårdagens Go´kväll där Alexandra Pascalidou berättade om sitt program IDAG på Tv 1 “Vi kallas tiggare”.
Hon talar rumänska och har under ett år umgåtts med tiggande romer i Borås. Hon följer med dem hem till Rumänien för att dokumentera hur de lever och bor där, för att slå hål på myterna om maffia och lukrativt tiggeri. DET ska vi inte missa! Klokt talar denna kvinna om dold rasism och fördomar som vi inte alltid erkänner ens för oss själva.

 

     

Tacksam hjälp med byte till sommardäck och första blåsippan i backen står!

 

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se