Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Senaste inläggen

Av Skogsfrun på Dal - 9 september 2016 09:39

 

Naturligtvis skulle jag försova mig ..igen! En duns och så Ludde som vrålskällde fick mig ur sängen farligt fort. Då hade han redan kört vidare till grannen.  Fort som fn på med kläder och ut för att kånka fram och försöka ställa upp stegen. Inte så enkelt med de där hopfällbara. Avstod  efter fruktlösa försök, vill ju inte riskera liv och lem med en lösaktig* klätterställning.


 
Sotarn återkom och var inte alls sur över skogsfruns försumlighet, fixade stegen själv och gjorde jobbet. Såg att hans knän var värre däran än mina men han sa sig vilja fortsätta ett par år till efter den snart stundande pensioneringen, för att uppnå de magiska 50 åren som sotare. Jobbet på beting gör förstås att han kan välja precis hur mycket han vill utsätta sin kropp för.


Undrar om vi ses nästa höst, det står skrivet i stjärnorna.

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 6 september 2016 16:03

     

Sommartid duggar besökare tätt, det är vi glada för.

Särskilt nu i vår relativa ensamhet.

Ja, undantagandes Mirre katt då. Han tar det säkra före det osäkra och tar in på loftet ovanpå garaget.

Det gör han rätt i när det gäller vännen Calles Teddy, en pigg Welshterrier på 8 år med ett förflutet som kattdödare.


 Status quo råder mellan Ludde och Teddy, vackert så.

Nästa gång kanske de kan börja leka.


       

Calle, på genomresa med sin husvagn måste ju se något av omgivningarna, så vi drog iväg till Sunnanå hamn. Båten eller stugan på skäret ...båda frestade Calle svårt.

Teddy kanske mer frestas av de läckra änderna som tyvärr väntade förgäves på små smulor.


       

Nästa anhalt Vitasannar. Där trivdes Calle och Teddy så in i vassen.

Ludde tog ett plask meddan matte spanade in Kinnekulle i fjärran.

En mus på villovägar i sanden, men vi hittade hem igen.

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 1 september 2016 12:29

     

26 aug fick vi kärkommet besök från Gustavsfors,

Lillstugan, med tillhörande K-märkt facilitet, kom till nytta igen.

Vännen Ocki provsitter snällt för den idoge fotografen.


  Ocki är vegan, men skogsfrun är ju inte främmande för den dieten heller. Tomatsoppan, lagad för första ggn var riktigt god och kommer att återuppstå på menyn framöver. För mer matighet kan man ta i lite sötpotatis.

Här finns receptet om någon är intresserad:

http://www.tasteline.com/recept/kramig-tomatsoppa/

Veganska vågglor med havregrädde som efterrätt var smaskens:

http://www.vegokoll.se/2015-03-25/veganska-vafflor-till-vaffeldagen

     

Efter middagen tog vi en skogsrunda. Ockis lille Isländske vallhund Oskar var en trevlig bekantskap. Han gjorde sig till för Ludde som dock i vanlig oordning betedde sig ohyfsat. Därför ser det ut som det gör; koppel både här och där.

Ja i skogen är ju koppel ett måste p.g.a alla rådjur och annat som kan locka en vovve, sprungen ur varg och med spring i benen.


     

Nästa dag for vi till Vänern och gick den sköna promenaden på sandstigen i skogen där.

Hundarna fick plaska lite men Ocki skulle med tåget hem så vi hade en tid att passa och  hann inte till skogsfruns nya smultronställe. Nästa gång ska vi satsa på det.


     

Rälsbussen har anlänt. Den går regelbundet till Bengtsfors sommartid, idag var sista ggn för säsongen. Vi, som bott här i 13 år, har varje sommar tänkt ta oss en tur med tåget men det har aldrig blivit av. Djuren och deras passning har bromsat.

Så nu tog skogsfrun chansen att skärskåda tåget, det var fint och prydligt förstås.


Vi tackar för besöket och hoppas det upprepas snart, det går ju bussar också.

Vink vink från perrongen.

Av Skogsfrun på Dal - 30 augusti 2016 10:46

Senaste tiden har varit ganska hektisk...ja efter skogsfruns mått mätt.

Därför ligger vi (som vanligt) lite efter i uppdatering av händelserna, hoppas på överseende därvidlag.


   

En Värmlandstripp den 23 aug i angeläget ärende. Det rara gamla Jonstorpet besöktes. Ludde blickar ut över byn från sin plats i konvaljebacken, strax nedanför torpet.


    Fina dagar som vi tackar för.


  När vi kom hem låg det en paket och väntade i brevlådan!

Darrande av iver fick skogsfrun till slut fram innehållet och fick nästan dåndimpen.

Väntade mig en förannonserad korg men i paketet låg två hästar, Frida och Idun in memoriam. Handgjorda i papier maché (stomme, klädsel lera Foam Clay resp. Silk )

Samt foder till oss alla omtänksamt medskickat. Tack snälla underbara Miriam/ Shass för denna prima överraskning! Hedersplats vid datorn, blev så glad!


Shass är en kär bloggvän som tyvärr på grund av synskada har svårt att kommentera här på bloggplatsen. Har påpekat detta flera gånger för ledningen* men utan resultat. Dåligt.


Av Skogsfrun på Dal - 20 augusti 2016 19:17

        

Hur underbart och trivsamt det än är på torpet lessnar man ibland, blir rastlös och längtar bort någonstans. En särskilt varm och solig dag gjorde vi slag i saken

packade ryggsäcken och for iväg med Yarisen.

Målet var Vänern och avsikten att svalka oss i den idylliska lilla vik som vi nosat reda på veckan innan och där få oss ett svalkande dopp.


     

Vi har passerat Campingen vid Vitasannar och hittat en parkeringsplats i skuggan.

När vi kom stod där en bil vars ägare just återvände efter en promenad med sin Bordercollie. Den måste ju skogsfrun hälsa på. Ludde fick nöja sig med att glo genom bilrutan, odygdens lön. Efter en kort, härlig skogspromenad kom vi fram till viken och skyndsamt gjorde sig skogsfrun redo för kanske årets sista dopp.

Dansbanan, eller bryggan...? var praktisk att använda sig av och full av förväntan stegade skogsfrun med Ludde lös och ledig, ut i det grunda vattnet.

Men vad nu...dybotten!

Hjälp, skogsfrun höll på att bli där, men lyckades slita sig loss och komma upp på torra land igen. Vilken besvikelse. På med paltorna igen och vandra vidare.


     

Rikligt belönade blev vi efter ca en halvtimmes fin vandring när vi vek av från stigen, och kom fram till detta paradis. Inte en själ inom synhåll om man bortser från hundratals grågäss på holmarna därute. Lämplig knagg att hänga ryggsäck och kläder på och snart hade vi tagit oss fram till vattnet. Klipphällarna var släta och fina men luriga, så vi... läs skogsfrun, tog det väldigt försiktigt. Långgrunt var det förstås men bra för Ludde som bottnade långt ut. Så roligt han tyckte det var att fritt få plaska och simma utan koppel. Vattnet var behagligt, kanske 18 grader så vi var i en bra stund.



       

På tillbakavägen kom kameran fram. Ludde fick fnatt efter badet och hittade en pinne att fajtas med. Stigen, uppskattningsvis 50 m ovanför vattnet, bestod bitvis av ren sjösand och kantades av hög vass. Trädrötter i dagen var att se både upp och ned för.


       

Vi passerade en lång raksträcka där sanden sladdats. Spår efter hästhovar avslöjar att den används som ridväg. Islandshästar, fick vi veta av en dam utanför sitt sommarhus.

Hm, där skulle inte vara dumt att ta en tur till häst, kanske....


Precis när vi skulle lämna parkeringen kom där en hund som var så lik en varg att skogsfrun måtte ut och fota. Det visade sig vara en korsning mellan Schäfer, Sibirian husky och Alaskan malamute. Skogsfrun ville hälsa men det ville inte vovven.

Ägaren förklarade att hunden som valp blivit rädd för en påträngande man.


Nöjda, med lätt sinne efter en storartad upplevelse, var vi snart hemma igen.

Vi har hittat ett smultronställe!



Av Skogsfrun på Dal - 10 augusti 2016 22:05

Ruskdagar när kylan gör sig påmind, fasar skogsfrun för kommande mörka tider.

Önskar sig besökare och sällskap vid kaffebordet var dag

-Ludde får ursäkta men han är så beskedligt tystlåten.


     

Förresten händer det allt som ofta att man får oväntat och trivsamt besök!

Grannens två fina Angoragetter hade visst bestämt sig för att undersöka omgivningarna och kom strosande en förmiddag. Skogsfrun skyndade sig ut och lyckades avvärja att de begav sig mot järnvägen via grannen därborta. På sista bilden är de på väg hem.

Skogsfrun har alltid haft ett gott öga till getter men kommit i konflikt med trädgårdsintresset, De går inte riktigt bra ihop, de två.


       

  Livräddning ur vattenkanna hör nog till ovanligheten men så skedde en morgon när skogsfrun hivade vatten ur tunnan för att vattna rabatterna.

Noterade att ett ganska stort löv låg och flöt i tunnan men tänkte inte närmare på det...förrän lövet* började röra på sig i pipen. Det var en fladdermus!

In efter hushållspapper att torka den torr med och så kameran förstås.

Lade sedan musen i klykan på oxeln, där den vilade mjukt på mossan i solvärmen.


Efter en stund började den röra på sig och klättrade så småningom högre upp i skuggan där den på känt maner hängde sig upp och ned. Skogsfrun återgick nöjd till andra sysslor och återvände om ca en timme för att kolla läget. Då var fladdermusen borta.

Troligen har den sökt skydd inne i trädet eller fladdrat iväg till hemmets lugna vrå.

Fint att uppleva men nu blir det grenar ovanpå vattentunnorna så att detta inte ska upprepas. 'Törstiga möss med vingar ska kunna släcka sin törst och sedan lyfta därifrån.


    Rosenflockeln håller vad den lovar...

fjärilars favorit. Här har Påfågelsöga och Citronfjäril behagat tanka just som skogsfrun var ute en sväng med kameran. Sikken tur!


     

Trädgårdsarbete innebär slit och släp, men också riklig belöning om man höjer blicken en bit ovan marken. Lackröd buskros, gammal som gatan och en senare tillkommen rosa skönhet som RR överraskade med för ett par år sedan. Ett vackert minne att vårda.



Av Skogsfrun på Dal - 7 augusti 2016 18:14

     

Så var det dags igen! Redan vid parkeringen mötte oss feststämningen i form av hästragna fordon. 40 kr kostade rundturen i sakta mak på det trevliga gräsunderlaget.


     

Eftersom Ludde stannat hemma fick skogsfrun chansen att bekanta sig med och fota andra vovvar på marknaden. Först en åldrig vacker Alaskan Malamute, och så en hjärteknipande 4-månaders valp av den ganska sällan sedda rasen Dogo Canario.

Tyvärr tappade den intresset vid fototillfället så den goa nosen förblir en hemlighet.

En ståtlig Engesk Setter och en Foxterrier noterades också i vimlet.


     

Kelstund med marknadsfyndet och så fotades det åt alla håll och kanter.


     

Tjoflöjt, va roligt! Tyckte barnbarnsbarnet och visade glatt upp sina färdigheter när vi pustade ut på våra medhavda stolar.

Det där hade skogsfrun övat och övat på som barn, men aldrig lyckats med.


     

Inspirerande tips vid Hembygdsföreningens stånd. Man vet aldrig...

Skiffertak behöver läggas om så där vart hundrade år...kanske.


Vi tackar för oss, de hitresta värmlänningarna och skogsfrun för sällskapet.

Förra året var han som nu saknas med, satt på en stol med Ludde.

Livet är föränderligt men det var en fin dag.




Av Skogsfrun på Dal - 25 juli 2016 20:09

     

21 juli kom fjällan från Fjäll farande. Ludde blev överlycklig förstås.

Maki är hans extramatte fast än har vi inte behövt anlita henne i den egenskapen.

Gott att veta att resursen finns.

Det blå bordet bjöd på torpets favorit numera; pillede räkor i citron-créme fraich med avokado och färsk sparris. Hängmattan finns alltid på plats för den late, som Ludde så troget vaktar.


   

Nästa dag bestämde vi oss för att hälsa på en nyinflyttad Fb-vän i Gustavsfors.

Ca 76 km och en timmes körning tog oss nästan till Värmlandsgränsen.

Värmen var uthärdlig tack vare de molnslöjor som skymde solen.

Hittade vännen Ocki och hennes sambo; Isländske spetsen Oskar, på direkten.

Spontan visit som uppskattades. Vi hade både massäck och förning med oss,

det ska man ha när man kommer och överraskar.

Ocki är vegan så vi hade plockat med oss av torpets olika bär. En flaska svart vinbärssaft offrades också på vänskapens altare, hehe.


     

Solen gassade nu hett och skogsfrun trängtade till ett dopp i den närbelägna sjön Lelången. Vandringen dit blev nog så krävande för en med dåligt knä och överskottskilon, 2 km kan veta! Ludde fick bra träning i Oskars sällskap, efter en stund bakefter slappnade han av och kunde t.o.m nosa Oskar i baken. Oskar var så cool.


     

Äntligen framme! Underbar liten badplats med ett fåtal stillsamma personer.

Vi kunde dra oss undan med våra hundar och snart plumsade vi i.

Ocki var först i med sin badglade Oskar, men Ludde och skogsfrun var inte långt efter.

Här hade vi kunnat stanna resten av dagen så ljuvligt var det.


    Men hem måste vi ju och Maki avlämnas utmed färdvägen. Efter en stunds trivsam samvaro med fika och inspektion av odlingarna. lämnade vi herrskapet åt sitt lyckliga öde...tänk att få bo så härligt, ett rejält stenkast från sjön! En lyckad dag, och Mirre verkade inte ha saknat oss alls.




Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se