Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Senaste inläggen

Av Skogsfrun på Dal - 4 mars 2016 23:47

     

När jag vaknar i morgon vill jag att snön ska vara borta!

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 29 februari 2016 20:25



26 februari

fick vi kärt besök av vännen och fixaren från Värmland

Vi begav oss ut på spaning efter grågässen. Ryggsäcken laddad och Ludde med förstås.


       

Brun Kärrhök var roligt att få se, Grågässen vimlade över maderna och ett tjusigt par svanar sträckte utmed ån. Tydlig vårkänsla trots kyliga vindar.


     

Dagsmejan bjuder på sittning vid stugväggen, andra hungriga typer häckar i talgbollarna. En kvart är nog tillräckligt för att få lite färg i bleka vinternunan.


  Solnedgångar är ofta vackra.

Den här kanske i dystraste laget, men den rosa molnslöjan frestade fotografen

i sista stund innan solen försvann bakom fjället.

   

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 17 februari 2016 18:03

 

Sorg förstummar.

Den 10 februari togs beslutet att hästapållarna skulle få avsluta sina dagar här på jorden för de evigt grönskande hagarna.

Svårt men klokt och ett sedan länge ältat bekymmer.

Hädanfärden var direkt, fullständigt aningslös och smärtfri.

Allt tack vare en otrolig ung tjej som ensam, med empati och lugn skötte det hela.

Jag är glad att jag inte bangade ur utan följde mina vänner till slutet, en efter en ledde jag ut dem på gräsplanen framför stallet där vi stod en stund under vänligt småprat.

Varm kram till Lina som gjorde sitt jobb så ömsint och effektivt.

Tack också till vännen i Åmål som kom och stöttade den svåra dagen.


  Alla hjärtans dag firades på sjukhemmet.
Ovanpå RR:s troligen bestående opasslighet och med en alltmer skraltig skogsfru som ensamskötare, syntes ingen annan lösning. Frida var ju gammal och  sjuk sen flera år, båda var fånghästar även söta Idunn tyvärr.
Slika hästar går inte att sälja/skänka bort med gott samvete, deras vidare öden är alltför osäkra. Nu känns det bra att veta att inget ont kan hända dem.


   
Livet går vidare på Torpet, som nu härbärgerar en moloken skogsfru, en glad Ludde och en kelgrisig Mirre katt. Med ljusets återkomst bör allt gå lättare. Våren gör sitt intåg i vanlig oordning, ömsom vinter ömsom värme. Grågässen har sträckt över nejden i 100:a tal, fåglar kan väl inte ta fel...

Nu gäller det att fokusera på framtiden, vi lever i ständig förändring, avslut och nystart går hand i hand. Måtte man orka ända fram!

Av Skogsfrun på Dal - 1 februari 2016 19:46

  Märkligt ljus strax innan solen gick ned.

 

Kallaste månaden sägs Februari vara och just idag kom vintern tillbaks efter en narraktig period med fågelkvitter och barmark. Snön yrde och vattnet frös i slangen som skogsfrun inte begrep att stoppa ner i brunnen över natten. Ner med den några timmar så var det tinat och klart.
Hästarna har ledsnat på hönätet och lämnar det orört, andra bekvämare rutiner med löshö inne i stallet sparar steg och kraft. Hästarna tycks må väl av nygamla ordningen, tillika med fjolårsbetet i stora hagen och Idunn har inga nya utflykter gjort.


   

Efter inköpen i Köpingen hälsar vi på RR som blir strålande glad och lyser som en sällan sedd sol. Särskilt när det vankas princessa på fat. Ludde fick allt smaka.


 

Skogsfrun vaknar till ur dvalan emellanåt och bakar då gärna lite smått och gott.
Idag bullar och mor Brittas goda rutbitar.
Brasan ska underhållas och ihop med nya konvektorelementet i köket (+ ugnsvärme ibland) blir även datorplatsen behagligt tempererad.

Ved kånkas upp från veboa, snart måste loggpallpaketet öppnas, 

skogsfrun hoppas att någon ärad gäst lägligt dyker upp och vill hantlanga.
Hör hör!



 
En daglig skogslufs brukar stå på programmet ty efteråt smakar kaffebrygden så extra gott. Ludde i selen drar måttligt och lyder order; sakta, stanna, vänta. Marsch!

Ack ja, tiden går men skogsfrun räknar timmarna tills vår med ljus och värme står.

Av Skogsfrun på Dal - 24 januari 2016 11:13

  Med pappa och farfar

23 januari ett speciellt datum för somliga. Tänka sig den dagen....
En lätt förlossning på Maria Alberts, första barnet och  farföräldrarnas första barnbarn. Självklart hamnade skogsfrun tidigt i rampljuset  och växte upp till en ganska självsäker unge, understödd och påhejad av hemmavarande fastrar i farfarshuset där vi hyrde lägenheten ovanpå.

År löper undan, föret har varit både gott och kärvt.  Så här i slutet av spåret finns ungen därinne kvar och fattar inte varför kroppen inte hänger med på det ena och andra -vill men klarar allt mindre. Dags att trappa ner på aktiviteterna eller ännu hellre, byta dem mot mindre fysiskt krävande.

Hitta dit och nyfiket söka nya stigar att vandra på.



       

Kärkommet besök av son och barnbarn gladde en söndag. Ludde placerade sig förstås mitt i idyllen som vanligt. Både sparkföret och maten föll på läppen och skogsfrun fick hjälp med både snöskottning och stängsling.


   

På måndag kom så vänligt, lägligt vännen Maki och fixade en härlig risotto och skogsfrua kunde luta sig tillbaks och vegetera mellan varven...så även Maki !


   

Värmlandsvännen kom tacknämligt och stängslade...igen!  hästarna utsläppta.

Idunn är nyfiken fuxig och ställde till en del besvär för sin gamla matte. Utbryt ur hagen varje dag med frostig stängselreparation som följd. De torra nässlorna på andra sidan har lockat, men sedan också omgivningarna längre bort.
När hon begav sig upp till grannen var det dags att gnugga geniknölarna ordentligt och då kom skogsfrun på att öppna upp hela hagen och har man sett -det tycks hjälpa!
Där går de nu och sparkar i snön, letar efter fjolårsgräs och annat mumsigt och har sysselsättning. Hästar kan också ha tråkigt.


Titta på videon i fullstorlek och slipp fladdret!


Kylan har lossat på sitt järngrepp och idag har vi behagliga + grader  lite snö föll igår men nu är det bara stilla och lite grådisigt.  Hoppas vi slipper mer snö med åtföljande jobbig skottning
men en får ta´t som det kommer. 

Av Skogsfrun på Dal - 10 januari 2016 15:26

     

Vintern är här och Domherren gör entré,

en välkommen färgklick i det vita... ja Talgoxen får ursäkta.

Hoppas damerna följer efter och låter sig smaka av det som bjuds.


       

25 cm snö och skarpt läge att öppna det närbelägna loggspaket vid torpväggen.

Förrådet på verandan i det närmaste slut så vi behövde fylla på.

Bekvämt dragavstånd men ganska knogigt ändå,

20 paket innebär att man hanterar 200 kg.

Efter en timmes skottning på förmiddagen dessutom, känner skogsfrun att dagens kvot ifråga om motion, är uppfylld. Ludde blev lite besviken för att han inte fick hjälpa till att dra, men loggspaketen låg lite väl ostadigt på pulkan för hans vilda framfart. Nu klarar vi oss ett tag, det ska ju komma mer snö.


  Makis handstickade halvvantar till RR kommer väl till pass

värmer gott hans värkbrutna händer, och allting ska vara namnat.

En gör så gott en kan.


Tog oss till köpingen i lördags för en handlingsrunda och besökte förstås också husse. Han blev glad att se oss men var trött, så vi satte snart kosan hemåt igen.

Inte minst för att hinna fram innan vägen yrt igen.

Köra fast och anropa traktorhjälp är skräcken.

Allt gick bra och skogsfrun känner sig lite mallig faktiskt.

Fick möte med snöplogen på den skamligt smala Kyrkvägen där man grävt diken djupa som vallgravar. Framförvarande bilist höll för mycket undan för plogbilen och låg strax där på trekvart.


  Nu kopplar vi av framför brasan, tack för idag, slut för idag!





Av Skogsfrun på Dal - 7 januari 2016 19:42

  Nu är han här! RR har flyttat in på sjukhemmet i Köpingen

bara 4 km bort. Han verkade så nöjd och pigg över att vara hemma* igen.

Skägget hade han lämnat i Uddevalla, färdigtomtat för i år kan veta.


    Får hunden komma in och hälsa på husse

frågade skogsfrun sköterskan. Jaadå svarade hon glatt, är någon allergisk får den väl hålla sig undan. Det var ett svar i skogsfruns smak.


 

RR:s rum med utsikt mot parkeringen och vägen som leder till torpet.

Det ser lite ödsligt ut men vi ska väl försöka göra det lite hemtrevligare.


Nu har jag beställt namnband att stryka fast på kläderna.

Har tänkt fara in på lördag men vädret bestämmer, det väntas mer snö tyvärr.

Jag tycker det är alldeles lagom som det är.

Av Skogsfrun på Dal - 7 januari 2016 10:14

   
Med lätt bävan slår jag upp mina grönblå, hur mycket har det snöat under natten tro.
Askan i kaminen är fortfarande varm, sedan elden tagit sig sprider sig värmen snart i huset. 15 grader i köket är acceptabelt, det är ju en arbetsplats.
Först nu törs jag kolla utomhustermometern, -11 okej.

Släpper ut katt och hund, dörren går lätt att öppna, vi är inte insnöade.

Kanske 5 cm lätt snö bara, inga problem.


      
Hästarna står ute och väntar med snötäckta ryggar, paltar på mig och laddar fickorna med extravantar och Luddes snörboll. Efter utfodring och mockning byts till tjocka lovikavantar inför snöröjningen som går lätt med enbart kvast. 

Trapporna och gången ner till vägen får räcka.

Lite senare efter kaffet, tar vi en skogslufts, Ludde å jag.

Kylan avskräcker inte det krävs bara lite jävlar anamma...och en hel del kläder.


       
När vi kom hem tog vi en selfie och lite annat eftersom solen tittat fram så grant.



  Glädjande besked! Vännen är på väg hem till Köpingen inom en mycket snar framtid, fick beskedet via mejl häromdagen när oron fick mig att kontakta biståndsenheten. Nog är det konstigt att närmast anhörig inte underrättas per automatik.

RR får ett kortidsboende på ett sjukhem 4 km härifrån, yippie! Då kan vi ses ofta och jag kan hjälpa till med ditt och datt. Kanske Ludde får hälsa på också.

Detta ser vi fram emot och sover gott om natten.

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se