Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Inlägg publicerade under kategorin Utflykter på Dal och längre bort

Av Skogsfrun på Dal - 18 september 2016 18:25

  Inbjudan till hemstaden av broder med fru,

fick oss äntligen att stuva in oss i yarisen och styra kosan söderut.

Åh så trevligt vi hade det med god mat och kortspel, som man saknat sen livskamraten lämnat sin plats vid bordet och annorstädes.

Smaklökarna minns fortfarande den suveräna fisksoppan som skogsfrun fick med sig receptet på. Ja faktiskt också resterna som räckte i dagarna två.


    De varma dagarna

tillbringade vi mest på den inbyggda uteplatsen, där Ludde intog sina mål.

Utanför på gräsmattan hade en äldre dam bundit sin lilla goa vovve, en 13-årig tik, blandras: Yorkshireterrier/ Welsh corgi.

Utan att se varann var de mycket medvetna om grannskapet.

 

       

En vacker afton gick vi tll den närbelägna kyrkogården för att besöka en gammal familjegrav. Där vilar farmors föräldrar med sin broder och hans maka.

Inskriptionen gick att läsa fastän på väg att vittra bort.

På hemvägen genom en skogsdunge lyckades skogsfrun igen med sitt konsstycke att plötsligt falla platt till marken. Fel skor och inga stavar rubbar balansen och  trädrötter är rena fångstredskapen för sandaler. En revbensbräcka blev straffet för denna dumhet ifråga om skobeklädnad. Som en är klädd blir en hädd.

 

   

Moster Viktoria 93 och faster Ethel 95 besöktes givetvis.

Viktoria i sitt hem, blev lycklig över de 10 rosorna som hon skulle haft på sin födelsedag i maj, men bättre sent än aldrig. Skogsfrun var för sorgsen då för att bege sig ut i världen. Faster Ethel stortrivs fortfarande på sitt äldreboende och var på väg till en andaktsstund, vi slog följe i hissen ned och bilden hade blivit riktigt bra om inte fastera tittat på fotografen i det kritiska ögonblicket. Detta får vi göra om.

En sta resa i glödande höstfärger får det bli, sen kommer vintern och då sitter vi fast här i snön. Men, inte ska vi gå händelserna i förväg, än är det sensommar!

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 20 augusti 2016 19:17

        

Hur underbart och trivsamt det än är på torpet lessnar man ibland, blir rastlös och längtar bort någonstans. En särskilt varm och solig dag gjorde vi slag i saken

packade ryggsäcken och for iväg med Yarisen.

Målet var Vänern och avsikten att svalka oss i den idylliska lilla vik som vi nosat reda på veckan innan och där få oss ett svalkande dopp.


     

Vi har passerat Campingen vid Vitasannar och hittat en parkeringsplats i skuggan.

När vi kom stod där en bil vars ägare just återvände efter en promenad med sin Bordercollie. Den måste ju skogsfrun hälsa på. Ludde fick nöja sig med att glo genom bilrutan, odygdens lön. Efter en kort, härlig skogspromenad kom vi fram till viken och skyndsamt gjorde sig skogsfrun redo för kanske årets sista dopp.

Dansbanan, eller bryggan...? var praktisk att använda sig av och full av förväntan stegade skogsfrun med Ludde lös och ledig, ut i det grunda vattnet.

Men vad nu...dybotten!

Hjälp, skogsfrun höll på att bli där, men lyckades slita sig loss och komma upp på torra land igen. Vilken besvikelse. På med paltorna igen och vandra vidare.


     

Rikligt belönade blev vi efter ca en halvtimmes fin vandring när vi vek av från stigen, och kom fram till detta paradis. Inte en själ inom synhåll om man bortser från hundratals grågäss på holmarna därute. Lämplig knagg att hänga ryggsäck och kläder på och snart hade vi tagit oss fram till vattnet. Klipphällarna var släta och fina men luriga, så vi... läs skogsfrun, tog det väldigt försiktigt. Långgrunt var det förstås men bra för Ludde som bottnade långt ut. Så roligt han tyckte det var att fritt få plaska och simma utan koppel. Vattnet var behagligt, kanske 18 grader så vi var i en bra stund.



       

På tillbakavägen kom kameran fram. Ludde fick fnatt efter badet och hittade en pinne att fajtas med. Stigen, uppskattningsvis 50 m ovanför vattnet, bestod bitvis av ren sjösand och kantades av hög vass. Trädrötter i dagen var att se både upp och ned för.


       

Vi passerade en lång raksträcka där sanden sladdats. Spår efter hästhovar avslöjar att den används som ridväg. Islandshästar, fick vi veta av en dam utanför sitt sommarhus.

Hm, där skulle inte vara dumt att ta en tur till häst, kanske....


Precis när vi skulle lämna parkeringen kom där en hund som var så lik en varg att skogsfrun måtte ut och fota. Det visade sig vara en korsning mellan Schäfer, Sibirian husky och Alaskan malamute. Skogsfrun ville hälsa men det ville inte vovven.

Ägaren förklarade att hunden som valp blivit rädd för en påträngande man.


Nöjda, med lätt sinne efter en storartad upplevelse, var vi snart hemma igen.

Vi har hittat ett smultronställe!



ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 25 juli 2016 20:09

     

21 juli kom fjällan från Fjäll farande. Ludde blev överlycklig förstås.

Maki är hans extramatte fast än har vi inte behövt anlita henne i den egenskapen.

Gott att veta att resursen finns.

Det blå bordet bjöd på torpets favorit numera; pillede räkor i citron-créme fraich med avokado och färsk sparris. Hängmattan finns alltid på plats för den late, som Ludde så troget vaktar.


   

Nästa dag bestämde vi oss för att hälsa på en nyinflyttad Fb-vän i Gustavsfors.

Ca 76 km och en timmes körning tog oss nästan till Värmlandsgränsen.

Värmen var uthärdlig tack vare de molnslöjor som skymde solen.

Hittade vännen Ocki och hennes sambo; Isländske spetsen Oskar, på direkten.

Spontan visit som uppskattades. Vi hade både massäck och förning med oss,

det ska man ha när man kommer och överraskar.

Ocki är vegan så vi hade plockat med oss av torpets olika bär. En flaska svart vinbärssaft offrades också på vänskapens altare, hehe.


     

Solen gassade nu hett och skogsfrun trängtade till ett dopp i den närbelägna sjön Lelången. Vandringen dit blev nog så krävande för en med dåligt knä och överskottskilon, 2 km kan veta! Ludde fick bra träning i Oskars sällskap, efter en stund bakefter slappnade han av och kunde t.o.m nosa Oskar i baken. Oskar var så cool.


     

Äntligen framme! Underbar liten badplats med ett fåtal stillsamma personer.

Vi kunde dra oss undan med våra hundar och snart plumsade vi i.

Ocki var först i med sin badglade Oskar, men Ludde och skogsfrun var inte långt efter.

Här hade vi kunnat stanna resten av dagen så ljuvligt var det.


    Men hem måste vi ju och Maki avlämnas utmed färdvägen. Efter en stunds trivsam samvaro med fika och inspektion av odlingarna. lämnade vi herrskapet åt sitt lyckliga öde...tänk att få bo så härligt, ett rejält stenkast från sjön! En lyckad dag, och Mirre verkade inte ha saknat oss alls.




Av Skogsfrun på Dal - 18 juni 2016 15:21

    Glada blir vi för besökare på torpet.

En trevlig tillfällighet att det röda fordonet fanns på Dal och drog med sig värmlänningen hit. Alltid behjälplig med ett och annat, tid för sköna stunder hade vi också. 


     

Vännen Maki dök upp några dagar senare och fick logera intill starholken.

Lika bra att Mirre fick sin räka först så vi fick lugn och matro sedan.

Enkelt men gott på tallriken: räkor, avocado och sparris smekte gommen och mättade faktiskt.


       

Nästa dag bjöd på strålande väder och vi beslöt oss för att runda Håverud och samtidigt spana in en fin badsjö som rekommenderats. Vi blev inte besvikna!

Åklången bjöd på tjusiga vvyer och fin liten sandstrand, som Ludde ganska omedelbart tog i besittning. Första badet i år. Tyvärr fegade vi 2-beningar ur, skyllde på bristen på badkläder och handduk förstås. Gissar på ca 17 grader i vattnet.

        

Ludde på spången och från ön fick vi en vacker vy norrut. Näckrosornas blad glänste i solskenet men vad tänker Maki på...livräddning?


   

Nästa anhalt var Håverud och utställningen där. Hittade en skuggig plats åt Ludde och sedan ögonen ätit sig mätta läskade en lakritsglass gott.

Sedan tog vi tuk tuk till Upperud.


     

Café Bonaparte fick inget besök men Maki blev länge i museet intill.

Skogsfrun och Ludde väntade utanför och njöt av den vackra platsen.

Sjön Spången glimmar nedanför och den gula liljan hade sällskap av ett helt gäng.


     

Ludde intog scenen ovanför de undersköna Irisarna, finns det vackrare blomma!

Av Skogsfrun på Dal - 22 augusti 2015 06:10


     

Lång vandring stärker benmusklerna medan RR vilar dem

 

Trots kyliga nätter -i morse endast 5 plusgrader, håller vattnet i Vänern behagliga 20. Skimrande augustidagar och vetskapen om hösten runt hörnet, tar skogsfrun till innanhavet dag efter dag.


Vi packar ryggsäcken och drar till närmsta strand, Vita Sandar Dalslands riviera.

Folkvimlet har avtagit sedan turistsäsongen är avslutad, ack ja den var inte rolig, mest regn hela tiden.

För Luddes skull badar vi i ett hörn av viken där vi är tämligen ensamma, lite stenig botten vid strandkanten avskräcker de flesta. Kopplet måste vara på så det blir ingen rolig vattenlek, grunt som det är får vi vada länge innan skogsfrun kommer djupt nog men Ludde måste börja simma långt innan dess.


     

Strandprydnad...    och ståtlig tallskog.   Dags för hemfärd

 

Tio minuters bilresa för att nå detta paradis är ett stort plus i tillvaron.

Skogsfrun känner sig piggare och mjukare i kroppen efter det uppfriskande badet.

Är det faktiskt fysiskt eller har det med upplevelsen att göra...ja säg det.



Av Skogsfrun på Dal - 2 augusti 2015 17:31

    Sunnamo marknad  -alltid första lördagen i augusti,

blev i år en fullträff i förträffligt väder.
Broder med fru mötte upp efter att ha ringlat fram på kustvägen och nobbat den hårt trafikerade 45:an som dessutom nu är avstängd för arbete en bit.
Vi hade ju väntat oss att parkeringsfältet skulle se ut som en leråker efter allt regnande men blev glatt överraskade, finare gräsmatta får man leta efter -och den höll.

   

Små röda potäer, lök, honung och DalsSpira getost fyllde kassen.


Vi turades om med rundvandringen utefter stånden, Ludde var med och fick inte lämnas åt sitt öde mest satt husse, som efter att fruktlöst sökt efter hemslungad honung, gav upp och ägnade sig åt intressanta bekantskaper på bänken intill -vi har alltid med en fällstol.Bänken blev avfolkad lagom till  fikapausen.

Brorsan bjöd sin vana trogen på kaffe med klengås, det uppskattas,  fast skogsfrun kände för att testa dalslandsdamernas sötebröd och valde assietten med bulle, sockerkaka och syltgömma. Väl godkänt!
      
Hemma väntade förberedd middag, haha! Kålpudding i år med.
Ingen klagade, väluppfostrat folk, skogsfrun är glömsk.
Fika på tunet före avresa i kvällningen och hela dagen under en leende moder Sol!

Av Skogsfrun på Dal - 3 juli 2015 13:05


Nu har vi fått VÄRME som så många har efterlyst, kanske också skogsfrun mot bättre vetande. Nu får man inrätta sig efter solens obarmhärtiga strålande och göra utejobbet tidiga morgnar. Lära av söderns folk och dra sig inomhus i middagshettan, duscha, hänga matta och dricka mycket. Citrondryck= 1,5 l vatten, en pressad citron och en C-vitamin brus blir en god läsk och måltidsdryck.


  Flaggan i topp för Maki, men hon fick hjälpa till vid uppsättandet.


Ibland blir skogsfrun smått desperat sällskapssjuk i grönskan, då anropas vännen på Fjäll och trots att hon denna gång egentligen var upptagen som kattvakt kom hon, den suveräna människan. Dagen efter slog hettan till och skogsfrun kände ett starkt behov av att kasta sig i någon svalkande sjö, dock inte Vänern som är fullbelagd, bebyggd och har så långgrunda stränder.


   


Vi slog ihop badbehovet med en konstnärlig visit på Dalslands konstmuseum.


     

Aktuella utställare var så intressanta och motsvarade förväntningarna.

Särskilt imponerade målaren Fredrik Lindberg med sina fantasifulla, drömska alster från naturen.
Textilkonstnären Anna Fjällbäck roade och beundrades, hennes teknik är antagligen helt ny.
Skulptris Bianca Maria Barmens utställning var rofylld och luftig.
Inspirerad av Kristendomens möte med Buddhismen, existentiella frågeställningar med personlig historia.


     
Ska man våga!         Skönt var det.       Ludde skakar ur pälsen.


Efter säkert en timme inomhus blev skogsfruns badsug akut och vi hittade en bra enskild plats vid en båtbrygga nedanför museet. Praktisk stege ner till vattnet men Ludde fick lite problem.
Stranden kantad med sprängsten som han efter någon tvekan dock forcerade.
Åh så underbart skönt det var! 18 grader i vattnet fick vi veta senare.


        

Vännerna samtalar      Verksamheten        Första slussen      

Hantverkshuset for vi förbi, där hade ombyggnaden avstannat p.g.a försenade EU-pengar så när de öppnar i ny regi är satt på framtiden, arbetet var dock i full gång nu
Vid Upperuds första sluss har Fjällbruden en bekant som hyr ett båthus med varierande verksamhet. Vi bestämde att göra ett chansartat besök och hoppas på att vännen var på plats, det var han! Där blev vi kvar länge och väl.


 
Många intressanta saker till försäljning där pengarna gick till behövande i Marocko.
Skogsfrun föll pladask för en liten ask i Tujaträ med inläggning av apelsinträ och en liten glimmersten. Tujan är släkt med enen och doftar ganska lika, starkt och gott.
Ställningar av salixvidjor som klätterhus  frestade svårt men kanske man kan tota ihop en själv till nästa år.


    Överraskningar högt och lågt.
En halvtam and med ungar kom simmande och bjöd på fina bilder och efter fikat fick fiskarna bröd! Troligen Id. Tyvärr fastnade de inte på någon bild fast de hoppade över vattenytan i sin iver. Ludde fick bada även här och hade en fin sandstrand att springa i från.


 
Bäst som vi satt där  med våra kaffemuggar kommer en nästan granne stegande på bryggan. Vet inte vem av oss som blev mest häpen. Han hade sin fina Vänersnipa där och tuffade runt några dagar i sjösystemet, också gammal bekant med “chefen” visade det sig.

Tur att vi inte hade mer än ett par mil hem för Yarisen höll nog sina svettiga 30+.
Maki hann lagom till hembussen och hemma på torpet hade man överlevt skogsfruns semesterdag.




Av Skogsfrun på Dal - 28 maj 2015 09:53

 

Remissbesök på Dalslands sjukhus Bäckefors igår.

Korridorerna gapar tomma i det myller av byggnader som sjukhuset består av.

Kors och tvärs men sammanhängande, luras de stackars patienterna (skogsfrun)

att irra hit och dit och hamna på baksidan istället för vid utgången.

"Kan jag hjälpa dig med något"...hördes en röst.

Vad nu, där skymtade en simbassäng...?

Jag vill bara UT sa skogsfrun och blev dänvisad.

Hade fler förirrat sig tro, eller satt de i väntans tider på de överbelastade regionssjukhusen i Thn och Uddevalla.


   

Skogsfrun var där för röntgen av sitt onda knä, högläge är bra.

Inredningen är befriande skalad, kudden ger hemkänsla.

Mycken och fin konst uppåt väggarna men bilderna gav inte rättvisa och hamnade i papperskorgen.

Nu väntar vi på besked från Dr och hoppas på någon ofarlig botbar krämpa.


  Ludde i Yarisen men utan all den bråten.


Ludde som tåligt väntat (han stortrivs i bilen) släpptes ut så snart skogsfrun irrat klart. Genast dök där upp en pigg Jackrussel i koppel med sin ägare,

Ludde lös och ledig lät sig lydigt inkallas och skogsfun satte sig nöjd bakom ratten och for hemåt.


Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se