Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Inlägg publicerade under kategorin Nostalgi

Av Skogsfrun på Dal - 31 maj 2015 22:47

     Kära mor Britta...

hela denna dag har du varit med mig i trädgården. 

Det hade du inget emot, du som inget bättre visste än arbetet med jord och växtlighet, som älskade bommor -mest de gula!

 

Nu skulle du varit nöjd med vad du såg, ansat och prydlig. Vi har gjort ett gott jobb.

 

Här sitter du på bänken i örtlandet i vår Skåne trädgård, finaste bland blomster.

Så jag saknar den tiden och dig lilla mamma, vi kom varann så nära, som systrar sa du en gång.

 

Här på torpet hade du också trivts, ja kanske ännu bättre än i Skåne.

Nästan som ditt älskade barndomshem, med skogen bakom, stigar att vandra på.

Eller till ån, stanna och titta, insupa allt det fina, lyssna på fåglarna.

 

Nu tycker du bestämt att jag ska stänga ner den här apparaten... det är en dag i morrn också! Du har så rätt, men visst var det en härlig dag när jag tog bilden på dig och jag minns att du var nöjd med fotot. Godnatt lilla mor.

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 10 mars 2014 18:08

Ramlade av ren tur över den här nostalgifilmen vid en sökning, producerad av Kinocentralen, ett företag som bl.a gjorde reklamfilm, och vill gärna dela med mig.

Slås ni,som jag av den företagsamhet som rådde, tågtrafik som tydligen tog folk dit de ville och dem allmänt positiva tron på Dalsland som ett framtidens landskap ur fattigdom och nöd. Hur har det blivit...jo nu försöker man överleva på turismen och tågen ska vi bara inte tala om, det gör desto mer alla pendlare som har svårt att ta sig till de platser där jobben finns  -inte är det på Dal tyvärr.

Landskapet är dock fortfarande lika fagert som i filmen, synd att den är i svartvitt men speakern målar så gott han kan med språkets pensel.


Luta er bakåt i fåtöljen nu, se där kommer pojken i stilig uniform med brickan med godis -tag det rätta ta Cloetta. Den sammetsröda ridån går upp och förspelet hoppar vi över, det kan vi ju utantill eller hur. 


Välkomna till Dal gott folk!






ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 18 februari 2014 18:47

       


Tänk att man har bott på Manhattan! Jo så kallas Hisingen i Göteborg.
Då, på 60-talet, var Biskopsgården närmast en idyll jämfört med nu, men fortfarande finns det närbelägna naturområdet Svarte Mosse kvar som andningshål i storstadsdjungeln.
Där åkte vi skidor med telning på ryggen och i pulka! Inte visste vi då att området var så stort och dess intressanta historia hade vi ingen aaning om.


     

Biskopsgården och Länsmansgården (gamla gårdsnamn) var ett desperat försök att komma tillrätta med tidens akuta bostadsbrist, synd att man byggde så trist!
Just där vi råkade få en eftertraktad tvåa, var det dock ganska trivsamt med ett stort grönområde mellan husen och lekpark bland björkarna. Gick man genom porten kom man direkt till en liten mysig speceributik på hörnet och där fanns även andra affärer.
Storhandlade  gjorde man ibland på Friskväderstorget, färsk fisk och goda drycker på Vårväderstorget. Allt nåbart med barnvagn via promenadvägar.
Friska vindar blåste från havet men ibland luktade det fett av olja från hamnen.


  Göteborg har många smultronställen för naturälskare, utöver skärgården. Kolla gärna länkarna till Svartemosse,  Hisingsparken vid Slättadamm det allra största strövområdet, och Risveden där jag också har bott. Mycket trevliga filmer av hög kvalitet, av och med en far och son  finns att se via sajten: Hisingen by day kika under Parker, Grönområden o.s.v Somliga är pdf-filer.


           

Av Skogsfrun på Dal - 22 december 2013 09:20

  

GOD JUL KÄRA BLOGGVÄNNER !

 

I juletid vill man bli barn på nytt. Minnena glimmar klart som stjärnor  och man undrar var den späda flickkroppen, de lätta stegen och de klara allseende ögonen tog vägen.

 

 

Tidigare har jag berättat om julen hos mormor, så nu är det farföräldrarnas tur.
Vi bodde i lägenheten ovanpå farmors i deras hus,

i ett villasamhälle i Trollhättan.
Strömslunds var förresten först i landet och med  kvarter som döpts efter de gamla asagudarna. Vi bodde i Yngve strax nedanför skolan. Jag kunde höra när det ringde in så jag kom förstås ofta för sent.

Farmors julförberedelser följdes ganska intensivt, det var en hektiskt tid men som barn var man lyckligt oberörd och förväntansfull. 

Farmor bakade allt bröd och småkakor i järnspisen och köket var julpyntat förstås, liksom överallt. Putsa kopparbunkarna fick man alltid hjälpa till med. Allt skulle vara skinande rent.
Över matsalsbordets överdåd hängde taklampan dekorerad med skogens lummer.
Granen tronade i finrummet och kläddes julaftonsmorgon.

Då doftade det JUL!

Utanför ett av köksfönstren var en havrenek och talg i ett snöre uppsatt till småfåglarna, vilka särskilt farmor värnade om. Där kunde man sitta på kökssoffan och titta på alla domherrarna medan farmor stökade i matoset.
Farfar jobbade mest och när han var hemma satt han i fåtöljen framför radion eller låg på sängen och läste tidning. Aldrig att manfolk deltog i någon form av hushållsarbete.
Antagligen försåg han spisen med ved. Det har jag inget minne av, men överraskade honom ibland när han lurat till på vedkubben i pannrummet i  källaren. Dit fick man knata ärenden och hämta det ena och andra, inlagd gurka, sylt och konserverade ägg t.ex

 

 

Så blev det äntligen Julafton! Fastra i Stockholm kom nedresande i BIL! Rysligt efterlängtad p.g.a de gentila julklappar hon alltid medförde i bagaget. Vi tre kusiner... jag, min bror och två pojkar till i min brors ålder. Pojkarna brukade alltid få likadana saker, antagligen för att inte bli osams. Stora lastbilar, boxningshanskar och liknande medan jag fick smycken och böcker, en gång fick jag en finklänning.

En av kusinerna var väldigt rädd för tomten. Hela året hade hans uppgivna mor hotat honom med den skäggige i fåfängt hopp om att avstyra några av gossens vilda hyss. Det hade sällan avsedd effekt och kusinen var alltså vettskrämd inför tomtemötet, som han ju måste se som domens dag.

Men tomten kom först sedan vi ätit julmat, väntan var lång och svår.

Vi barn satt i köket och det tyckte vi var bra. Där kunde vi rå oss själva och dricka så mycket svagdricka och läsk vi ville. Emellanåt smög vi in i stora rummet och kröp in under bordet där de vuxna satt och åt, glatt stimmande och skålande. Det var lite som i filmen Fanny och Alexander faktiskt.

När så tomten väntades blev vi tillsagda att titta ut genom fönstret. Ja, se där kom han ju! Dragande en stor kälke fullastad med brokiga paket. Vi jublade högt -alla utom den ängslige kusinen. Han satt under skrivbordet och skalv den stackarn. Jag visste allt vem tomten var men höll masken inför mina yngre kusiner, de kunde gärna vara lite rädda tyckte jag elakt nog.

Efter tomtebesöket och den omständliga julklappsutdelningen var det dags för kaffe och allt som farmor hade bakat och tårta på det, kom fram.
Därefter dukades gotter och frukt upp, nötter knäcktes och mera läsk för de törstande.
Under tiden tror jag att kvinnfolket diskade, medan vi barn bekymmerslöst ägnade oss åt våra klappar, mumsade och gnabbades.


Ute låg snön på taken och tomten var trött men vaken.

 

Ja, dessa barndomsjular, vemodsfyllt vaknar de till liv och kära ansikten passerar i minnets korridor. Det kan aldrig bli som förr men man är tacksam för den lyckliga tiden, upplevd i aningslöst, skimrande ljus.

 

Av Skogsfrun på Dal - 1 oktober 2012 18:40

Tänk vad ett par flitiga kvinnohänder uträttar på en dag. Det är kanske inte konstigt om de mot kvällningen börjar kvida och skicka ut små protestsignaler. Gjorde man en lista på alla handgrepp under dagen blev den nog så lång att den slingrade sig nerför benen och rullade ut på förstubron.  Idag har skogsfrun också molvärk mellan skulderbladen efter att ha strukit sex skjortor på raken. Varje skjorta tar ca fem  minuter för en expert som lärt sig konsten och inte kastar omkring plagget i onödan.


Vem klagar? Inte skogsfrun. Här är man tacksam så länge man KAN göra allt själv och därmed vara bäste dräng;-)


    
Mormor med några av barnen 1945. Vem sitter där längst fram och flinar;-)

En ganska stor sköldpadda har jag nyss släppt -eller ska ta upp, därav min konstiga handfattning.


Tänker på mormor som på sin sjukbädd i all välmening förärades en liten duk att brodera och fördriva tiden med. Hennes varma leende när hon sa: den får du allt sy själv, dessa händer har gjort sitt.  I sanning, det hade de! Att hålla hela stora ungskocken med kläder från fårull till färdigt plagg....tyst min mun så får du socker! 

Av Skogsfrun på Dal - 22 juli 2012 23:08

 


Idag den 22 juli hade min lilla mor blivit 100 år om hon fått leva. Hon somnade in lungt och stilla, nöjd och mätt på livet nästan 92 år. Jag har skrivit en hel del om mor i tidigare inlägg och nöjer mig med att länka till ett av dem.

Idag har du varit med mig extra mycket kära mamma.



Av Skogsfrun på Dal - 5 juni 2012 19:45

   Konvaljens tid är här!

Blev totalt överraskad när jag gick bakom lillstugan för att kolla läget,

de ljuvliga blomstren stod ju där ju i full blom!

Plockade en liten bukett och satte vid mors ungdomsporträtt -18 år tror jag hon är.


  Så fick du dina liljekonvaljer i år också käraste mamma,

fastän inte på Mors dag som brukligt var.

I år skulle du fyllt 100 år!

Av Skogsfrun på Dal - 14 mars 2012 22:09

Farmor vid flaggstången, pojken i slips -min pappa. 

Som liten gick man ibland ner till farmor, vi bodde ovanpå i huset. Om hon hade tid kunde hon ta fram sax och papper och så klippte vi pappersfigurer i långa rader, eller gjorde pappersdukar fint hålmönstrade.
Men när man får se den här mannens verk faller hakan till bröstet!
Antar att alla har klickat på Mr Googles idag och kanske också sett bilder ur Akira Yoshizawas samlingar, men här är ändå en länk utifall att....  



Var farmor upptagen, vilket hon ofta var, kunde jag krypa upp i den stora skinnfåtöljen och under förmaning att vara aktsam få bläddra i familjebibeln. I den fanns ruskiga helsidesbilder i färg, jag minns än i dag vilket intryck Syndafloden  gjorde.
 
På den tiden hade fruar heltidsjobb -hemma.
Det var bak och byk, sylt och saftning utöver de vanliga hushållsbestyren, utan avancerade maskiner och  tänk att baka allt i en vedspis. Ovanpå denna hade hon sommartid  en bänkspis med två plattor eftersom det annars blev olidligt varmt i köket, det var modernt.
Att tvätta och få in tvätten i skåp och lådor tog minst tre dygn. Det var tvättstuga i en uthuslänga med torkvind ovanpå. Mangelrummet fanns i en skrubb på vinden så nog fick de ha spring i benen på den gamla goda tiden. Nu startar man tvättmaskinen och tar en joggingrunda eller gym.-pass istället, så skillnaden är väl hårfin om man ser till motionen! Motion var förresten ett okänt och onödigt begrepp förr, den fick man på köpet under arbete. Att vila var däremot viktigt, inget skamligt med att ta en lur mitt på dan om tillfälle gavs -kanske lite lyxigt.


Motion får man på torpet så det räcker och blir över. Det står katter och hundar för mest men också det ha ha en övervåning att knata i trappor till och från. Eftersom stallet ligger nedanför huset finns där en backe, eller trappor att sträcka ut benmusklerna i. Särskilt vållade oss backen månget pust och stön innan vi vant oss, vi kom ju från Skånes slätter. Nej det stämmer inte alls att Skåne är platt. Vi bodde ju på en av åsarna men huset var en typisk länga och tomten var lika platt som en pannekaga, där gick vi på platten (som det heter på skånska när man går barfota).


Ja nu har tankarna irrat som en pappersdrake i minnenas sfär och inlägget blev förstås på tok för långt!

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se