Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Inlägg publicerade under kategorin Nalle & co

Av Skogsfrun på Dal - 15 juli 2011 22:05

  Vilket väder, säger Gullock och drar på sig den nya stickade luvan, som skogsfrun så omtänksamt lagt ifrån sig inom räckhåll,  -regnat hela dan och kallt som mitt i vintern.
Nu tar du väl i tycker Mirre som vaknat ur sin slummer på skogsfruns säng, men vad har du fått på huvudet fortsätter han. Nog för att  ditt huvud är runt som ett ägg men inte vill du väl ha det kokt och i en äggkopp haha, skrattar den nosige katten rått. Vadå äggkopp, Gullock är helt oförstående. Jo säger Mirre, din luva är ingen vanlig luva, mer en huva...till ett kokt ägg för att det ska hålla sig varmt förstår du.


Men Gullock låter sig inte läxas upp av en katt. Joo för det visste jag visst säger hon ganska trovärdigt. Luva som huva, värmer gör den iallafall dessutom kan den vara bra att täppa till örona med om skogsfrun skulle få för sig att sätta på radion, kommer hon triumferande på.
Sätta på radion! Mirre sprätter med morrhåren av förtjusning. Sätta på, spinner han lent, DU har ju redan SATT dig där. Kattskrälle tänker Gullock högt, hoppas skatorna rycker morrhåren av dig när du kommer ut!


  Skogsfrun avlägsnar sig tyst, med viss möda. De är ju för goa ibland. Gullock får väl låna mössan* när hon är frusen. Om man skulle tända en brasa förresten och jaga ut fukten som vill dra sig in i gamla torp sådana här dagar. Dra på sig benvärmarna och SÄTTA sig framför kärleken och läsa bokvinsten som Agneta i Götet lottade ut, samma Agneta har stickat äggvärmaren som alltså Gullock lagt beslag på.

Skogsfrun har haft rent overklig tur senaste tiden!...En skvätt hett kaffe vore nog inte heller fy skam.
Sagt och gjort!

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 2 oktober 2010 10:20

 

Klicket förstorar och förtäljer. 


Hysch! väser Älgen Älge med örat i radion, dom pratar om jakten däruppe.
Oh, utropar Bebis, och vi som nyss flyttat hit! Guldlock fnittrar, inte menar dom HÄR uppe i Skogsfruns SOVRUM, här är det lugnt.

Aspålut instämmer Kalle kanin, om hon inte drömmer, skriker å kastar sig så en blir helt förstörd.
Ja nu är fönstret stängt också så en kan inte ta den vägen ut, brummar Nalle och blickar längtansfullt mot skogen.


Skogsfrun som står och stryker hejdar sig och kastar ett öga mot fönstret. Jo det är krokat. Det skulle se ut om gänget satte igång med strömhopp, det är ändå några meter till backen inunder.
Jaså drömmer hon så rysligt, konstigt att man aldrig vet vad det handlat om när man vaknar.


Det är mysigt att stå här och stryka, lyssna på radion och gängets roliga inpass.  De missförstår och har sina egna egna åsikter om det mesta.
Skogsfrun lyssnar  bara på radion när hon stryker, datorn har tillräckligt med ljud i skällan. Ute regnar det.

Det känns trivsamt omväxlande efter flera dagars soligt väder.
Städningen har gått som en dans och gänget har haft lugn och ro på ovanvåningen eftersom skogsfrun hållit sig nere i stugan med monstret.


Förskräckta skrik och pip hördes allt när starten gick.
Hjälp, skrek Storråttan nu är hon igång igen, ta skydd, ta skydd, in i hålet allihopa!
Skogsfrun stod i trappen, satte handen bakom örat som en tratt och hörde Bebis förskrämda pip...håål, jag vill inte krypa in i ett otäckt råtthål, finns det sån´a här!?


Hehehe, garvar skogsfrun tyst men hjärtlöst, Storråttan kommer inte alls från något hål på torpet utan från en butikdisk i Köpingen. Skogsfrun har för vana att falla för de mest kuriösa och onödiga ting.  Fast ibland är Storråttan faktiskt ganska rolig.  Meningen är att hon ska ha pennor i magen men skogsfrun tycker Råttan blir mjukare och bulligare med ett par avlagda sockor inuti.


RR kan också vara rolig, som igår när han omständligt kravlade sig upp ur Tv-fåtöljen och stegade ut i köket för att där hämta ett plommon i korgen.  Jaså säger skogsfrun, skulle du inte längre.

Vadå svarar RR, skulle jag gått över Krylbo kanske?


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 13 mars 2010 11:39

 

Hur länge tror ni att dom orkar, frågade Nalle och slickade bort en klick honung från nosen. Guldlock (som egentligen heter Viktoria efter skogsfruns moster) skakade bekymrat på sitt blonda hårsvall och suckade...ja det är frågan, ska de hålla på så här kan det gå fort.
Vadå fort sa Kalle kanin, dom har väl ingen vidare fart i sina ben jämfört med mig. Sade och tog några demonstrativa skutt. Nalle betraktade Kalles krumsprång med lätt avsmak; en ska ta det lungt så lever en längre, helst ska en gå i ide om vintern och vakna pigg å kry frampå vårkanten.  


Nu säger du ett å gör ett annat sa Älge och riste ogillande på hornkronan. Du går väl inte i ide, du lufsar ju på, äter å äter å...Äta bör man annars dör man hördes nu Storråttans röst från undre regionen. Knaperi knaperi knus jag knaprar på allt som en ...LUS skrek Postis som hade läst många julklappsrim och lärt sig konsten. Bäbis som hittills oroligt lyssnat till samtalet gav upp ett gällt fnitter. Hihihiii pep hon vi har fått lus i vårt hus!


 Men nu hade Nalle tröttnat på larvigheterna. Hallååå, fattar ni inte att detta är allvarligt.  Vad ska det bli av oss om dom faller ifrån.
Faller?  Alla såg ut som frågetecken. Ja DÖR då om man måste vara så precis sa Nalle och kliade sig i pälsen. (Hade de fått lus, hemska tanke)  Ingen honing för det första fortsatte Nalle och blängde dystert ut genom fönstret. Titta! där kommer dom nu. I flera timmar har dom varit därnere i hagen och plumsat i snön och dragit saker hit och dit.


 Lugna dig nu, sa Guldlock. Var det inte du som pratade om lugn förresten. Nu kommer de in, sätter på kaffe och vilar sig och sen blir allt som vanligt. Hm, hoppas det sa Nalle, men sanna mina ord. I längden håller inte detta rännande ut och in,  vi måste göra nåt.

VADÅ!? skrek allihop med en mun, men det kunde Nalle inte svara på.


Skogsfrun som hunnit fram till dörren och hört det sista pressade fram ett plågat leende. Så sant så sant, men något svar hade inte hon heller direkt. När våren och sommaren kommer är vinterns möda troligen glömd och inte kan det väl bli lika djäkligt nästa....?

Av Skogsfrun på Dal - 25 december 2009 11:29

Kokbokshyllegänget luftar sig på verandan   Kokbokshyllegänget klart för tagning.


Hujeda mig sa skogsfrun, sikket råttbo! Ut med er nu här ska dammas i hyllan.


Hjälp, nu är hon i gång väste Älge så bara gänget hörde (trodde han) Det är lugnt sa Guldlock, vi sitter väl fint ute på verandan.

Jaa, och en go fäll har hon lagt ut för oss att sitta på instämde Bebis.

Ha! utbrast Kalle Kanin, du sitter ju ändå alltid i knät på Guldlock så dig kvittar det väl men JAG har bättre fäste för tassarna här i ullen. Han lyfte prövande ett ben...skulle nästan kunna ta några skutt -funderade han.

Stå still! hördes Stormusen ryta, tror du jag vill ha din tass mitt i plytet eller.


Nu ska ni försöka hålla sams mina barn, sa Tomten Grå och drog fingrarna genom skägget, det är JUL och då ska man vara lite extra snäll.

Äh sa Nalle, det är väl FÖRE jul en ska vara snäll så man säkert får en julklapp, ja fick allt honing i år med, suckade han förnöjt och gned sin trinda mage.

Nalle Nalle din stora dumskalle rimmade Postis den lilla björnen som läst många rim på julkort och lärt sig konsten. Snällheten, fortsatte han, börjar dan efter julafton och varar ända fram till nästa jul, om man vill vara helt säker, avslutade han lite tveksamt.


Guldlock, som suttit tyst länge och beundrat det vackert snötäckta landskapet, föll nu in i samtalet. Inte så enkelt det där, för somliga alltså tillade hon och sneglade åt ett visst håll.

Gänget tittade på varann, menade Guldlock att någon...av DEM hade svårt för snällheten! Vem...?


Skogsfrun, som i detta nu råkat komma ut på verandan hejdade viftningen med dammtrasan och kände hur öronen blev spetsigare, kunde Guldlock mena henne!

Förvisso att Skogsfrun försummat gänget av och till, när var det nu senast hon lät dem komma till tals...?

Skarpt läge nu när självaste Tomten Grå behagat flyttat in, tänkte skogsfrun. Jaha bestämde hon sig, det får bli ett nyårslöfte och hållas ska det.


För er som tycker att gänget är bra barnsligt att lyssna på har skogsfrun fullt förståeligt engagerat en mycket bättre berättare från Tuben och sina gamla hemtrakter. God fortsättning på helgfirandet!

Hå och Hej med farbror Frej!


Av Skogsfrun på Dal - 2 maj 2009 08:59

 




 

Tycker ni inte att dom börjar bli lite konstiga här i huset, undrar Guldlock där hon sitter med hela gänget omkring sig.
Njaäh hur då menar du frågar Nalle och river sig i pälsen. Hjälp  ryter han till, den lossnar! He, he, hee skrattar Älge, dä ä helt naturligt vetja,  efter våren kommer sommaren å då blir vi för varma i den tjocka vinterpälsen.

Men Nalle då suckar Guldlock, har du glömt. Det är ju samma sak vart år. Samma sak och samma dumma björn mumlar Bebis men Guldlock hör henne allt och förmanar: Dum behöver ingen vara för att vara glömsk, skogsfrun till exempel säger att hon är disträä för att det rör sig så mycke i skallen.

VA hojtar Kalle Kanin, har mänskan fått loppor!?
Inuti huvudet dumskalle säger Guldlock men sätter genast handen för munnen. Nu sa hon det ju själv...dum.
Dum dummare dummast räknar lillnallen tyst för sig själv, och pekar  i tur och ordning på vissa medlemmar i gänget.

Men allvarligt nu, fortsätter Guldlock är det inte lite konstigt att önska bort gräset!? Igår hörde jag RR säga att han önskade att det fanns något som man kunde strö ut så att gräset inte växte, en mossmatta önskar han sig.

Han börjar nog bli mossig, fnittrar den näsvisa Bebis. 
Älge funderar, jag har sett att han går så långsamt, lika långsamt som jag men han kan inte sätta upp farten när det behövs, han är trött.
Ja just det, instämmer Kalle Kanin, och då hinner han inte med klippmaskinen. Jag vill bli klippt säger Nalle bestämt, så jag slipper lossna på detta viset.

Men titta på skogsfrun viskar Postis, hon har sån fart i bena att hon inte alltid hinner med dem utan står på huvet.
Hihihi skrattar Bebis, det har jag sett...och hört! 
Brakeliknak vem är det som slår sig därbak rimmar Nalle så vackert att alla häpnar.

Nää, nu får det vara nog på snicksnacket tycker skogsfrun som allt hört vartenda ord från kokbokshyllan. Har de ingen hut i kroppen.
Men vad är det som bullrar i trädgården... ? Det är ju den snälle grannnen som kör därute med sin åkgräsklippare! Tänka sig.

Håll i er! Skriker Bebis, jordbävning! Äh, bäva mig hit och bäva mig dit muttrar Nalle, finns det ingen honing teminstingen i detta dumma huset.

 



  


Av Skogsfrun på Dal - 26 december 2008 11:18

Go fortsättning på julen!

Var har skogsfrun hållit hus/firat jul kanske någon undrar. Ofrivillig semester från datorn svarar skogsfrun och undanhåller ingenting. Erkänner prompt att hon råkade damma ur en sladd till modemet och trodde sig vara utan uppkoppling!  Skogsfrun gick i spagat och har fått massor gjort dessa datorlösa dagar men idag fick vi hit Gurun som häpet utbrast, men du har ju en sladd lös här bredvid!  En skruv också tänkte skogsfrun och nöp sig i armen.

Gurun fick kaffe och tog sitt nya modem med sig när han for, skogsfrun vill inte tänka på vad han tänker om skogsfrun.

Ja så ligger det till med bortavaron men nu är vi på G och bjuder gammal skåpmat som egentligen skulle vart in på julafton.

Det hände sig på den tiden……


 

 


Jul jul strålande ljus… sjunger Guldlock med darr på stämman.

Å tänk att det redan är jul igen kvittrar Bebis förtjust, och sneglar åt tomten till.

Tomten…de är ju två i år, det kom en ny i brevlådan dan före dan.

Faktiskt en kusin till Postis, men det har Bebis ingen aaning om.

Bebis tror att tomtar bara är tomtar, även  de som liknar nallar.


Skogsfrun tror faktiskt att det är läge för en närmare presentation av gänget, de har blivit så många att skogsfrun själv snart inte kan hålla reda på dom.

Först har vi då Viktoria Guldlock i blå klänning och lackskor.

Bredvid henne ligger Bebis på magen som hon brukar.

På andra sidan står Nalle vars stora intresse här i livet är Honing,

 intill honom sitter tomten Nisse

Kalle kanin viskar något i hans öra

och bakom dom försöker älgen Hälge höra vad som sägs.

Vid sidan av Bebis står kusinerna, nye tomtenallen Julleoch Postis,

Kolla va många paket Julle hade med sig!


Stormusen lurar på gänget.


Ja här har du gänget säger Postis till sin kusin Julle, va tror du, kommer du att trivas med oss? Njaa, Julle verkar tveksam, det är allt en brokig samling, men de verkar ju tämligen tama. Visst säger kusinen lugnande men i nästa andetag  förstör han alltihop… vi har tur som har en Ludde i huset, han har ätit upp flera mindre trevliga typer, hoppas han snart gör slut på Stormusen, den vill vi inte ha inpå oss.

Men kusinen Julle lyssnar bara med ett halvt öra, det är väl snart dags för julklappsutdelningen, viskar han till Postis, de börjar bli otåliga tycker jag.

 

Så sant så, skogsfrun ser hur förväntansfulla de är allihop, hon får skynda sig att ta det där fotot …sådär ja, nu fastnade de nog på plåten som man sa före digitalkamerans tid.

Skogsfrun har förresten många andra järn i elden en sån här speciell dag och lämnar gänget åt tomten, tror inte att de blir besvikna på paket- innehållen. I ett av dem var det godis.

Ja ja okey då, skogsfrun har smygtittat, och provsmakat chokladen. Av ren omtänksamhet ska poängteras, bara det bästa är gott nog åt skogsfruns bortskämda gäng.


Glad Annandagjul!

Hälsar vi alla här inkomna besökare, gamla som nya

skröpliga och krya.









Av Skogsfrun på Dal - 26 november 2008 08:57

 
 Det är något särskilt i görningen idag, säger Kalle Kanin med sina rosa öron på helspänn. Nalle spänner ögonen i skogsfrun och funderar -ummm hon bakade igår, det är inte var dag det händer. Och fötter, skriker Bebis och sträcker fram en naken fot, kan inte någon killa mig lite, här är så tråkigt.


Tråkig fnyser Guldlock, jag tycker det är vilsamt som omväxling. Igår fick jag mjöl i ögonen och den där Ludde stod alldeles här nedanför och såg glupsk ut. Sanna mina ord en vacker dag drar han ner oss allihop och då vet ingen hur det slutar. Tut tut ingen fara säger Älge lugnande, jag tar honom på hornen och ger han en läxa.


I skolan får man läxor kvittrar Bebis förtjust, ska Ludde börja skolan?  Det finns skolor för hundar funderar Gullock, jag har hört skogsfrun prata om det men det var visst fullsatt så Ludde fick inte plats. Han ska visst få hemundervisning tills vidare.  Ha! fnyser Nalle, jag tycker bara hon matar och skämmer bort han med allt mjöligt. Möjligt menar du väl skrattar Guldlock. Bara jag får ha honingen i fred så muttrar Nalle.


Lille Postis vaknar till vid det magiska ordet; är det inte frukost snart, hur länge ska hon sitta där och fingra på knapparna, alltid får vi vänta till sist. Hon har till och med vart nere och snattrat med  ankorna.  Jag hörde att ankorna inte ville gå ut idag säger Guldlock. Skogsfrun är bekymrad för det är visst något bråk därinne dit hon inte kan komma in.He he he skrattar Nalle försmädligt, hon har blitt för tjock! Nu är du orättvis tycker den snälla Guldlock, ingen människa är ämnad att krypa in genom ett ankhål. 


Nähä infaller Älge, å så var hon rädd för hornpelle. Hornpelle? Alla gör stora öron och ögon. Ja baggen då säger Älge förklarande. Horn ä horn fast baggens ä ju inte mycket att skryta med, men  han kan nog sätta skogsfrun på backen om han vill, å det vill han kanske om hon inte har nån mat med sig till han. Det var bra att skogsfrun inte gick in, ankorna går väl ut och det är bättre att skogsfrun sitter här än på backen tycker Nalle. Ovanligt kloka ord från Nalle tänker skogsfrun och tar fram honingsburken. Det är ändå hög tid för dagens första fika. Dags att lätta på rumpan.
 
  

Av Skogsfrun på Dal - 6 oktober 2008 09:53


Go morrning grott-folk och civilister.

Skogsfrua , har av speglingar i tjärnens djup anat ugglor och har inget med banker att göra mer än att  där hämta ut sin usla pension. Kan den vara i fara, tro?  Vad ska en i så fall ta sig till, ingen som vet ingen som vet!

Skogsfrun tänker alltså fly den bisarra verkligheten och låta Nalle å Bebis å de andra knytten komma till tals. Det var nog länge sen, inser skogsfrun och rodnar lätt.

Hör bara:

 

 

Skogsfrun, säger Gullock, är allt ett stort barn. Jaa instämmer Nalle, STOR är hon allt. Vet ja inte säger Älge, ja ä större.

Ja håller mä Nalle, säger nykomlingen  Postis, en mycket liten nalle som skogsfrua fann i sin brevlåda på födelsedan.

Egentligen funderar Gullock, borde vi vara hos ett riktigt barn.

Ett litet som jag, skriker Bebis förtjust. Nja, något större fortsätter Gullock, en som lekte med oss. Här sitter vi bara och blir dammiga.

Ja dumma damm säger Pelle palt, det kryper in i mina öron å killar mig hoppig ju.

I dammar kan en dricka minns Nalle. Ja å bada tillägger Älge, å beta näckrosor.

Va, utbrister Bebis, äter du blommor! 

Hi hi hi fnissar Gullock, det är därför han har knoppar på skallen.

 

Vafför ä skogsfrun ett barn, undrar Nalle, hon ä ju en tant! Egentligen svarar Gullock som vill ha ordning och reda i allt, så är nog alla tanter innerst inne barn. Skogsfrun är bra fast hon inte är barn utanpå också säger Pelle palt, tänk när hon hittade mig där på loppiset…Loppiset  usch ryser Bebis, killade det mycket? Loppis är en affär för begagnade saker, tyst nu säger Gullock strängt och fortsätter… men tanter har inte tid att leka så mycket som de nog skulle vilja. Ni ser ju själva hur hon far omkring som en yr höna för det mesta. Alla fnissar vid tanken.

Ibland kokar hon ägg också, säger Nalle eftertänksamt, hon är kanske en sorts höna?

 

Pelle palt som blev avbruten fortsätter: Hon tog upp mig ur lådan där jag låg hopklämd med en massa konstiga saker, höll upp mig framför sig och sa: Sikken fin harpalt, dig måste jag ta med mig hem. Sen vände hon sig till personalen och sa att jag skulle bli en leksak till Ludde.

Tur för dig att du hamna här i korgen istället sa Gullock, vi har ju alla sett hur han leker med sina saker. Umm, säger Pelle palt, Lisebergskaningen va grön en gång, nu är han blek, tror ni han är rädd för Ludde? Nädå säger Gullock, skogsfrun har bara tvättat honom, han var grön från början. Grönt är skogens färg drömmer Älge sig bort. Gullock knuffar till honom, vakna din dummer, du kan vara gla att du sitter här i tryggt förvar, snart börjar älgjakten här utanför och då blir det inte roligt för Älgar. Nä nä skyndar sig Älge att svara, ja bara fnattiserar lite.

  

Nää nu blir skogsfrun less på deras tossiga resonemang och sätter på radion för att slippa höra. Samvetets röst gör sig ändå hörd, om hon skulle sätta ut dem på verandan ett slag, på en varm fäll. Så de finge lufta sig och se något annat än en gammal hö… tant som irrar omkring. Ja så får det bli.




Sagt och gjort.

Nu är det hög tid för 10-kaffet,

skogsfrua bakade två nötkakor igår.

Äpplen äter vi naturligt in på bara skrotten.

köpp köpp!




Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se