Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under juli 2015

Av Skogsfrun på Dal - 29 juli 2015 10:25

     Den ståtliga gammelrosen står rycken för regnen.


Tungt väder, lågtrycken pressar oss till marken med andnöd och ledvärk.

10 mm inatt och sniglarna klättrar på väggarna. Torparna står pall och står i.


     

Årleunge i väntan...och nu kom mamma!     Flygga svalungar och 2 grönare.

 

Igår blev det en redig brasa mellan regnskurarna, skönt sa pedanten, att bli av med gammalt ris från röjningen.

Solen tittar fram emellanåt som för att visa -här är jag!

Fågelungarna gör sammalunda men då det handlar om mat och flygstart.

Nöjsamt att se och katten Mirre kontrolleras noga så långt det går.


     

Bärbuskarnas dignande grenar har lättat något efter första plocket.

Det blev några burkar curd på blandad kompott av svarta vinbär och röda krusbär.

Smaksatte med en bit ingefära och kokosoljan förvandlar vanlig marmelad till curd, som sagt var, Ludde var trogen följeslagare och inte särskilt intresserad av bär.

Salig Ninna brukade plocka rent på de nedersta grenarna, det fick hon så gärna.


Sommaren är på väg in i den mogna Augusti. Höskörden har gått bra fick jag veta av min leverantör som vänligen var hit med en storbal fjoårshö innan vi får det nya som ska torka till under fläktarna först. Sunnamo marknad på lördag!


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 25 juli 2015 13:00

 


Snurr på hjulet blev det när RR köpt nytt framdäck och innerslang till Elvis, men vid hemkomsten från cykelreparatören saknade RR sin väska med hela pensionen i.

Vi hade varit på banken innan, för RR hade även beställt nytt batteri till Elvis,

som börjar bli svagt opålitlig.



  Väskan är borta flämtade han fram i dörrhålet

medan skogsfrun höll på att packa upp varorna.
Jaså är den inte i snickarboa då, där du ställde hjulet, undrade skogsfrun och gick ut och gjorde en koll. Nää, ingen väska! Det blev ilfart till cykelverkstan som ju var senaste instans och där RR betalt för hjulet. Ingen väska, någon måste ha tagit den där. Nu slog det slint  och vi for som yra höns hit och dit och frågade efter väskan.

Hem och spärrade körkortet och anmälde stölden hos polisen, samt avbeställde batteriet (a´ 3000 kr) till elcykeln,  allt via datorn och mejl.

Stämning var tryckt. Skogsfrun fick nervvärk i ryggen och RR började jaga grannen för att få hjälp med monteringen av hjulet där motorn och det elektriska har sitt näste och kräver expertis. Grannen hade inte tid.
Natten blev svår, ingen av oss kunde sova så det var lika bra att stiga  upp, och ner och sätta på tevatten.

Dagen efter for vi in till banken igen för att fylla på RR:s plånbok, utan penningar blir livet svårt. Hemkomna stack RR upp till grannen (hjulet) och precis då kom Dhl med det beställda batteriet, det hade redan gått iväg alltså. Efter diskussion med chauffören och mobilkontakt med RR beslöt vi att vägra ta emot paketet och  upphäva köpet. Nu var vi ju tvungna att hålla igen och suga på ramarna ett tag.  
 
När bilen farit kommer RR in genom dörren; jag har hittat väskan säger han andlöst!
Var, var, var skriker skogsfrun som just då sitter i telefon och jämrar sig över ett oblitt öde.
Den låg på gräsklipparen i snickarboa säger RR och skogsfrun fattar nada -där har vi ju båda stått och stirrat och skogsfrun undrade lite vagt vad det var för skräp!

Frid och fröjd! Lättnaden är enorm.  Axelrems väskan -den falska Louis Vuitton, ska nu bytas ut mot en som sitter fastspänd i livremmen på RR och inte går att ta av sig så lätt. Detta fasans kaos vill vi verkligen slippa uppleva igen!

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 17 juli 2015 18:08

     

Nästan lite tårta     Gammelrosen          Flädern slår rekord


Sommaren står i sitt flor, skogsfrun står på huk eller på huvudet i sin strävan att hålla det o-önskade borta och frilägga det skönaste. Lyckas väl så där och är ganska nöjd med resultatet, men vänta bara tills staborna gör entré, kommer med pekfingret och manar. Jaha varsågod, säger då skogsfrun, och bistår gärna med nödiga attiraljer.


  Inte ZickZack men en like som tyvärr någon dödat.
Sköna dagar med ögonblick av totalt uppgående i moder Natur, spännande möten kan man också råka ut för. Som när Ormen ZickZack låg och väntade på oss vid bron.
Såg inte ormen förrän vid tillbakavägen och då tog Ludde ett skutt över den innan skogsfrun hann öppna näbben. Tur har man ofta, otur mera sällan.


  Blev glatt överraskad härom dagen

när i tankar blicken svävade upp mot gardinen  -vad var det som klängde där?

Vid närmare beskådan; en blomma på Hoyan, glänsande som porslin och drypande söt. Porslinsblomma kallas den förresten. Första blomman sedan planteringen för drygt 3 år sedan då den kom till torpet, prydligt förpackad i en avklippt mjölkkartong.
Avsändaren, Karlstatösa Irma, som kallade sig Bonnkärringa i kommentarerna.

Här min postuma hälsning och tack.

Irma lämnade jordelivet för två år sedan och är mycket saknad.


   

Frida i aftonsol     Rallarrosor          Torpidyllien

     
Dagarna försvinner minut för minut och här går vi och lullar.

Vi som... ja i alla fall skogsfrun, hade stora planer på färder hit och dit.

Troligen längtar vi inte bort på riktigt

här i myllans marker, långt från asfalt och betong.

Av Skogsfrun på Dal - 11 juli 2015 08:48

     

Värmeböljan som drabbade oss pinade svårt men är nu ett minne blott.

Skogsfrun led och letade upp en gammal nattskjorta i tunntvättad flanell

-se där en  k a f t a n ! Luftigt och svalt med ingenting inunder.

Ett svalkande fotbad med nödvändig fotvård blev lagom aktivitet en het dag.

Tänk så mycket pengar man sparar på att sköta om fossingarna själv...

var är dom, pengarna alltså.


     

Skogsparken bakom knuten är en tillflykt undan alltför het sol

såvida inte myggen är på hugget! Det är de tyvärr ofta.

Luddes päls skulle man kanske ha, den verkar både avskräcka mygg och isolera mot värme.


Mitt på dagen är vi ensamma i skogsparken men morgnar och kvällar händer det att rådjuren hålls där. Då är det frestande för Ludde att jaga dem en bit, skogsfrun har tagit tiden på hur länge -mindre än 5 minuter så är han tillbaks.

Ludde är en riktig gårdshund som känner sina plikter hemmavid.

Kan vara ute ensam och lämnar inte tunet för vare sig bilar, cyklister eller passerande hundekipage. Toppen! Till och med brevbäraren får uträtta sitt värv utan inblandning.


      

Ibland lämnar vi torvan och tar en fika på Nya konditoriet.

Då passerar vi Bergs säteri där de har så fina kossor. Alltid roligt att se välmående djur. Här går kvigor i bet med stödutfodring. Kravgården har flera hundra mjölkkor med egen rekrytering förstås.


Skönt när man kan välja en skuggad plats på uteserveringen, och Ludde kan följa med och få en kaka. Kondisbesöket kombineras förstås med proviantering och andra ärenden.


  Om vi inte far bort kan vi få trevligt besök!

Som här när grannens yngsta hälsar på.

Olika skepnader kan det bli, en princess Valiant t.ex


    ...och när som en handlingskraftig vän från värmlandsskogarna förbarmar sig och avlägsnar oxelns torra gren och rensar runt knutarna. I annat fall riskerar vi att försvinna in i grönskans dunkla vrår och det vill vi ju inte.  



Av Skogsfrun på Dal - 3 juli 2015 13:05


Nu har vi fått VÄRME som så många har efterlyst, kanske också skogsfrun mot bättre vetande. Nu får man inrätta sig efter solens obarmhärtiga strålande och göra utejobbet tidiga morgnar. Lära av söderns folk och dra sig inomhus i middagshettan, duscha, hänga matta och dricka mycket. Citrondryck= 1,5 l vatten, en pressad citron och en C-vitamin brus blir en god läsk och måltidsdryck.


  Flaggan i topp för Maki, men hon fick hjälpa till vid uppsättandet.


Ibland blir skogsfrun smått desperat sällskapssjuk i grönskan, då anropas vännen på Fjäll och trots att hon denna gång egentligen var upptagen som kattvakt kom hon, den suveräna människan. Dagen efter slog hettan till och skogsfrun kände ett starkt behov av att kasta sig i någon svalkande sjö, dock inte Vänern som är fullbelagd, bebyggd och har så långgrunda stränder.


   


Vi slog ihop badbehovet med en konstnärlig visit på Dalslands konstmuseum.


     

Aktuella utställare var så intressanta och motsvarade förväntningarna.

Särskilt imponerade målaren Fredrik Lindberg med sina fantasifulla, drömska alster från naturen.
Textilkonstnären Anna Fjällbäck roade och beundrades, hennes teknik är antagligen helt ny.
Skulptris Bianca Maria Barmens utställning var rofylld och luftig.
Inspirerad av Kristendomens möte med Buddhismen, existentiella frågeställningar med personlig historia.


     
Ska man våga!         Skönt var det.       Ludde skakar ur pälsen.


Efter säkert en timme inomhus blev skogsfruns badsug akut och vi hittade en bra enskild plats vid en båtbrygga nedanför museet. Praktisk stege ner till vattnet men Ludde fick lite problem.
Stranden kantad med sprängsten som han efter någon tvekan dock forcerade.
Åh så underbart skönt det var! 18 grader i vattnet fick vi veta senare.


        

Vännerna samtalar      Verksamheten        Första slussen      

Hantverkshuset for vi förbi, där hade ombyggnaden avstannat p.g.a försenade EU-pengar så när de öppnar i ny regi är satt på framtiden, arbetet var dock i full gång nu
Vid Upperuds första sluss har Fjällbruden en bekant som hyr ett båthus med varierande verksamhet. Vi bestämde att göra ett chansartat besök och hoppas på att vännen var på plats, det var han! Där blev vi kvar länge och väl.


 
Många intressanta saker till försäljning där pengarna gick till behövande i Marocko.
Skogsfrun föll pladask för en liten ask i Tujaträ med inläggning av apelsinträ och en liten glimmersten. Tujan är släkt med enen och doftar ganska lika, starkt och gott.
Ställningar av salixvidjor som klätterhus  frestade svårt men kanske man kan tota ihop en själv till nästa år.


    Överraskningar högt och lågt.
En halvtam and med ungar kom simmande och bjöd på fina bilder och efter fikat fick fiskarna bröd! Troligen Id. Tyvärr fastnade de inte på någon bild fast de hoppade över vattenytan i sin iver. Ludde fick bada även här och hade en fin sandstrand att springa i från.


 
Bäst som vi satt där  med våra kaffemuggar kommer en nästan granne stegande på bryggan. Vet inte vem av oss som blev mest häpen. Han hade sin fina Vänersnipa där och tuffade runt några dagar i sjösystemet, också gammal bekant med “chefen” visade det sig.

Tur att vi inte hade mer än ett par mil hem för Yarisen höll nog sina svettiga 30+.
Maki hann lagom till hembussen och hemma på torpet hade man överlevt skogsfruns semesterdag.




Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se