Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under maj 2014

Av Skogsfrun på Dal - 31 maj 2014 19:05

Norr om Upperud slingrar sig Pilgrimsleden upp på Skalåsknatten, dit styrde vi -vandrarkompisen, skogsfru och Ludde, stegen på Kristi Himmelfärdsdag.

Vädret strålade med lagom värme och det kändes bra att köra förbi kön till det livligt frekventerade museet. Konstrunda var det visst. Vad kan mäta sig med moder Natur!


       

Vi lämnar bilen här.  Vilka bärmarker!     Rester  från torpet  -Hålsten 2

 

Lättsam vandring men man fick se upp för trädrötter och stenar, stigningen var snäll.

Vi gick i en ravin med myrmark och riklig, varierad undervegetation,

Blåbärsris så långt ögat såg, hit borde man återkomma när det är moget.


      

Eken nära torpet vittnar om odlad mark,  lavar om frisk luft. 

Myrull kanske man brukade i bolster och kuddar.


       

Framme! 241 m ö.h Nu blir det fika. Ludde binds i skuggan, här är det brant och vi är rädda att han ska trilla ner. På en avsats låg en petflaska och skämdes den plockade kompisen upp förstås. Skogsfrun höll på att få dåndimpen.


       

Bergtäkten i Livarebo där man bryter och krossar kvartsit är ett sår i landskapet. 10 år till ska man visst få hålla på. "Återställning" sker succesivt.

Kvarnkasetjärnen  liknar en lagun långt därner och kamerans zoom upptäcker en idyll i skogen. Mitt emot oss långt bort, ser vi Sörknatten resa sig.

Där har man också satt sin fot!


     

Vi går vidare norrut på berget, älgen har visst varit här.

         

Nu är det dags för lunch, här blir det bra. Man kan skymta Kinnekullle i fjärran.

Läcker bespisning fixades av kocken på behändigt gasolkök. Lite kaffe fanns det kvar också. Ludde bjöds vatten ur en plastpåse.


    Dags att börja nedstigningen, den är ofta knepigare. Ludde, fastspänd om mattes midja var så snäll och lättmanövrerad när matte blev saktfärdig och försökte finna fotfäste. En vilopaus uppskattades också.

Allt avlöpte lyckligt och skogsfrun är så glad och tacksam över sällskapet och fötterna!

Tack vare Superfeet-sulorna traskades det på precis som i forna dar.

Idag, två dagar efteråt känns endast en lätt stramning i bakre lårmuskulaturen -tänk att man har såna!




ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 28 maj 2014 12:55

 
   Äntligen stod hovslagaren i stallet. Särskilt Idunn blev glad över att  bli av med järnskorna. Den stackaren har drabats av fång och får nu medicin mot smärtan.

Inget mer grönt förrän bättring skett och då i försiktiga doser.

En timmes betning blev visst för mycket, trist med dessa hästar som inte tål vårt kraftiga svenska gräs. Varför Frida klarat sig är en gåta, nu fick hon skor fram ifall matte får lust på en stillsam promenad per hästrygg någon gång.

RR har tappat lusten, vi får väl se om han "kommer sig" när Idunn blir okej igen.


       


Nu blommor det kring torpes salar, och den förste vandraren gjorde sin entré igår.

Efter händelsen med vägpiraterna fotas numera alla misstänkta främmande bilar som far här förbi och vänder, de kommer ju inte längre såvida de inte är terränggånde jeepar.

Bilnummer är alltid bra att ha.


   

Trevligt när grannbarnen tittar hit och leker.

Nu ska det visst vattnas. Skogsfrun fick avbryta eftersom den tunga kannan drog med sig vattnerskan in i den ömtåliga rabatten -ATKTA MITT LÖJTNANSHJÄRTA, skrek skogsfrun och fick närapå hjärtstillestånd, hehe.

Luddes vippbräda är/var en omtyckt gunga fast därtill inte avsedd. Nu är den borttagen INNAN den brakat ihop med barn och allt. Ludde har så mycket annat att göra som är viktigare. Vadå, undras det kanske, jo som ständig följeslagare och så tror han nog att han håller ordning på hästarna. Turar med husse var och varannan dag också, bunden i Elvis ena bakhjul, det går galant.


  Filosofen har fått ögon och doftfröjd, kanske de aromatiska ångorna från Lavendeln hjälper honom att lösa de gåtor som cirkulerar under kronan. Det ser trevligt ut tycker skogsfrun, att mjuka upp stenpelaren med växtlighet.

Förresten, apropå cirkulera...


Ermeneutisk cirkel:

"Stegvis ökande av förmåga att förstå enskilda företeelser genom att sätta in dem i sitt sammanhang. Därigenom får man bättre förståelse för sammanhanget som helhet, vilket i sin tur leder till att man förstår delarna på ett nytt sätt och med fördjupad insikt. Detta sker i en aldrig avslutad cirkel eller spiral.

 

källa psykologiguiden.se

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 21 maj 2014 18:51

Puh! Efter en extraordinär och ansträngande helg, kändes det riktigt gott och rätt med en mulen måndag. Utan något särskilt på programmet -fast det kan ändras kvickt.

Fredakväll, när skogsfrun satt sig aftonsolens glans , återhämtande sig efter gräsklippet, blickandes ut över den vackra vyn och den mindre vackra närmare inpå -den med de av ogräs invaderade rabatterna.  Det måste ske en upprensning i morgon mumlade skogsfrun tveksamt men bestämt.


 
Såg att RR fick besök nere på galgbacken av en vandrande man med bar överkropp -så himla varmt tyckte inte skogsfrun att det var men han hade kanske gått långt. Ja nu hördes han be om ett glas vatten -med distinkt Finsk brytning. Koskenkorva tänkte skogsfrun av någon mystisk anledning. RR pekade upp mot huset och skogsfrun med god hörsel uppfattade att mannen ville att RR skulle gå före, nej jag går så långsamt sa RR och rätt som det var stod där en jätte till karl som spontant tryckte skogsfrun till sitt svettblanka bröst!

Du kanske vill ha kaffe också frågade RR som ju har eget fik och servitris. Jadå det ville han gärna och skogsfrun fick upp från viloläget och sätta igång kaffemaskinen. Mannen presenterade sig som Esko, talade om varifrån han kom, var han nu tillfälligt kamperade och diverse familjerelationer, ja i stort och  smått fick vi under kvällen hela hans levnads historia till livs. Dessutom underhöll han oss med sång och deklamerade med inlevelse Dan Andersson och Fröding. Det var bara dragspelet som fattades. Jäklar, att inte skogsfrun lärt sig den konsten bättre och haft spelet kvar! Finska härliga sorgesamma låtar som, fick vi senare veta, hade hörts vida omkring. Somliga undrade vad det var för en gaphals och andra trodde det var radion som var på. En minnesvärd afton, inte tu tal om det.

Idag onsdag står det att läsa i lokalbladet om en pensionär som blev rånad vid bankomaten i köpingen i fredags.  Av tillvägagångssättet förstod vi att det var samma personer som  5! gånger antastat RR och Ludde när de var ute med Elvis på fredag em. Rånet skedde kl 15.30 så det måste ha skett strax efter de försökte med RR. En svart Mercedes med 2 svartmuskiga män i 40-års åldern ville först sälja cigaretter -nejtack jag röker inte sa RR. Då ville de sälja öl -jag dricker inte och har inga pengar med mig svarade RR men döm om hans förvåning när de sista gången tyckte att han iaf kunde bjuda på en cigarett! Va, sa RR ni säljer ju cigaretter. Då for dom.

Finnen berättade att han också nyss hade blivit antastad på liknande sätt utmed vår byväg och hade gett dem en riktig avhyvling. Det hade en granne blivit hörbart vittne till och kunde också tala om att den bilen var en Volvo. Alltså har det rört sig om två bilar med två män i varje. Detta har nu skogsfrun, vän av ordning, ringt och meddelat polisen i byn.
Det är ingen tvekan om att det var detta skumma gäng som rånade pensionären.
Polisen visste inget om någon Mercedes och var mycket tacksamma, “Vi är dom på spåren”.
  Så visst händer det saker även i en avkrok där vägen tar slut.

Idag kom vägskrapan och sopade bort alla spår




Av Skogsfrun på Dal - 11 maj 2014 19:06

       


Idag har vi -Ludde och skogsfrun, gått en skogspromenad i duggregnet. Strax ovanför torpet möter oss dessa skepnader. Är det inte en getabock där bland trädstubbtrollen, och är det bocken som lämnat den prydliga högen efter sig? Ludde undersöker den noga och försöker faktiskt smaka, men det avstyr skogsfrun som är lite äckelmagad.


     


Lite skoj kan man ju passa på att ha, gymnastiska övningar som hopp över fallet träd, gillar Ludde och klarar förstås utan problem. Notera att kopplet är på, det händer ofta att vi överraskar skogens innevånare och Ludde kan får för sig att bekanta sig lite närmare med dem. Sådant går självklart inte för sig i barnkammaren.


  Lite längre bort utmed Pilgrimsleden där hasselsnåren nu har en  vitsippsmatta inunder sig, står ett gammalt torpställe som precis bytt ägare.



     

Nästan en Ludde!   Kor och häst krävde hö.  Ståtligt ekipage!

 

Tyvärr har säljaren skövlat både trädgård och skog och låtit resterna ligga i en hemsk röra. Spekulanter kom och frågade oss om vägen och sa sedan de varit där: “för mycket jobb!”.
Ser på mäklarens sida att det trots allt har lagts 4 bud, det högsta på 65000, begärt pris var 75000 slutpriset är obekant. Köparens aktiviteter blir spännande att följa!
Med tanke på det utsatta läget -för våra blickar när vi rider och går där förbi, samt ställets långa,intressanta historia, hoppas vi på pietetsfull upprensningen och iordningställande. Läget är fint och tomten stor.

Torpet Kaserna på skogen lydde under godset Linnerud sedan början på 1800-talet.
Där bodde fattigt men duktigt folk vars levnadshistoria  nedtecknats av vår salig bygdeskribent Olle Ljung ur vars bok “Människor och öden i Vänerbygd” jag läser och häpnar. Bilderna ovan är hämtade ur boken.


Av Skogsfrun på Dal - 10 maj 2014 18:54

  Riktigt skönt idag med sol och därmed lite värme.

Svalorna singlar åter runt stallet och göken gal. Näktergalen försökte sig på en drill nere vid ån men kylan gjorde nog att flera melodrutter fattades.

Roligt att den är här åndå!

Lavendel i krukor och en bländande vit pelle följde spontant med hem från torget i går

40 kr st var ju helt överkomligt och oemotståndligt.


       

Det blommar friskt runt torpet men om det bli några kirsebär är väl tveksamt, inga bin eller humlor är på alerten i det kylslagna vädret. Vårkragen gör sitt bästa att överglänsa solen och vinbären dignar av blomklasar.

Potatisen är i jorden men midsommarkok kan man nog glömma, det får bli köpepotäter.


     

Kosläpp fick man bevittna från trappen idag. Grannens ystra Herefordskossor med kalvar keste omkring så det stod härliga till. På första bilden ser man ett par kor knata upp i skogen, djurens betesmark sträcker sig nästan ända ner till ån.


De kära isisarna har förstås också fått smaka grönt. De fick börja med grässlänten nedanför torpet, så praktiskt att vi slipper gå med klipparen där i branten.

Dessutom är det nära och bra när de ska flyttas så snart som efter ca 1/2 timme i början. Peppar peppar! Hittills har de klarat sig från fång och nu går de en timme i taget på stora betet.


Var lite bekymrad huruvida det skulle bli svårt att ta dem därifrån,

spekulerade i om RR kunde fås att leka modern cowboy och driva hem dem med Elvis- trehjuliga elcykeln. Inga problem! De kommer springande så fort de ser en skogsfru med morotshink i näven. Gott så.


Nu doftar det chokladkaka från ugnen och snart återvänder RR och Ludde från sin tur med Elvis. RR tog nya skinnjackan på så här misstänker man att besök hos känt folk utmed vägen möjligen sinkar dem en smula, men en skogsfrun har alltid att göra...om hon vill.






Av Skogsfrun på Dal - 5 maj 2014 20:05

  Ta´t lugnt nu!

 

Begravningar är farliga sägs det, åtminstone kan resan dit vara det -om man är sent ute och har lång väg och kör fel. Det var vad som hände skogssfrun & Co i veckan, en vacker vårdag i maj alltså. RR visste inget om det vådliga utan gick hemma och dubbelarbetade.
Hitta inte på något nu varnade skogsfrun innan hon for, trots att hon väl visste sig tala för döva öron. Nejdå svarade RR skenheligt.

Skogsfrun blev upplockad av kära släkten tidigt på förmiddagen och som 4:e reservhjulet togs plats i baksätet med chauffören framför. Har ni spänt fast er i säkerhetsbältena, sporde han innan han lade in ettan och rullade ner för hemmabacken.


    Första fikarasten i Säffle -ja de hade ju kört 10 mil.


Skogsfrun är alltid en räddhare som passagerare och var tacksam för att sikten var skymd, både  framåt genom bilrutan och fram till instrumentbrädan. Ett hopkok av de tre aporna som varken hör eller ser, men tyst var nu INTE skogsfrun. Här fanns mycket på lager som tog tillfället att forsa ut genom pärleporten.

I 3 1/2 timmes tid som det tog för oss att ta oss alla dessa mil till kyrkan mitt i byn. Total tid: 2 timmar 7 min Avstånd: 171 km raka vägen. Vi körde en omväg på 8 mil men var ändå framme i god tid, en halvtimme före intåget i kyrkan.

  Om skogsfrun haft den blekaste aaning om att Chauffören varken hade karta eller radar (och en liten Karlssonpåtaket bakom örat) så hade färdvägen enkelt skrivits ut via datorn, fast å andra sidan hade vi då inte fått se så mycket av det fagra Värmland susa förbi.


     
På kyrktrappan efter.   Familjen vid huset.  Minnen från USA.


Trevligt var det att träffa släktingar man inte sett sen de var små barn och emigrerade till Amerikat.
En mogen kusin pass 60 mindes man som söt 18-åring och blev helt förbluffad förstås, antar att det var ömsesidigt.
Efter den högtidliga akten som hölls på både svenska och engelska, trakterades vi på byns hotell och sedan for vi hem till familjen hus för att samtala en stund innan hemresan.
Den blev NÅGOT lugnare men kära hjärtanes, en 80+ årig rallyförare hade skogsfrun absolut inte räknat med, i så fall hade man skrudat sig i ridhjälm och skyddsväst.
En Skyddsängel måste vi ha haft, som bevarade oss väl.

Hemma satt RR hopkurad framför ett elurtag och donade med batteriet till Elvis. Den lurvern hade lagt av när RR och Ludde var en bra bit hemifrån. Elvis är inte skapt för att handgripligen och gåendes dras fram på grusvägar så RR var helt slut.

Så går det när man är olydig och hittar på!
 

Av Skogsfrun på Dal - 1 maj 2014 18:30

  Idag är det Första Maj, skrek vi ungar på 40-talet och väntade på musikkåren för att marschera med i tåget. Om det berättade jag en del anno 2007...här


Det kvittade hur kallt det var så skulle vi ha trekvarsstrumpor och gymnastikskor men IDAG kom skogsfruns långkallingar på plats igen ty nattfrosten bet i rumpan och den är man ju rädd om.


En längre stavgång till vitsippsbackarna och hasselsnåren blev det på eftermiddagen, då temperaturen blivit mer mänsklig. Ludde i sele, kopplad till midjebältet på matte ledde tåget i den fagra naturn. När vi kom hem till skogsparken släpptes Ludde lös för att hämta pinne, men har man sett på maken -där kom en hjort skuttande mitt framför ögonen på oss! Detta kunde inte Luddegrisen motstå så det blev en jakt på 5 minuter. Antagligen samma hjort som vi såg från fönstret i gårmorse vid lillstugan så den låter sig inte skrämmas av hundarnas närvaro.


     

Blommigt och grönt nu kring torpet och pellarna har kommit igång lite försiktigt på verandan. Där är nog rätt kyligt om nätterna nu men frosten håller sig i allfall utanför.


Tråden bakom de röda tulpanerna som inte stoppade Idunn.


Idunn har hittat på bus och i sin längtan efter grönare grönt börjat gå i trappor.

Hon måste ha klivit över stängseltråden och sedan stegat upp till nytt och saftigare bete under Oxeln. (Bussigt av henne att inte kliva i rabatterna!)

Där ertappades hon vid tiden för hämtning, grannens lilla tös som var med utbrast: och där är en häst! Så nu har RR fullt sjå med att byta ut den gamla tråden mot en ny som leder ström -för hädanefter blir det el-omgärdat kan veta.


Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se