Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under december 2013

Av Skogsfrun på Dal - 31 december 2013 10:41

 

GOTT NYTT ÅR !

önskar skogsfrun med anhang

alla bloggens trogna besökare.

Tänka sig att ni orkar och står ut 

ja t.o.m kommenterar  denna rappakalja.

Det gläder ett gammalt blogghjärta

och sporrar till galopp in i 2014

 

Nu låter vi hoppets blå blomma leda oss

till en ny och bättre ordning

på torvan

i hemlandet

och i stora världen

som också den är liten

relativt sett

och egentligen.

 

    

 

Hjärtans tack ska ni ha!

För uppmärsamheten under det gångna året

måtte vi alla få ha hälsan i behåll

och uppleva många underbara vårar

 

Min allra högsta önskan

som jag hoppas att många delar

är:

Frid på jorden

och för skogens alla jagade djur.

 

Varma kramar från en optimist!

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 27 december 2013 22:35

  Hurra för våran Ludde som fyller 6 år ida!


  Här ligger han och syskonen hos mamma Mio i valplådan på granngården Skötterud.

En så fin kull att en gammal uppfödare blev helt tagen.

Så fort de åren har gått

sen Ludde som liten valp fick skogsfruns hjärta att slå dubbla slag.


 

Utvald! Utan tvekan.



       

Vi hade tur med vädret på morgonlufsen. Regnet kom först vid middagstid och vi fick några stämningsfulla bilder med oss hem. Holmsån flödar som värsta Älv och hemmavid tycks träden växa i vattnet eller är det himlajorden som vi ser.



    Här vankas det extra gott tuggben dagen till ära. Jodå, lilla fotoskygga Garbo-Ninna fick också ett. En biltur till Köpingen med promenad på ströget är uppskattat och i två butiker får han följa med in, gissa vilka!

Jo systemet och hälsokost, haha. I Hälsokostbutiken har man en välkomstpippi på golvet innanför dörren som kvittrar när man stiger in, det tycker Ludde är särskilt intressant.


Skogsfrun är omåttligt glad för denne goe Ludde och hoppas på många år tillsammans.


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 26 december 2013 17:32

Torpfamiljen samlad vid hemmets härd -kaminen och teven.


En okänd bil stod länge parkerad nere vid vår uppfart i kvällningen.
Det måste undersökas! Herrn i huset beväpnade sig med penna och papper och stegade dit.
I bilen satt två jägare från Göteborg som sade sig bruka jaga i skogarna här och nu hade deras 2 taxar försvunnit. En tax utrustad med någon sökare återfanns ovanför vårt men den andre, bara 14 månader var fortfarande försvunnen när de körde iväg för att leta på en annan plats.

“Det är så härligt att komma ut i naturen” sa en av dem. Jovisst svarade RR, men naturen finns ju även om man inte jagar och har ihjäl djur. På det fick han inget svar.
Vad tycker ni i vargfrågan då, undrade den frågvise RR . “Den är jag inte insatt i alls ” svarade hundägaren, som släppt  två små taxar 12 mil hemifrån  i en främmande omgivning.

Vi oroar oss för den lille kortbente taxens öde. Inte för varg men här finns en mosse med djupa vattenfyllda gravar efter tidigare torvbrytning. Flera djur både kreatur och hundar har gått ner sig där utan att kunna ta sig upp av egen kraft, 45:an och trafikdöden är inte långt bort. Snart är det natt.

Fick du något telefon nr undrade skogsfrun, om nu taxen skulle hitta hit.
Nää, det var det aldrig tal om svarade mannen. Häpnadsväckande!

Av Skogsfrun på Dal - 24 december 2013 09:50

 



VÄNTAT BESÖK

VI KOM FÖRBI
OCH DÄR HAN VAR
EN LITEN GRÅ
EN TOMTEFAR !

I ENSLIGT TORP
EN LAMPA BRANN
VI SÅG NÄR HAN
DIT BORT FÖRSVANN

TILL ANNAN TID
MED FOLK FRÅN FÖRR
HAN BULTADE
PÅ DERAS DÖRR

KOM IN KOM IN !

OCH BORTA VAR
DEN LILLE GRÅ
EN TOMTEFAR

Av Skogsfrun på Dal - 22 december 2013 09:20

  

GOD JUL KÄRA BLOGGVÄNNER !

 

I juletid vill man bli barn på nytt. Minnena glimmar klart som stjärnor  och man undrar var den späda flickkroppen, de lätta stegen och de klara allseende ögonen tog vägen.

 

 

Tidigare har jag berättat om julen hos mormor, så nu är det farföräldrarnas tur.
Vi bodde i lägenheten ovanpå farmors i deras hus,

i ett villasamhälle i Trollhättan.
Strömslunds var förresten först i landet och med  kvarter som döpts efter de gamla asagudarna. Vi bodde i Yngve strax nedanför skolan. Jag kunde höra när det ringde in så jag kom förstås ofta för sent.

Farmors julförberedelser följdes ganska intensivt, det var en hektiskt tid men som barn var man lyckligt oberörd och förväntansfull. 

Farmor bakade allt bröd och småkakor i järnspisen och köket var julpyntat förstås, liksom överallt. Putsa kopparbunkarna fick man alltid hjälpa till med. Allt skulle vara skinande rent.
Över matsalsbordets överdåd hängde taklampan dekorerad med skogens lummer.
Granen tronade i finrummet och kläddes julaftonsmorgon.

Då doftade det JUL!

Utanför ett av köksfönstren var en havrenek och talg i ett snöre uppsatt till småfåglarna, vilka särskilt farmor värnade om. Där kunde man sitta på kökssoffan och titta på alla domherrarna medan farmor stökade i matoset.
Farfar jobbade mest och när han var hemma satt han i fåtöljen framför radion eller låg på sängen och läste tidning. Aldrig att manfolk deltog i någon form av hushållsarbete.
Antagligen försåg han spisen med ved. Det har jag inget minne av, men överraskade honom ibland när han lurat till på vedkubben i pannrummet i  källaren. Dit fick man knata ärenden och hämta det ena och andra, inlagd gurka, sylt och konserverade ägg t.ex

 

 

Så blev det äntligen Julafton! Fastra i Stockholm kom nedresande i BIL! Rysligt efterlängtad p.g.a de gentila julklappar hon alltid medförde i bagaget. Vi tre kusiner... jag, min bror och två pojkar till i min brors ålder. Pojkarna brukade alltid få likadana saker, antagligen för att inte bli osams. Stora lastbilar, boxningshanskar och liknande medan jag fick smycken och böcker, en gång fick jag en finklänning.

En av kusinerna var väldigt rädd för tomten. Hela året hade hans uppgivna mor hotat honom med den skäggige i fåfängt hopp om att avstyra några av gossens vilda hyss. Det hade sällan avsedd effekt och kusinen var alltså vettskrämd inför tomtemötet, som han ju måste se som domens dag.

Men tomten kom först sedan vi ätit julmat, väntan var lång och svår.

Vi barn satt i köket och det tyckte vi var bra. Där kunde vi rå oss själva och dricka så mycket svagdricka och läsk vi ville. Emellanåt smög vi in i stora rummet och kröp in under bordet där de vuxna satt och åt, glatt stimmande och skålande. Det var lite som i filmen Fanny och Alexander faktiskt.

När så tomten väntades blev vi tillsagda att titta ut genom fönstret. Ja, se där kom han ju! Dragande en stor kälke fullastad med brokiga paket. Vi jublade högt -alla utom den ängslige kusinen. Han satt under skrivbordet och skalv den stackarn. Jag visste allt vem tomten var men höll masken inför mina yngre kusiner, de kunde gärna vara lite rädda tyckte jag elakt nog.

Efter tomtebesöket och den omständliga julklappsutdelningen var det dags för kaffe och allt som farmor hade bakat och tårta på det, kom fram.
Därefter dukades gotter och frukt upp, nötter knäcktes och mera läsk för de törstande.
Under tiden tror jag att kvinnfolket diskade, medan vi barn bekymmerslöst ägnade oss åt våra klappar, mumsade och gnabbades.


Ute låg snön på taken och tomten var trött men vaken.

 

Ja, dessa barndomsjular, vemodsfyllt vaknar de till liv och kära ansikten passerar i minnets korridor. Det kan aldrig bli som förr men man är tacksam för den lyckliga tiden, upplevd i aningslöst, skimrande ljus.

 

Av Skogsfrun på Dal - 17 december 2013 17:17

     
Operation Gråstarr på ett öga är lyckligt och väl genomförd!
RR genomgick ingen metamorfos men är glad över att ingen försämring skett.
Synen ska väl bli bättre allt efter som dagarna går och läkningen består.
12000 kostar det, så tur att sjukförsäkring och högkostnadsskydd finns att tillgå.

Resan blev givetvis en pärs för skumögd skogsfru.
Nästan natt mitt på dagen i regn och rusk, hann vi precis hem innan det totala mörkret med blixtrande bländningsrisk förelåg.

Är förresten 45:an en väg eller ett järnvägsspår undras det, med tanke på de lämmeltåg av enorma långtradare som man tvingas trängas med.
Järnvägarna, där godset rätterligen hör hemma, läggs ner eller ståtar med bristfälligt underhåll och är livsfarliga de med. Snart får man väl packa sin ränsel eller sadla hästen för att tryggt ta sig fram på skogstigar till ena pigo eller annat av nöden framkallat!


   
Ingreppet mm tog knappt en timme så skogsfrun hade precis avslutat en delikat måltid hos broder med fru när RR:s mobil otåligt kallade. Brodern bor inom gångavstånd till privatkliniken, dit  RR skickades sedan sjukhusets mottagning hade alltför lång väntetid.
Ludde fick följa men Ninna mår bäst i hemmets lugna vrå och är van att klara sig själv några timmar.

Återbesök och operation av öga nr 2 slås ihop och ska ske den 23 januari.
Då brukar det vara full vinter och ofta snöstorm. Min födelsedag nämligen och sällan några som riskerar livet för att uppvakta och det är ju gott och väl. Blir det för bedrövligt måste vi ringa återbud och få en ny tid.

En sådan anspänning som gårdagens tar på krafterna och skogsfrun är ur slag i dag, men i morgon hoppas man kunna ta nya friska tag och kanske röja upp lite i stugan. Hej hopp!

Av Skogsfrun på Dal - 13 december 2013 16:18

 



Godafton i stugorna!

 


Här bjuds en annorlunda luciasång.

Konstigt att vi missat den här filmen.
Ludde var mäkta intresserad

och själv slutar jag inte att hoppas på

att få lyssna till verkligt vargyl en månljus kväll.


Skriv på petitionen mot regeringens barocka rovdjursproposition!




Av Skogsfrun på Dal - 12 december 2013 17:52

   

Köket -husets hjärta  Ludde på sin kudde    Silverputs 


Kära nån så dagarna ränner iväg! Helgen försvann spårlöst och på tisdag fick vi värmlandsbesök. Stugsittning med mycke prat eftersom dimma och töväder inte lockade till utomhusaktiviteter.

Sista sparkturen begicks i arla morgonstunden men sedan var det slutkört för denna gång.


 Dimman ville inte släppa taget.


Avloppet däremot besegrades i onsdags när slamsugaren kom med råd och dåd. Löste proppen i backen, la in densamma och for. Tacksamt, sa mor -och far i julefrid.


Idag, i sol och barmark passade vi på att köra upp loggs och bunkra på verandan, nu besvär vi mildvädret att bestå över måndagen då vi ska till Thn med RR:s öga för starroperation. Vi hoppas att framtiden blir ljusare och begripligare för patienten efteråt. Viss risk finns ju alltid men vi är optimister, förresten har man inget val.


   

Fågelvännerna fick sin Lions-kärve i eftermiddag men mörkret föll och skogsfrun hann inte ut med kameran. Det fick bli ett par tidigare bilder på kokosnöten istället, tagen från datorstolen genom ett stängt fönster...hm, det är kanske inte så skitigt ändå, hehe






Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se