Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under oktober 2013

Av Skogsfrun på Dal - 31 oktober 2013 12:41

     

För en femma har skogsfrun fått skjuts med fotograf Karl-FR. Andersson,

ja mer kostade inte denna fantastiska, berättande fotobok från 1981 nu utgallrad från bibliotekts hyllor. 230 sidor dokumentär om livet på landet vid sekelskiftet.

Ett verk att återvända till i tid och rum, att under lupp nogsamt studera.

Med hjälp av förstoringsglaset upptäcker man intressanta små detaljer här och var.

Boken är ett verk av Karl-Anders Andersson som med den äran också skrivit texten till bilderna.

Följ med ett stycke på byvägarna i Skaraborg Västergötland, Sveriges vagga!


       

Ekipage med oxar kunde man möta. Ett vanligt dragdjur på den tiden.

Undrar om det gick att cykla på den där hemmagjorda med spinnrockshjul?

Mor Knallas stuga bild 3 ser sagolik ut tycker jag. Vitmenad sockel var inte vanligt.

En ryggåsstuga med skiffertak i Kungslena 1897.


Bild 4 är ett soldattorp i Borgunda. Över dörren hängen en sköldformad nummerplatta.

På jordkällaren, som liknar vår på Torpet, sitter två barn och brunnen har en svängel.

När jag deltidsjobbade inom hemtjänsten på 70-talet hjälpte jag en man som hade en sådan. På vintern fick man trampa sig väg dit men det var ett bra sätt att hinka upp vattnet på.


     

Skördearbetet var tungt men det fanns gott om billig arbetskraft.

Flickan på bilden som tar upp och binder kärvar/nekar, kunde vart min mor. Redan i 12-års åldern fick hon vara med i detta tunga arbete. Hon skulle egentligen gått efter morfar men han var stor och stark och tog långa slag med lien. En man sa då till henne; Britta kan ta upp efter mig istället. Detta har mor berättat och att hon inte tyckte det var tråkigt eller alltför tröttsamt.


Bild 2 visar just hur många som kunde vara med i arbetet med skörden. Gården i Regumatorp Sjogerstad arrenderades av Klagstorp AB.


Bild 3 visar en 89-årig potatisplockerska som gjort skäl för maten, pension fanns inte utan man var beroende av barn, annan släkt eller folks välvilja. Fotot är taget i Östra Gerum. (Där har jag varit och tittat på en fastighet till salu! Fint där.)


Boken med ca 100 st 22x16 cm stora bilder är en skatt. Det var svårt att välja ut endast detta fåtal. Fotografens utrustning vägde 14 kg och bestod av en Hasselblads ateljekamera med stativ, han fick ju också släpa med sig plåtar och framkallningsutrustning. Karl-Fredrik Andersson finns antagligen representerad på museer i Skara, Skövde eller/och Falköping.. Han finns också på Nordiska museet. EN bild hittade jag där! Snålt.


Slutar med ett citat ur boken: "Det smakar ändå fujel, sa käringa, koka sôppa på jardsgårdsstaver sûm ena kråka setat på". De var förnöjsamma på den tia ;-)


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 27 oktober 2013 09:48

 

Ett plötsligt åskväder på lördagmorron skrämde upp men gick snart över,

däremot höll adrenalinkicken i sig hela dan och långt in på natten.

Skogsfrun funderar så smått på om det kan vara sköldkörteln som spökar, "för mycket och för lite skämmer allt" hormoner har små marginaler.


     

äpplemos blev det    Ludde var med         även RR var i farten

 

Det gick alltså inte att sätta stopp och det är inte första gången det händer. Städade högt och lågt, ute och inne och kände ingen trötthet. Inte ens vid normalt läggdags men tänkte att det ger sig väl efter några kapitel ur "Faller fritt som i en dröm" en kriminalroman från 2007 av Leif G.W Persson. enbart titeln tycktes borga för sanslöst tillstånd. Så icke! Kollade klockan som visade sig stå på den tid då en sen och säkert mycket bra film på Tv annonserats. Opp och hoppa var ju lika gott som att ligga sömnlöst vridande med tankarna virvlande som ökenstormar, tänkt och gjort.


Insvsept i goaste morgonrocken, som bör byta namn till kvällsdress eftersom skogsfrun aldrig går i sådana plagg på morgonen -fullt ös från start kantänka, bredde sig skogsfrun en hård ostmacka och slog sig ner med "En ganska snäll man".

REKOMMENDERAS! 0.35 var filmen slut men inte skogsfrun! Uppsökte pliktskyldigast, vad var alternativet... paulinen. Slök några sidor G.W till...och somnade äntligen!

Naturligtvis straffade det sig, skogsfrun sov över den vanliga uppstigartiden men det rättade till sig sedan vi ställt om klockorna till vintertid och tjänat* in en hel timme.


Nu gott folk är det kaffedags. Kika gärna in på länken om Adrenalin

Det är allt betydligt enklare att vara bilreparatör än läkare, intressantare också skulle jag vilja påstå. Hur man känner sig idag...mörbultad är ordet sa Bull.


P.s Kroppens batterier* laddades kanske under åskvädret? Skogsfrun har alltid varit el-känslig.

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 23 oktober 2013 11:35

 

Ljumma vindar igen! Visst kan vintern dröja ännu ett tag utan att man gråter.
Pannlampan kommer till användning både morron och kväll, hur klarade man sig utan den i en grå forntid?


Iväg till fotvården med RR redan kl 8. Okristlig tid, för honom men skogsfrun är ju van.
Intressant att i väntan på Godot* studera folklivet från Volvons torra innandöme, medan regnet öste ned. Synd att kameran blev hemma, vilka bilder man kunnat föreviga....svartklädd person under knallblått paraply, rönnbärsträd med regndroppar på linsen t.ex


Även Ludde fick sitt lystmäte,  operation hundrastning pågick som bäst och flera intressanta ekipage defilerade förbi. Där kom den lilla pudeln som alltid skäller hysteriskt när Ludde stirrar ut honom. Ingen lade märkte till Falköga inne i bilen och själv höll han tyst.




Omsider, efter dryga halvtimman, kom herrn ut med ett småleende på läpparna. Såg du hur lätt jag gick, frågade han och tog plats. Nej det missade skogsfrun tyvärr men vet hur det känns efter fotrenovering. Egen, märk väl! Proffsig fotbehandling a´450 kr är lyx för en som  hellre lägger de pengarna på annat, RR:s är subventionerad av söta skäl och kartiga orsaker.

Vid hemkomsten hade knappt vetebullen och kaffet passerat kanalerna förrän mannen beordrade klippning. Skogsfrun ställde upp förstås och lämnade sin vana trogen båda öronen intakta, i övrigt blev det inte mycket kvar om man säger så. RR går nu en tid framöver under namnet Skalle-Per.


  

Av Skogsfrun på Dal - 20 oktober 2013 15:45

  En trött dag. Mattheten kom plötsligt efter morgonpromenaden.

En kopp kaffe hjälper nog tänkte skogsfrun men den gjorde konstigt nog ingen skillnad.

En tupplur på soffan med brasvärme kring fötterna hjälpte för stunden men någon fart blir det inte på frua idag. Väderkänslig är man ju och säkert är trycket  lågt idag, både under himlapällen och inuti en gammel skogsfru. Duggregnet avhåller från utomhusaktiviteter, det finns förresten inget att göra nu sedan trädgårdsmöblerna flyttades in igår, rosorna blev kupade kring sina rotstammar och fallfrukten uppplockad. Det är bara* de löpande sysslorna för hästarnas välbefinnande och  den dagliga  servicen inomhus, som kräver sin människa. Det ska nog gå!

Aftonposten var sen idag. Vi väntade länge och väl i speceriaffären innan vi gav upp och drog  till Pressbyrån.

Dit hade den precis anlänt kl 12 +!  Tryckeriet hade sinkat, upplystes vi om.
Jo, det är ju söndagskrysset som skogsfrun är så begiven på att det närmast kan kallas beroende. Ett lurigt kryss som tar flera dagar att lösa, utan krångliga ord men med frågorna tvetydigt ställda , sådant gillas!


    Drömmer Ludde om nya spännande vandringar med Maki?

Lillstugans rum väntar  precis som det lämnats -i god ordning.



En degardag, absolut utan DEG, med inlagd strömming och kokt Asterixpotatis till middag.
Ryttartävlingar från Helsingfors på eftermiddagen och sedan Landet runt, Grönlandsvalen och Bron, bra soffunderhållning att se fram emot.

Så går en dag ifrån vår tid....

Av Skogsfrun på Dal - 18 oktober 2013 16:13

       
Klicket förstorar bilden, text finns längst ner. Bläddra går också.


Vi hade en del kvar att utforska på Fjället och när nu bruden var så vänlig och återkom till platsen för brottet* beslöt vi att göra “ena vänna te, som di gamle väschötarna säger.
Ankomstdagen inträffade mycket lägligt tisdagen den 15 okt, samtidigt med  höstens höleverans, så skogsfrun fick go hjälp med att rulla balar, ja vi fick t.o.m beröm av transportören som slapp kliva ur traktorn för att hjälpa till.

Nästa dag packades ränslarna med fika och andra förnödenheter, hundarna som stod på tasstårna av iver lastades in i Volvon och så rullade vi iväg mot nya äventyr.


        

Vi startar vid Dr Saendéns runda, den del som vi missade sist.

Ganska snart kom vi till Eolsharpan av trädstammar

  Maki försökte sig på Skogens symfoni.

 

       

                                Utsikten från Brattås är magnifik. På trädstammen står det:

 

Såg du ett land

som från Vänerns stränder

höjer sig sakta mot Kroppefjäll

Vet, att det landet är Dalsland

 

     

Sedan gick vi fel!  Fast vi förstod det inte förrän efter en bra stund.

Vi kom till en lång sjö -Långet heter den mycket träffande

(såg vi sedan på kartan som inköptes på turistbyrån dagen efter!)

Den vackert lönnbeströdda stigen mynnade ut på en liten bilväg utmed sjön.

Benen började bli trötta och kaffetarmen sved nu alldeles gruvligt.

Ett litet hus verkade bebott, 

en kvinna med brytning öppnade vid knackning och pekade ut  vägen

...vi hade gått mot norr istället för söder, vem tänker på väderstreck, hehe.

 

   

Här blev det äntligen kaffe!

Vilken perfekt plats. Det har nog stått ett gammalt torp här en gång,

på grunden av den öde sommarstugan

 utsikten över sjön långt därnere var bedövande vacker.

Stillheten var total.

 

     

Omsider, efter en lång stunds traskande, kom vi fram till Mörttjärn

där bilen stod parkerad

Ninna var vråltörstig och ville aldrig sluta dricka.

 

På kartan ser man vilket litet område vi irrat runt på

Kroppefjäll är faktiskt både stort och vilt.

Risken är överhängande att det blir ännu en expedition dit.

Kolla kartan, vilka lockande namn platserna har!

 

 




Av Skogsfrun på Dal - 15 oktober 2013 08:59

 


Nej du! som i dagarna står med foten på kadaver, ler stolt och svarar på pressfrågor.  Ni behöver visst inte döda en massa djur för att uppleva naturen med era hundar, som du sa.


Byt ut geväret mot kameran och aktivera dina hundar på annat sätt -hela året och inte bara under den korta jakttiden.

Att se levande djur måste väl i herrans namn ge mer glädje än att släcka deras liv, så sluta med att fara omkring och skapa kaos i skogarna.

 

Att döda kan aldrig vara en rolig hobby om man är vid sina 5 och begrundar tillvaron.


Mvh Hälge efter avslutat äppelkalas i skogsfruns trädgård

Av Skogsfrun på Dal - 13 oktober 2013 11:21

En dag när jag städat i hundgården kastade jag en blick över stängslet och fick syn på en vacker rund sten.

Den låg fullt synlig ovanpå marken, varför hade jag inte sett den tidigare?
Vid noggrann undersökning framkom nedanstående, kan det vara en meteorit!


     

Stenen väger 2070 gram
5 1/2 cm tjock
bredd 16 x 15 cm

Den är väldigt tung för sin storlek,
har en urgröpning i ena sidan och är lite konvex i den motsatta.

Skrev till SGU i Uppsala och bif. bilder, detta svar fick jag:

“Hej Sara, Jag har arbetat i Dalsland med geologisk kartering och det du
visar på bilden stämmer inte med vad jag sett tidigare. Däremot skulle det
kunna vara en s.k konkretion, en utfällning som bildas i sedimentära
bergarter så som kalksten och skiffer. Ex på detta är orstenar som är
kalkkonkretioner i skiffer; hittas t ex på Kinnekulle i Västergötland.
Konkretioner bildas i sedimentet i nära anslutning till att detta avsätts
och förstenas. Konkretionen är ofta rund-oval-elliptisk och har en
avvikande sammansättning jämfört med bergarten den sitter i. Storleken på
konkretioner varierar från några centimeter till halvmeter. Konkretioner
kan även bestå av järnsulfid (svavelkis/pyrit) och flinta.”


    ORSTEN! Större men mycket lik min sten.

Nu har jag skrivit till en geolog på Lunds universitet för jag hoppas fortfarande att det är en meteorit;-)
Dessutom är det väl regel att låta fler än en expert komma till tals.
Vi får se vad jag får för svar, spännande!


Har ni bloggläare någon idé om stenen så låt höra!


Tillägg: Fick nyss svar från Lund!

"Hej Sara
Dessvärre är stenen du funnit inte en meteorit  utan med största sannolikhet en pyritkonkretion. Pyrit är ett mineral som består av järn och svavel (FeS2). Sådana konkretioner  bildas i skiffer bergarter och kalkstenar genom kemisk utfällning av pyrit. Din sten har en jämn yta vilket kan tyda på att den rundats av under transport . Ofta har pyritkonkretioner vackra kristallytor."

Prof. Leif Johansson
Department of Geology
Lund University


Fick en del länktips bl.a denna om...

"Stenmeteoriter innehåller mindre mängder järn och är därför svagt magnetiska. Om din sten är svagt eller måttligt magnetisk (attraherar en kylskåpsmagnet i ett snöre) kan den vara en stenmeteorit, men mer troligt är det en järnhaltig jordisk bergart. Är den helt omagnetisk är den inte en stenmeteorit".

JAA, magneten svängde över hela stenens yta!
Jag tror att jag tror det jag vill tro, hihi.






 

Av Skogsfrun på Dal - 9 oktober 2013 10:19

  Försökte flytta på hö inför ny leverans men fick ge upp,

det är för mycket kvar. Nästa vecka passar bättre och nu är det avtalat så.

Att stå utan hö är fasa nr ett.
Fasligt grant höstväder och ett gott regn har vi begåvats med. Inte för att det märks i marken men lite är också något.


  Höstpellen får ersätta sorkbilden som frös inne;-)


Dra-mat-iskt igår kväll när Mirre bar in en stor sork. Hörde honom jama så konstigt utanför och tacka för det -med den bjässen i gapet. Lyckligtvis var den död.
Vafför gör han på detta viset? Jo när han gick ut hade han inte fått den sedvanliga skeden kattkonserv, sorken var nog en bytesgåva. Han placerade den på golvet nedanför matstället och inväntade belöningen, som självklart kom som ett brev på posten.
Tyvärr (kanske) hade matte inte sinnesnärvaro nog att fota härligheten*.


  Apropå post

så var brevlådans innehåll särdeles spännande igår.

Ett vackert Korpkort kraxade en hälsning från vännen Maki, tack snälla för det!

Och så kom Pacerpole vantarna från England, monteringen ska naturligtvis överlistas* innan frosten biter till igen.


  Med husmors-händerna i bulldegen fick RR ställa upp som hästskötare trots sin revbensskada, det klarade han galant och ingen kuse sparkade bakut! Idag blir det Köpingen + diverse ärenden och VC-besök (vårdcentralen).


Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se