Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under april 2011

Av Skogsfrun på Dal - 30 april 2011 11:44

    klicket förstorar & förtäljer


Månntro våra bål kommer att brinna i kväll, kanske vi törs tutta på den mindre rishögen om vinden är rätt. Ett fasligt jobb med skog och ved är det, här kan man verkligen tala om slit och släp och att ved värmer många gånger.


  Skogsparken börjar mer och mer göra skäl för namnet sedan vi gallrat bort skadat och  lett, krokigt och snett. Somt har skogsfrun lagt för sig, småpinnar och ris är bra att tända brasor med.


   
    

Igår kom Ingvar med ett traktorlass fin björkved, ja lite gran är det visst också i. Vintern är räddad om vi räknar in de egna kubikmetrarna. Känns lite konstigt att tänka på vintern nu i lövsprickningen, men en sak är säker, den kommer!
Men det glömmer vi nu och ägnar oss åt Valborg den syrligt björklövsdoftande matronan, sommarens budbärare.
Trevlig Valborg alla här inkomna!



För Valborg

med lövkransad hjässa
hålls vårens jublande mässa.
Välkommen sedan dotter Maj
i blommande kjol 

och båtar på svaj


sara
 
 
 

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 28 april 2011 18:46

  klicket förstorar & förtäljer


I morse upptäckte skogsfrun att Ninna västgöte fällde som en maläten ryamatta. Det blev pälsvård på schemat direkt. Det vill säga borstning och kamning, som killades och gillades. Frontline från förra året fanns kvar så hundarna fick var sin dos i pälsen mellan skulderbladen.
 
Var till köpingen senare och handlade bl.a kutterspån till hästarnas bädd. Frågade utan större förhoppning efter Springers cykelfäste men kan man tänka sig ...de hade tagit hem två, sålt den ena, en fanns alltså kvar. Priset 595 kr (500 på nätet -frakt)
Fick en demonstration, men RR är anti. Han tror att risken för kulldragning är STÖRRE med en tocken mackapär. Skogsfrun köpte ett enormt rökt tuggben istället, vad  för slags varelse det tillhört visste ingen men det varar ett tag! Tuggben av hud äter våra jyckar som sega gubbar ungefär...och spyr!  Nu får de turas om att rensa tänderna och de blev så nöjda sååå.
Vadnu tänkte väl jyckarna, är det Hundens Dag idag eller;-)


  Skogsfrun var till bibblan också och lämnade lästa böcker. Med hem följde två av Viveca Lärn och en ny bekantskap som verkar lovande -David Wroblewski “Berättelsen om Edgar
en diger lunta om 612  sidor, tjock som bibeln.


“Wroblewski speglar sin berättelse mot Darwins lära om arternas uppkomst och styrka, samtidigt färgar han Sawtelles ägor med shakespearianska vindar och låter Edgar bli en modern Hamlet. Dessutom låter Wroblewski den stumme pojken bli något av en amerikansk Mowgli som står närmare hundarna än människorna. Edgar tar till och med Mowglis människonamn Nathoo som täckmantel när han tvingas på flykt.”
Boken handlar alltså till stor del om hundar så därför hamnar detta inlägg självklart under kategorin “Kamrat hund”. Annars hade det blivit ett knepig val;-)  

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 27 april 2011 15:20

    klick förstorar & förtäljer

Hit har vi tänkt oss och dit kom vi.


Annandagpåsk lämpade sig för en cykeltur. Lugnt och fint, solen sken. Naturligtvis paltade man på sig för mycket, man glömmer så lätt hur jobbigt det kan vara att trampa hoj. Ludde får ju INTE dra men ett lätt flyt* känns ändå.


Ludde är på helspänn och bevakar allt vi möter och passerar, låg profil och stirrande blick.
Aningen nervöst på darrig premiärtur, men allt gick bra. Lugnande och förmanande tonfall växlas med beröm, tankarna går till det där Stringer cykelfästet, undrar hur bra det är...?


  I Början måste vi hålla oss på en trafikerad väg. Det är ganska många som är ute och kör i det vackra vårvädret. Skönt när vi kommer fram till cykelvägen som går ända fram till Vänern och Sunnanå båtplats mm, målet för vårt trampande. Där hade vi tänkt köpa glass men allt var stängt. Javisst ja -öppnar 1 maj!


Glömde, nästan;-) Cykelvägen är en nedlagd järnväg som gick ända till Norge Här kan man läsa om den och se gamla bilder.




     

Parkerar cyklarna och tar oss via en liten stig över klipporna fram till vattnet. Ludde är först i!
Hehe, inte har vi tvåbenta en tanke på att kasta oss i böljan så här års.  Vi kastar pinnar åt Ludde istället och skogsfrun visar RR var vi paddlade med kanadensaren förra veckan. (bilder i början)
Inte många båtar är sjösatta än, bara en motorbåt puttrar förbi medan vi är där.


  På hemvägen kommer tåget precis när vi ska passera järnvägsövergången, det gör det alltid.
Tåget tar god tid på sig och skogsfrun hinner plocka fram Herr Pentax.
Ludde får pusta men det gör han inte. Han travar lätt som en varg och skogsfrun kan nästan trampa i normal fart. I vanliga fall utan hund är skogsfrun en riktig flåbuse per hoj;-)
En trevlig tur men MYCKET svettigare än att paddla kanot!


Av Skogsfrun på Dal - 26 april 2011 17:30

  

            

  

Klicket förstorar och förtäljer!

Skogsfrun vaknade av att påfågelskriet lät så påfallande nära, det visade sig att vi hade  fått celebert besök. På vedbacken stoltsterade den sköne Adonis, det såg faktiskt ut som om han fann pinnhögen och sågbocken på något vis attraktiv.  Detta måste förevigas!


             
Skogsfrun tog trappen ner i flygande fläng utan en tråd på kroppen, knäppte först några bilder genom ett fönster i rummet men slängde sen på sig en jacka och smög ut.
Tuppen stegade då avmätt iväg in på skogsstigen förföljd av en halvnaken käring, en syn man inte trott var möjlig i de djupa dalslandsskogarna (där i och för sig allt kan hända;-))
Tuppen gjorde halt framme vid hundstängslet. (Fy hundan hur DET såg ut då!  Nu får allt RR ta och staga upp.)  Tänker han flyga över, tänkte skogsfrun och kramade hårt Herr Pentax med fingret på avtryckaren. Men nej ingen flygtur, tuppen vände och gick tillbaks till vedbacken och den tåligt väntande bocken.


Skogsfrun som började känna sig frusen, (ynka 6+ kl 6) gick in, klädde sig och förberedde frukosten men höll koll på tuppens förehavanden genom fönstren.


                       
Nu är han vid stallet. Ser sig omkring och var nästan på väg in när RR kom med skottkärran runt kröken. Hysch! Ja, RR stannar och har man sett. Tuppen fjädrar upp sig och visar all sin elegans!  Dansar lite också-



 
   
   

innan han vänder baken till och föreställningen är slut. Vi tackar uppriktigt våra grannar påfågelsägare för denna ovanliga start på dagen:-)


Av Skogsfrun på Dal - 25 april 2011 11:32

  KOR ska det handla om idag. Ett kreatur som förändrat världen och som fortfarande har enorm  betydelse speciellt i Indien. Ämnet kan göras hur stort som helst men det är man för lat för;-)


     

Förr var kon ett dyrbart och avhållet husdjur som man månade om efter de resurser man hade. Inte alltid de bästa hos fattigt folk när höt tröt på vårkanten och den försvagade kon ibland fick släpas ut ur den mörka ladugården, där den hela vintern stått fjättrad i ett bås.  Man nödfodrade med ljung och hamlat löv från Asp bl..a


     
Kor idag har det bättre på många sätt. Ljusa luftiga stallar ofta i lösdrift, varm eller kall.
Köttdjuren, vilket hemskt ord! går ofta ute året runt och mår väl av det.
Mjölkkorna drivs hårt mot allt högre produktion och är slutkörda efter 3-4 laktationer/kalvningar. De stora juvren är till förfång för djuren och kräver ibland bh. Drivningen med proteinrikt foder, samt att gå med juvret fyllt för länge, ökar risken för juverinflammation och veterinären är på ständigt besök.
Högteknologiska gårdar där djuren fritt kan uppsöka mjölkningsstationen när det tränger på, ger bättre juverhälsa eftersom det naturligt efterliknar kalvens ideliga diande. En del gårdar  med konventionell utrustning har börjat mjölka 3 ggr/dag, som i gamla tider!


Nu är det aktuellt med betessläpp, en fröjd att skåda vårglada frisläppta djur. Vi har anmält oss till Nuntorps som i år är det lantbruk på Dal, som anordnar visning i Arlas regi.  Då blir det fler kobilder och kanske en liten filmsnutt;-)


Bilderna i detta inlägg är från grannens kreaturs grönbetespremiär.  Djuren hade redan rasat av sig när skogsfrun passerade och upptäckte den celebra händelsen.

(Klicket på bilderna förstorar och förtäljer! )

Av Skogsfrun på Dal - 24 april 2011 11:54

 


Ingen kan ANA vad som tidigt i morse, med långsamma tunga vingslag flög över Torpet inte alls högt över skogsfruns huvud.

Vad som rörde sig inuti detsamma är ännu svårare att fatta eftersom Herr Pentax, dinglande runt halsen hennes, inte fick en chans!

Skogsfruns tankar: “Vad är det där för en stor fågel, är det en trut? Nä den är för mörk och näbben för kort och grov. Vilken retsam kråka som förföljer den “.
Hemkommen  med minnesbilden intakt kollades örnar på webben och visst var det en ung Havsörn skogsfrun haft tjing på...och missat!


Minnesgoda gamla bloggläsare erinrar sig kanske att en dylik fågel slog sig ner på vår gräsplätt utanför köksfönstret, samt att katten Ola hade klomärken tvärs över nosen för ett par år sedan.  Nåja, han klarade sig och ser förhoppningsvis UPP i fortsättningen.


 
Att vi har 40 par häckande Havsörnar vid Vänern är ju strålande.
För 50 år sedan var situationen en annan: då var örnarna utrotningshotade. På 1800-talet var det skottpengar på rovfåglar i Sverige och havsörnen jagades hårt.  1924 fridlystes de.
Ack ja denna jaktgalenskap!


Här kan man läsa mer om Havsörn vid Vänern, bilden ovan har jag lånat från artikeln. Tack!

Av Skogsfrun på Dal - 23 april 2011 09:10

 

 Grodprinsen ler i vårsolens glans och önskar alla GLAD PÅSK!

(Han tycker om stenar och har fått några gott rundade att leka med.)


Värmen igår pressade en växelvarm skogsfru till bristningsgränsen.

Ändå kämpades det tappert i skogsparken med rissamling på hög och rensades plikskyldigast i husnära rabatter. Mellan arbetspassen anlitades trädgårdsstolen där skogsfrun drömde sig bort till den hammock som ännu står kvar i butiken för fritidsmöbler, en affärsresa hägrar framöver.


Växelvarm...jo morgnarna är kyliga, runt ynka +5 och daggen kräver sockbyte vid hemkomsten från Å-prommen. Annars är det torrt, bäva månde brandkårerna i kväll!

Även här ska det eldas. Ris efter trädfällningen och efter skogsparks-rensningen, den årliga.


Grönskan spricker ut så ljuvligt... och bedrövligt! Nu är värsta tiden för oss pollenkänsliga. Preparat som hjälper skapligt finns och brukas enligt anvisning, det har blivit mycket bättre nu på gamla dar, både medicin och tolerans.


Liten middag igår blev lyckad, tacka mikron för det! Laxen på fat med lite ringlad olja citronsaft och citronpeppar/salt över, blev perfekt på 7 röda minuter. Goda kalla rom/créme fraiche-såsen till satte piff.

Ikväll äggar vi till det med extra goda KRAV-ägg!



Fortsatt skönt Påskfirande önskas alla bloggläsare!

Av Skogsfrun på Dal - 21 april 2011 17:35

  Fortsättning på gårdagens inlägg. Klicka för stor bild och bläddra ev. =för pekaren över bildens högra kant.


Vi packar ihop efter den sköna fikapausen bland vitsipporna, nu har vi bara ett kort stycke kvar fram till Vänerns vida vatten, men det vet vi inte!


     

Ån blir allt bredare    En grund vik...och vi är ute på Vänerns vida vatten!


Genom en korridor kantad av tvåmeters hög vass, kom vi fram till en ganska stor grund vik. Där var massor av fåglar. Vi såg skrakar bl.a

Vi ville inte oroa dem med att gå nära så det blev inga bilder tagna.

Snabbt breddade sig nu Ån och endast några små holmar låg mellan oss och det stora innanhavet. Spänningen steg!


   

Tur att det inte blåste alls!  Vi går ändå innanför holmarna.


    Kållandsö i fjärran?     Tärnkoloni på en holme.  Var är Sunnanå!?  


Nära holmarna som skiljde oss från öppet hav, var det lurigt. Vid ett tillfälle såg vi en stor sten som stack upp och som vi precis undgått att köra på. Då hade vi kantrat och blivit Robinson. En gång fastnade vi på en sandrevel men backade oss loss, lite äventyr kan det få vara;-)

Skogsfrun spanar (ängsligt) efter Sunnanå.


     

Sjöbodarna dyker upp, vi styr mot hamninloppet - valen har strandat.


    Langen går och snart är vår trogne böljebärare lastad på bilen och alla saker fick plats inuti.


    

Här syns vår färdväg ringla sig fram som ett blått band. Sträckan ser inte så värst imponerande ut, men med alla små krökar och efter att ha mätt på kartan, kom vi fram till 6 km. Hem blev det alltså per bil.


Vilken fantastisk färd detta var! Hemmaplan till trots upplevde man en annan värld. Skulle gärna vilja göra om den när grönskan förvandlar naturen kring ån till en djungel. Sommartid kan vattendjupet svika på en del ställen men då finge man väl vandra på botten och dra sig fram som i filmen Afrikas Drottning;-)

Hm -nu fantiserar förstås skogsfrun om en egen kanadensare. En bättre begagnad, en ny kostar bortåt 11.000


Dalsland har nog för Sverige ett oöverträffat sjösystem, förbundet genom otaliga vattendrag, större eller mindre men fullt farbara med kanot. Jag tror man kan ta sig ända upp till och in i Norge.


Tack för intresset, ni som följt med på turen och fira nu Påsk på bästa sätt -i Naturen! 


  

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5 6 7 8
9
10
11 12 13
14
15 16
17
18
19
20 21
22
23 24
25 26 27 28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se