Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under mars 2011

Av Skogsfrun på Dal - 31 mars 2011 15:01

  klappa på Sigge så blir hon större än störst.


Sigge Stark alias Signe Björnberg, förföljer mig, eller snarare tvärtom.
Bloggade om henne redan -08 -09 och tidigare i år, men det är en person värd att minnas både för sitt ego och sitt författarskap.
I sina mer eller mindre självbiografiska böcker “Kamrat hund” och i synnerhet “ i Mina vänner djuren” möter man en väldigt sympatisk människa som så väl kan hantera skrivandets nobla konst. Nu menar jag inte att förringa hennes små romaner och noveller, som så orättvist förklarats som skräplitteratur.

Där finns mycket att ta till sig, på god svenska dessutom.


  peka i boken för att läsa.


Nu har jag genom den utmärkta Bokbörsens förmedling fått i mina händer en mycket intressant biografi om Signe skriven av Bo Niklasson, frilansförfattare och översättare. Ett fint ex, från 1990 tryckt i Belgien, produktion Sjöbergs bokförlag Helsingborg. Utrangerad från Karlstads stadsbibliotek.
Tack till Gabriels bok i Ransäter!


Boken heter “Vem var Sigge Stark” och är alltså en biografi  väl berättad och med många fina, intressanta foton.  Jag har bläddrat och ströläst här och där och tycker mig ha lärt känna Signe ganska bra. Faktum är att vi har en hel del gemensamt, kanske förklaringen till min fascination;-) Det allt överskuggande djurintresset, de hundraser vi haft; schäfer, collie  och lite västgötaspets (i en korsning )  skrivlusten, ensamhetskänslan och som grädde på moset: En gång blev Signe tagen för ett skogsrå! Skogsfrun är ju en annan benämning på denna ihåligt stygga varelse fast inte är vi så elaka;-)

Ett utdrag ur boken:
“I likhet med många barn fantiserade Signe gärna om vad hon skulle göra när hon blev stor. För henne var målet självklart. Hon skulle resa till Afrika och rädda skadeskjutna lejon och elefanter  undan storviltjägarnas framfart”


Eftersom det är ett sådant äckligt busväder har här blivit städat, nu tycks det vara uppehåll i snöblasket och hundarna ska få sin eftermiddagspromenad. Efteråt smakar kaffetåren särskilt bra och hundarna, särskilt Ninna, ser fram emot den obligatoriska kaffe*skorpan.

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 30 mars 2011 18:48

     
  

Grodan har vaknat! Han får symbolisera god miljö.

Där inte grodor trivs bör/kan inte mänskor bo.


Moment två i trädgården har avverkats idag, det rör sig om varsam krattning av gamla löv, en ansenlig mängd bestående av 4 skottkärrelass. Det blir fint för komposten (och allt som däri sig gömmer)


Så här skriver visserligen expertisen:
“Gräsmattan kan vänta ett tag med att få sin vårstädning. Först när marken är alldeles torr är det dags att lufta gräsmattan. Ge den då en omgång med hjälp av räfsa eller gräsklipparens luftare. Om din gräsmatta drabbats av snömögel så ligger det en gråvit hinna över det gröna. Räfsa då ordentligt med en plasträfsa så att möglet, som egentligen är en svamp, försvinner.
Samla upp all mossa och gammalt gräs som blir över, blanda med kompost och lägg under buskar där det kan förmultna i lugn och ro. (just det!)
När första lökväxterna blommat över och perenner och buskar börjar knoppas, då är det dags att mylla ner kompost och kogödsel i rabatterna. Det behövs ny energi efter en lång vinter. (Ja absolut, det kan vi väl alla instämma i!)
Källa GP


  Förstora med ett klick och skåda änglarna i skyn!


Dagens glädjechock! -läs mer i Ny Teknik.
"Redan om tio år kan vi klara oss utan kärnkraften. Med förnybara energikällor och smartare användning kan vi täcka vårt energibehov utan riskfylld kärnkraft, skriver Göran Bryntze, expert i Strålsäkerhetsutredningen ".
Tekn Dr
Svensk ledare för EU-projektet REPAP
Fd ordförande i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 29 mars 2011 12:11

  Gösjön är inte fattigt på sångsvanar


Ursäkta MIG men jag Irriterar mig på ordet BARNfattigdom, kan barn vara fattiga i Sverige?
Det är väl mer föräldrarnas status det handlar om, skillnader där har  alltid funnits. Att de sociala klyftorna har ökat kan jag däremot ta till mig för så är det säkert. I toppen firar egoismen triumfer, att roffa åt sig är okay.


Vill man inte betala skatt blir det heller ingen välfärd så hur ska pengarna räcka till höjda barnbidrag, som väl är tanken.  Ett tak för vilka som ska få detta bidrag  vore en möjlighet och rättvist, för inte ska väl höginkomsttagare få bidrag  genom skatter betalda av bl.a fattigpensionärer och ensamstående?


  Naturen, en billig glädjekälla.

 
Det finns andra grupper i samhället som verkligen har det svårt men som lever tyst i det fördolda, jag tänker på de hemlösa och på pensionärer med pension UNDER existensminimum. Hur klarar sig de sistnämnda ...jo de har lärt sig att hushålla och att avstå! De hemlösa klarar sig ofta inte alls!
2009 hade Sverige 800.000 fattigpensionärer!
Det finns 150 000 personer, mestadels kvinnor, som enbart har garantipension.
Denna pension är ca 7 453 kr per månad. Före skatt. Det blir ingen guldkant på deras tillvaro. Tur att man är naturmänniska, bor mitt i och kan glädjas åt naturen var dag.


I DN/debatt kan man läsa:
 ”Tre av tio 50-talister blir fattigpensionärer”
“Nytt forskningsprojekt: Nästa pensionärsgeneration får det mycket sämre än dagens. I det nya pensionssystemet blir de äldre pensionärerna fattigare. En genomsnittlig pensionär kommer att se sin pension minska med stigande ålder. 50-talisterna drabbas hårdare än 40-talisterna. 30 procent av alla 85-åringar födda 1955 kommer att leva i fattigdom. Den pension man får som nybliven pensionär består inte livet ut. Pensionärernas inkomststandard kommer att sjunka när de blir äldre, skriver flera ekonomer.”


Fattigdom förresten...allt är relativt, den som har mat, kläder och husrum lider ingen nöd och är alltså inte fattig, enligt “gamla” normer. Det känns som att ordet fattigdom i ordet BARNfattigdom missbrukas. Mina morföräldrar var torpare och  fostrade 15 barn långt före alla bidrag, de ansågs sig inte fattiga. Statarna däremot kunde leva i armod, mormor hjälpte med mat ibland, hon var duktig i sina händer och kunde ta vara på det torpet och skogens bär gav, de levde näst intill i självhushåll, barnen fick hjälpa till.


Om alla ska ha råd med lyx - modekläder, äta ute på lokal,  resa utomlands etcetera, då måste klyftorna utjämnas vilket för en naiv skogsfru innebär att de som redan har måste dela med sig och möjligheten att tillskansa sig stora rikedomar förhindras. Lösningen  är ett socialistiskt samhälle...javisst och när hade vi det senast?


Men visioner finns och därmed hopp om en ljusnande framtid för alla!
Eller vad tror ni gott folk som har orkat läsa ända hit?

Ni belönas och muntras upp (?) med en variant av Svea rikets historia närmare bestämt själva vaggans;-)





Av Skogsfrun på Dal - 28 mars 2011 12:45

  Tjusig trädsvamp som stormen tog fatt och kastade ner, den får bli trädgårdsprydnad.


Kära hjärtanes vilken helg vi överlevt! Isande snöstorm som drog genom huset och placerade oss nästan konstant framför kaminen. 

En av få dagar som skogsfrun nobbade promenaden.
Mådde inte bra heller, uppspänd buk av att ha satt i mig 1/2 kg blandad sallad. Man får stå sitt kast och lida pin när man är ofin mot magen, den blir förr mätt än ögat som bekant;-)


  RR fixar stegen åt sotar´n

Frosten biter sig fast om nätterna men dagen är stilla och solig, inte ett moln skymmer och RR har fått arbetslust... donar med en takstege åt sotar´n..
Ett smolk i gjädjebägaren över att den så abrupt väckta nallen får leva, är att den har ungar i idet som nu övergivits.  Man kan bara hoppas att den återvänder till sina små.
Mors lille Olle levde upp till den gamla barnvisan och bönade för björnmors liv. Heder åt  killen och föräldrarna!


Svårt att föreställa sig hur andra har det ute i turbulensen när man sitter trygg i torpstugan på Dal med nybakt pepparkaksdoft i näsborrarna, småfåglar som vårkvittrar utanför och hundar som sussar på sofflocket. Ingenting har man att gnälla över, mer att vara tacksam för.
De kroppsliga åkommorna är små och övergående och byter skepnad från och till. Oftast går de att bota med tålamod och diverse medel ur skåp och byrålådor, allt ifrån knäskydd till lavemang. Vissa obehag låter sig bara lindras men det är heller inte fy skam!


 

Snödropparna är ensamma herrar i täppan.

Av Skogsfrun på Dal - 27 mars 2011 13:34

Veckans Fototriss har som veckans tema: Färgstark.

Är man snabb med penseln* och får tavlorna* klara senast tisdag kan det slumpa sig så att man vinner en nyttig fotohandbok.
Slumpens skördar har aldrig gett någon större utdelning till skogsfrun men man vet ju aldrig..


  .
Vi börjar med ett motiv från hästhgen i somras, vackert som det var men nu har bilden joxats med för att bli mer FÄRGSTARK, Al Fresco heter tekniken i Ph.


En FÄRGSTARK tavla i en tavla med en tavla blev vännen Maki.

Tekniken är kornig film i Ph.



   FÄRGSTARK boksamling på d:o duk och författare. teknik som ovan.


Nu hoppas jag att med Trollmakt besvärja Fru Fortuna att hon (och trollen) står mig bi, få personer behöver en fotohandledarbok mer än  skogsfrun!


Ser i efterhand att det råkade komma med hästar på samtliga bilder.

En händelse som ser ut som en tanke vilket i ärlighetens namn ska erkännas att det inte var;-)

Av Skogsfrun på Dal - 26 mars 2011 10:38

    Dagens fåglabilder

Kanadagäss...                     betande grågåsflock


Gomorron till en kall sådan, -5 i morse men solen stiger värmande över trädtopparna.
Vi fick oväntat besök i gårkväll just när skogsfrun stod beredd med våffeljärnet. Det blev till att utöka smeten så det räckte till en dalslandskusk också:-) Våfflorna med grädde och Drottningsylt intogs med belåtenhet.



 
Som djurvän blir man ofta bekymrad när man kollar bladen. Hör här:


“En 12-årige bets av en björn sedan han fallit ned i ett björnide i Härjedalen på fredagen. Pojken som var ute och åkte skidor med fem jämnåriga kamrater vid Nåliegga på Funäsdalsberget befann sig utanför pistat område när han råkade köra ned i ett björnide. Han drogs ned i idet av björnen som väcktes av det oväntade besöket och fick ta emot flera bett innan han lyckades ta sig upp. Björnen gav sig av till skogs.”
Hygglig björn tycker skogsfrun, pojken blev inte allvarligt skadad.

Här  i DN kan man läsa mer om händelsen. Eller här.


Nu ska förstås jägare ut och “skyddsjaga”, i andra hand ska björnen sövas och flyttas.
Pojkarna åkte skidor utanför backen och hade inte där att göra. Ska det bli regel att störa björnar i idet om våren? -för nästan precis ett år sedan hände en liknande sak som skogsfrun bloggat om (det blev ett rysligt rabalder)  Man får hoppas att denna björn är en hanne och inte en hona med ungar som får avlivas sen mamman skjutits vilket var fallet förra året.
Jägarna blir väl glada som får anledning att dra ut i fält fallera:-(

Av Skogsfrun på Dal - 25 mars 2011 10:40

     

Ett grågåspar trivs vid Holmsån.                         Vår egen Akka i trappa


Nu rullar det på, torparna har fått fart under gummistövlarna. Vårljuset  länger dagen och energin sprudlar, det är knapp man hänger med i allt man vill och det som händer.
Så var t.ex Hovis hit i onsdags och verkade våra islandsdamer. Frida fick tyvärr fångverkas  men det växer ut igen och nu är överrullningen maximal.
Samtidigt blev de förstås presentabelt omskötta, vi stod i stöv och hår;-)
En Hovis som har fikabröd med och tid att sitta ner för en mysig pratstund är väl inte så vanligt. Skogsfrun grejade kaffet förstås och bar ner i en korg och vi trängde ihop oss i det lilla sadelrummet.  En blivande hovslagare; en tjej från Säffle var med, men finns det hjärterum o.s.v


Igår gjordes första raiden i trädgården, nedfallna grenar mm fyllde en hel skottkärra.

RR hackade is på dyngsta´n, hästgödsel blandat med kutterspån måste vara bra isolering. Kanske man ska ta patent och bli rik -bättre sent än aldrig;-)

Trädgårdsbordet fått sällskap av några stolar, man vet aldrig.

Värmer solen nog bra kanske det kan bli en eftermiddagsfika på tunet.
Vårfrudagen anfaller oss ju idag, d.v.s Marie Bebådelsedag.


  I Dalsland och Värmland var det tidigare vanligt att barn målade tranbrev som de i hemlighet spred till vänner. Detta är ett foto på ett sådant målat tranbrev.


Lycka! igår hördes tranrop krra över nejden.

Av Skogsfrun på Dal - 24 mars 2011 14:21

  Vid dagens lamp-fotografering kom en flottilj sångsvanar flygande.


Häromkvällen gick skogsfrun till stallet för att borsta hästar, tände  ytterbelysningen på huset, vilket skickade en knippe strålar ända ner till stall och garage så att man inte behöver treva sig fram eller snubbla. När skogsfrun efter ca en timma var klar och skulle anträda återtåget var det rena natta, ingen mångubbe och ingen ljusstråle lyste väg. Jäklar, tänkte skogsfrun, nu har RR blivit snål, sparar på elen och släckt.  Eller? Prövade att tända men nej inget ljus. Hade proppen gått eftersom varken lampan på verandan, baksidan eller stora strålkastarlampan fungerade. Tack å lov inte snålhet men något annat allvarsamt fel var det tvivelsutan.  Skogsfrun ville inte ställa RR inför faktum i den sena timmen utan väntade till nästa dag.


Expedition elkontroll tog snart sin början, ut och in upp och ner i olika proppskåp, trasig propp byttes men gick direkt, alltså var det något annat som störde kontakten, kanske själva lampan.
Stege kånkades upp på balkongen och RR upp för den, skogsfrun stod darrigt bredvid och svindlade inför synen. Den stora kvicksilverlampan skruvades ur och ny propp sattes i som också gick sönder! Nu visste vi inget bättre än att be gode grannen om hjälp.
Han kom och konstaterade att armaturen var sönderrostad inuti, Hela lampan med stång och allt skruvades loss och hivades utan förbarmande ut över balkongräcket,  nu gällde det att hitta en ny minst lika bra.


      klicka och häpna;-)


Ett besök på den lokala elfirman gav önskat resultat, tänka sig de hade just EN sådan lampa nedpackad i en kartong! Stång i två olika längder och vi skulle ha den längsta för att sticka ut ordentligt.
EL-BE -Nedre Bruket i Nykvarn är tillverkare och lampan kallas Stallampa Typ KA3712, laddas med HME 125 w. Priset blev allt tillhopa 1.600 kr. Inget att säga om förstod skogsfrun efter att ha forskat på nätet innan. 

Där hittades för övrigt frågor och svar om just stallampor:


“Vi har letat efter utomhus­lampor till vårt hus som är från början av 1800-talet. Det finns mest   pastischer av gamla lyktor som känns helt fel på ett hus på landet. Vad ska man välja?

Mörkrädd


Svar: Hus på 1700-talet och fram till 1800-talets slut hade oftast inte någon utebelysning alls. Möjligen fanns det en enkel plåtlykta för ett talgljus. Kanske en handlykta med en enkel anordning, för att man skulle kunna hänga upp den på väggen invid ytterdörren. När fotogenet kom på 1800-talet blev det vanligare med enkla glasade vägglyktor i svartplåt.
Elbelysning för utomhusbruk blev vanlig först strax efter sekelskiftet 1900. Den vanligaste typen av utelampa blev den som många idag kallar »stall­ampa«, det vill säga en järnlampa på arm med glasklar kupa och vit emaljerad skärm. Att den kommit att kallas stallampa beror på en missuppfattning. Den här utelampan blev nämligen ofta sittande kvar på uthusen, medan man med tiden valde att modernisera belys­ningen på bostadshusen."
HÄR kan man fortsätta läsa om ämnet intresserar.



Grannen som lovat sätta upp den nya lampan kontaktades igen och kom farande med stormen.
De gamla skruvarna passade i hålen både på lampa och vägg, en sådan lyckoträff!
Nu har vi åter vår egen måne att lysa våra fötters stig och ylar tacksamt i riktning mot granngårdens allomfattande hjälpsamhet.

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8 9 10
11
12 13
14 15 16 17 18
19
20
21 22
23
24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se