Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg den 29 januari 2010

Av Skogsfrun på Dal - 29 januari 2010 17:12

 

Jag fortsätter berättelsen om min schäfertik Connie född 1951

Här visar jag upp valpen, 4 månader kanske, på brukshundsklubben.
Alle, som jag var lite svag för:-) tog kortet.


 
En sommar, Conni var nog nästan 1 år, var vi en tid ensamma i sommarstugan och det blev problem med hundmaten. Färdig sådan fanns inte på den tiden, närmaste affär låg miltals bort och man hade att gå hela vägen, cykel hade jag ingen vid stugan. I min nöd sökte jag upp en fiskare som just landat sin båt med dagens fångst, allt han hade att erbjuda mig var en knippa tångål. Levande! Ja vad skulle jag göra, tog nätet med ålarna slingrande i, proppade ner dem i en gryta med kokande vatten och rusade ut. När jag kom in efter en stund mötte mig en hemsk syn; hela golvet var fullt med slingrande ålar! Grät och kastade ner dem i grytan igen. Connie fick så småningom sin mat, blandad med bröd eller gryn. Vanlig hundmat bestod ofta av tiggt slakteriavfall och andra rester från charkuterierna, som man blandade i havregrynsgröt. Kalvben var populärt, kokade dem först och sen blev det gröt på spadet. 

Connie blev stor och lagom i hull på den dieten och hon var aldrig sjuk.


 

Föräldrarna kom ut och det skulle läggas tegel på stugans tak. Jag ville se utsikten därifrån och klättrade upp  (kanske var jag med och langade) Döm om min förskräckelse när Conni kommer efter! Att få ner henne var ett gemensamt jobb för två man och så matte förstås.
Tror att min far tog kortet.


Flera orsaker bidrog till att det hade blivit svårt att ha hund, (inte enbart en hundrädd förälskelse;-)) Mor hade börjat jobba så det var ingen hemma på dagarna. Vi hade Connie bunden utanför vedboden, där hon kunde gå ut och in, bra när det regnade. Men vi bodde helt nära skolan och barnen tog sig för att reta Connie genom att kasta saker på henne, t.ex äpplen, som de pallade i trädgården. Sopgubbarna retades också med henne när de tömde tunnan och brevbäraren var ett orosmoment.  Grannarna såg och berättade. Så kunde vi ju inte ha det men varför tänkte jag inte på att försöka hitta någon som passade henne när vi jobbade!


Till slut satte jag in en annons i GP och polisen i Göteborg ville köpa hunden men nej, jag tyckte Connie skulle komma till en familj och få det bra så jag valde en handelsman i Årjäng, som behövde en vakt och sällskapshund. Hunden skulle vara med dem i butiken.
Ett par år senare for jag med familjen till Norge för att handla, då gjorde vi en avstickare och hälsade på Connie. Jag gick ensam in i affären.

Jaa, där låg hon på golvet på kontoret innanför. Runt sig hade hon en massa smågodis, tjock och fin såg hon ut. Vi tittade länge på varann, jag viskade hennes namn och hon kom ut till mig. Visade ingen översvallande glädje men viftade på svansen, jag är säker på att hon kände igen mig. När hon hälsat gick hon och la sig på sin plats igen och när jag gick provade jag att kalla på henne men hon brydde sig inte.

Det kändes både bra och sorgesamt. Bra därför att det bevisade att hon trivdes där hon var.


Ibland önskar man att tiden kunde backas så man fick chansen att göra nya bättre val.

ANNONS

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

55 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20
21
22 23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se