Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg den 28 januari 2010

Av Skogsfrun på Dal - 28 januari 2010 17:36


     
Tar sats för att äntligen skriva inlägget om min gamla kära 50-tals Schäfer. Den varggrå tiken Connie blev min 1951 privat uppfödd av en  hörselskadad man i Vänersborg.


På slutet en sorglig historia som fortfarande plågar mig efter alla dessa år, jag sålde henne nämligen för en dum tonårsförälskelse som var hundrädd! Ett oförlåtligt svek mot en trogen vän. Fy fy fy!


 
http://www.pedigreedatabase.com/gsd/pedigree/5901.html
V Leander Preußenblu
SchH3 Kkl 1
Sire Born : 23. April 1944


Connies far, minns hans namn efter alla år men har inte stamtavlan kvar. Uppfödaren/säljaren var mycket stolt över valparnas härstamning.

Vill minnas att jag betalade 400 kr för tikvalpen, ett vanligt pris på den tiden kanske jämförbart med 10.000 kr idag eller mer...? (400 i månadslön som ung kontorist! ) Lägg märke till den raka fina ryggen och hur rätt&lagom hunden är vinklad.

Vad har hänt med Schäfern! Vadan och varför?
Rasen är nu tydligen uppdelad i två intressefalanger bruksschäfer och utställningsschäfer. De förstnämnda tror jag bl.a strävar efter raka ryggar som i gamla tider och prioriterar den grå varglika färgen.
Skogsfrun anser självsvåldigt att man kan strunta i färger och fokusera på mentalitet, rygg och vinklar.


 
Skogsfrun hade ingen kamera utan tog både hund och katt till en riktig fotograf. Djurfotograf var han då inte, som ställde hunden på ett på tok för kort bord. Därför kan man ju inte riktigt se Connie i all sin glans.  Ganska söta är de och riktigt goda vänner var de. Katten fanns redan på plats när valpen kom.


 
Erfarenheterna med min första hund en boxer, som jag flitigt tog med på SBK:s kurser, gjorde att jag helt på egen hand dresserade Connie. Hon var nog en av Thn:s lydigaste hundar och det fanns inget hon inte kunde. Tyvärr tycker jag nu, hade jag inget som helst tävlingsintresse.  SBK var inget roligt bara en massa gubbar (hehe, de var nog i 30-40 års åldern)
Överallt kunde jag ha Connie lös, gående fot vid min sida, ligga plats utanför butiker mitt i stan, krypa klättra, gå på stegar apportera,  skall på kommando, allt perfekt utfört. Vi tränade på promenaderna, Connie gick bara och väntade på vad jag skulle hitta på att be henne om. 

En makalös hund som man bara får en gång i livet, men vad visste jag om det då.
forts. följer

ANNONS

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

55 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20
21
22 23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se