Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg den 1 januari 2010

Av Skogsfrun på Dal - 1 januari 2010 16:39

Nyårsdag och bara* 10 kallgrader, det känns riktigt milt för en väderbiten skogsfru. Ett lätt snöfall har dalat under dagen utan att ställa till stort besvär.

Skogsfrun blir lite nostalgisk så här i årets första självande timmar och blickar bakåt i tiden, ända till 60-talet faktiskt.
Det årtionde när Beatles kastade med sina luggar och hivade ut gamla godingar som Glenn Miller & Co och som ihop med Elvis och Tommy slogs om våra hjärtan.   Bostadsbristen var stor i Götet och folk trängde ihop sig i svindyra inackorderingsrum.


Köket mot gården och mors lille Jejje.

 

Tala om lycka när vi, skogsfruns dåvarande man och blivande barnafar, genom hans morbror, specerihandlare Stighed på hörnet Sjömansgatan/Kompassgatan, i stor nåder av hyresvärden, blev vid en omodern etta.  1959-60 var det visst och vi hade innan huserat i ett antal kyffen från vind till källare så snacka om himmelrike!



Stigheds speceri på hörnet.


Kvarteret bestod och består av landshövdingehus vars äldsta delar är byggda runt 1920.  Det flankeras av Kompassgatan, August Kobbsgatan, Eldaregatan och Flaggatan. Nu fullständigt remarkabelt och pietetsfullt renoverat av Familjebostäder Göteborg.


För en tid sedan ramlade skogsfrun över en fantastisk hemsida om gamla Masthugget och fröet till detta inlägg såddes. Allt hängde på om sajtens ägare ville dela med sig av bilderna... det ville han!

Tack för din generositeten Roger Nilsfelt! 


 

Ingången till Slottskogen... då

    
Ja nära himlen, om man med den menar Masthugget och Sjömansgatan 13 just vid ingången till Slottsskogen högt där upp. När förste telningen kom efter 2 år var det självklart att bli hemmafru och sluta fara med buss och spårvagn till Hisingen och jobbet där.


Nr 13 vid krysset ovanför porten, de två fönstren ovanför var våra.


Vi gick underbara promenader i Slottsskogen, ett stenkast från bostaden. Under denna vandringstid i backarna grundlades antagligen skogsfruns berömda* benmuskler;-)
På den goda tiden kunde nämligen en ung kvinna vandra ostört var som helst, de enda störande* elementen kunde vara några glada överförfriskade gubbar, som blev ännu gladare när sonen i vagnen kallade dem pappa.
Vid några tillfällen blev vi dock utsatta för en blottare som stod bakom ett träd ett 50 tal meter från gångstigen och åmade sig. Skogsfrun blev till slut förbannad och tänkte ta sig en närmare titt på personen för att kunna lämna signalement och anmäla. Slog till bromsen på barnvagnen och kutade emot honom, men då fick han fart!

Sprang iväg som en rädd hare och sen slapp vi se honom mer.


Gården förr, vår ingång närmast porten t.h utanför bild.

     
Från Sjömansgatan kom man in genom en port till en bakgård som gjorde skäl för namnet.
Sprucken cement och en förfallen mindre byggnad som innehöll ...? Tvättstuga sades det men jag satte aldrig min fot där utan tvättade allt  i baljor i köket och hängde till tork på vinden.

Lakan och annat stort tog jag nog hem till mor i Thn, tror jag.


Så här fin är gården nu för tiden.


Vår ingång låg närmast porten, t.h när man kom in och vi bodde på andra våningen. På första bodde vicevärden, ett grinigt äldre par som efter en tid ersatttes av ett yngre från Halland, som vi började umgås med så smått. Värden var en gammal snåljåp som stötte på ensamma damer och gjorde hembesök. Till oss kom han en dag arg som ett bi sedan jag ringt sotarmästarn när den gamla spruckna kakelugnen varit nära att fatta eld.  Tjock rök vällde fram ur dess sprickor när vi brassade på en kall vintermorgon. Det berodde på eftersatt sotning och mäster var ganska förgrymmad.  Katten på råttan, och råttan på repet, och repet på oxen, var jag katten, oxen eller bådadera tro.


Vi hade alltså rum och kök och en hall med finingång. Hallen användes som enda garderob så all entré begicks genom köksdörren. Värmekällor var kakelugnen i rummet och i köket vedspisen. Ovanpå den stod ett 2 lågigt gaskök som jag var dödligt rädd för i början men lärde mig hantera och uppskatta (snabb uppvärmning). Bakade allt i vedspisens ugn och värmde vatten på spisen, vi hade endast en kallvattenskran över en vask. Fönstren var gammaldags med innanfönster som sattes in på hösten och togs ut på våren. Emellan fönstren lade man särskild fönstervadd inrullad i papper, jag dekorerade rullen med eterneller. Det blev fint.
Fönsterremsor klistrade på för att förhindra drag.

Golvdraget fick man stå ut med.


På samma svale som vi bodde ett par som festade ganska friskt, då blev ibland vår gemensamma toalett på svalen nergrisad och omöjlig att nyttja, man fick vänta tills damen hade städat efter kalaset*.

Hårda bud men vi sa aldrig ett ord om saken.
På 3:je våningen bodde en äldre nyfiken dam. Kom på henne några gånger med örat mot vår dörr, hon ryggade baklänges när jag oväntat öppnade den. Oj sa hon, jag bara vilar mig här en stund, trapporna är så dryga.


Det finns mycket mer att minnas och berätta från åren i Masthugget, kanske de bästa i livet, men det visste man ju inte då. Vi tyckte lyckan log mot oss när vi blev erbjudna en modern 2:a i Biskopsgården.

Men det är en helt annan historia.

P.s En 2:a i dessa, tidigare fattigkvarter går i nu löst på ca 1,5 miljon.


God fortsättning på nya året.

ANNONS

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

55 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20
21
22 23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se