Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under januari 2010

Av Skogsfrun på Dal - 31 januari 2010 10:09


Istapparna glittrar i gryningen och växer sig längre och längre...

  

Kära nån! -20 grader i morse. Till och med skogsfrun tycker det börjar kännas...frostnupet;-) Varmvatten med till stallet redan första vändan för att tina upp issörjan i vattenkaret, ankornas damm krymper men går än att hacka upp så de kan ta sitt morgondopp och släcka törsten.


  Vill den vita isduvan smaka talgboll?


Sparkturen kortades till mindre än hälften eftersom tårna för fösta gången i vinter började jämra* sig, ögonen tårades men tillrade inte som salta pärlor på kind eftersom skogsfrun i det fallet är en salt böna;-)

Friskt var det och gott att komma inomhus till spisvärmen sedan småfåglarna fått sitt.


Skogsfrun är allt jämförelsevis en riktig vekling, se filmen från anno dazumal och döm själva. Nu vill vi ha en Grönlandshund!


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 30 januari 2010 13:29

 

Varm i kläderna efter skidturen händer det att man inte vill gå in.

Då fungerar verandan som en sluss, man kan sitta där på bänken, svalna av och samtidigt njuta utsiktens alla behag. En kopp kaffe skulle sitta bra men hon Inga* har visst annat för sig;-)


 

Björkriset och det speciella ljuset denna kväll ger nästan vårkänslor!

Höstastern i krukan inunder har blivit eternell, kanske har rötterna överlevt och växten kan planteras ut .


RR har stalljobb, det blev sent med mockningen. Han står på dyngstacken och tömmer just kärran. Det lyser hemtrevligt i stallfönstren tycker skogsfrun som ser det hela litegrann från ovan.


Nu har solen snart gått ner bakom fjället, kvällsdimman svävar över maden där nere vid ån och kylan börjar krypa innanför kläderna.

Nu är det dags för en kopp te med en macka brevé.

Det förväntar sig nog stalldrängen förresten.  


Fjällbruden igen då, skogsfrun tränar svårt på den;-)


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 29 januari 2010 17:12

 

Jag fortsätter berättelsen om min schäfertik Connie född 1951

Här visar jag upp valpen, 4 månader kanske, på brukshundsklubben.
Alle, som jag var lite svag för:-) tog kortet.


 
En sommar, Conni var nog nästan 1 år, var vi en tid ensamma i sommarstugan och det blev problem med hundmaten. Färdig sådan fanns inte på den tiden, närmaste affär låg miltals bort och man hade att gå hela vägen, cykel hade jag ingen vid stugan. I min nöd sökte jag upp en fiskare som just landat sin båt med dagens fångst, allt han hade att erbjuda mig var en knippa tångål. Levande! Ja vad skulle jag göra, tog nätet med ålarna slingrande i, proppade ner dem i en gryta med kokande vatten och rusade ut. När jag kom in efter en stund mötte mig en hemsk syn; hela golvet var fullt med slingrande ålar! Grät och kastade ner dem i grytan igen. Connie fick så småningom sin mat, blandad med bröd eller gryn. Vanlig hundmat bestod ofta av tiggt slakteriavfall och andra rester från charkuterierna, som man blandade i havregrynsgröt. Kalvben var populärt, kokade dem först och sen blev det gröt på spadet. 

Connie blev stor och lagom i hull på den dieten och hon var aldrig sjuk.


 

Föräldrarna kom ut och det skulle läggas tegel på stugans tak. Jag ville se utsikten därifrån och klättrade upp  (kanske var jag med och langade) Döm om min förskräckelse när Conni kommer efter! Att få ner henne var ett gemensamt jobb för två man och så matte förstås.
Tror att min far tog kortet.


Flera orsaker bidrog till att det hade blivit svårt att ha hund, (inte enbart en hundrädd förälskelse;-)) Mor hade börjat jobba så det var ingen hemma på dagarna. Vi hade Connie bunden utanför vedboden, där hon kunde gå ut och in, bra när det regnade. Men vi bodde helt nära skolan och barnen tog sig för att reta Connie genom att kasta saker på henne, t.ex äpplen, som de pallade i trädgården. Sopgubbarna retades också med henne när de tömde tunnan och brevbäraren var ett orosmoment.  Grannarna såg och berättade. Så kunde vi ju inte ha det men varför tänkte jag inte på att försöka hitta någon som passade henne när vi jobbade!


Till slut satte jag in en annons i GP och polisen i Göteborg ville köpa hunden men nej, jag tyckte Connie skulle komma till en familj och få det bra så jag valde en handelsman i Årjäng, som behövde en vakt och sällskapshund. Hunden skulle vara med dem i butiken.
Ett par år senare for jag med familjen till Norge för att handla, då gjorde vi en avstickare och hälsade på Connie. Jag gick ensam in i affären.

Jaa, där låg hon på golvet på kontoret innanför. Runt sig hade hon en massa smågodis, tjock och fin såg hon ut. Vi tittade länge på varann, jag viskade hennes namn och hon kom ut till mig. Visade ingen översvallande glädje men viftade på svansen, jag är säker på att hon kände igen mig. När hon hälsat gick hon och la sig på sin plats igen och när jag gick provade jag att kalla på henne men hon brydde sig inte.

Det kändes både bra och sorgesamt. Bra därför att det bevisade att hon trivdes där hon var.


Ibland önskar man att tiden kunde backas så man fick chansen att göra nya bättre val.

Av Skogsfrun på Dal - 28 januari 2010 17:36


     
Tar sats för att äntligen skriva inlägget om min gamla kära 50-tals Schäfer. Den varggrå tiken Connie blev min 1951 privat uppfödd av en  hörselskadad man i Vänersborg.


På slutet en sorglig historia som fortfarande plågar mig efter alla dessa år, jag sålde henne nämligen för en dum tonårsförälskelse som var hundrädd! Ett oförlåtligt svek mot en trogen vän. Fy fy fy!


 
http://www.pedigreedatabase.com/gsd/pedigree/5901.html
V Leander Preußenblu
SchH3 Kkl 1
Sire Born : 23. April 1944


Connies far, minns hans namn efter alla år men har inte stamtavlan kvar. Uppfödaren/säljaren var mycket stolt över valparnas härstamning.

Vill minnas att jag betalade 400 kr för tikvalpen, ett vanligt pris på den tiden kanske jämförbart med 10.000 kr idag eller mer...? (400 i månadslön som ung kontorist! ) Lägg märke till den raka fina ryggen och hur rätt&lagom hunden är vinklad.

Vad har hänt med Schäfern! Vadan och varför?
Rasen är nu tydligen uppdelad i två intressefalanger bruksschäfer och utställningsschäfer. De förstnämnda tror jag bl.a strävar efter raka ryggar som i gamla tider och prioriterar den grå varglika färgen.
Skogsfrun anser självsvåldigt att man kan strunta i färger och fokusera på mentalitet, rygg och vinklar.


 
Skogsfrun hade ingen kamera utan tog både hund och katt till en riktig fotograf. Djurfotograf var han då inte, som ställde hunden på ett på tok för kort bord. Därför kan man ju inte riktigt se Connie i all sin glans.  Ganska söta är de och riktigt goda vänner var de. Katten fanns redan på plats när valpen kom.


 
Erfarenheterna med min första hund en boxer, som jag flitigt tog med på SBK:s kurser, gjorde att jag helt på egen hand dresserade Connie. Hon var nog en av Thn:s lydigaste hundar och det fanns inget hon inte kunde. Tyvärr tycker jag nu, hade jag inget som helst tävlingsintresse.  SBK var inget roligt bara en massa gubbar (hehe, de var nog i 30-40 års åldern)
Överallt kunde jag ha Connie lös, gående fot vid min sida, ligga plats utanför butiker mitt i stan, krypa klättra, gå på stegar apportera,  skall på kommando, allt perfekt utfört. Vi tränade på promenaderna, Connie gick bara och väntade på vad jag skulle hitta på att be henne om. 

En makalös hund som man bara får en gång i livet, men vad visste jag om det då.
forts. följer

Av Skogsfrun på Dal - 27 januari 2010 14:16

     

Gårdagens nyhet får bli dagens; Saabs frälsning av Holländska Spiker!

Nu blir det jubel i busken även på Torpet eftersom skogsfrun liksom många många Thn-bor har ett förflutet på nämnda firma.

Dessutom känner man ju för sin hemstad och vill se den blomstra och brusa inte enbart på fallens dagar.


1937 är i sammanhanget ett nästan magiskt årtal.

Ett födsloår

Svenska Aeroplan Ab startade

Nederländernas nuvarande flaggas tillblivelse

Dagens dikt och Ekot gav eko i radiokanalen 

Barnbidrag folktanvård och fri förlossnig blir verklighet

Per Albin Hansson; Folkhemmets grundare var stadsminister.

De Spanska republikanerna segrar mot Franco

Mycket mer från 1937 finns på Wikipedia den allvetande.


p.s Mer om Saabs fantastiska historia här!


Men var tog snöovädret vägen undrar skogsfrun som bara sett en mindre mängd flingor dala. Visserligen blåste det ganska bra i morse så sparkfärden ändade halvägs p.g.a snödrev, som plogbilen sen måste hit och röja undan, men var detta allt!? Man blir ju nästan besviken, efter alla förberedelser... ett västgötaklimax;-)

Jasså ska man inte ropa hej?

Av Skogsfrun på Dal - 26 januari 2010 14:27

  Gårdagens skidtur ner till Holmsån bjöd på vackra vyer. Mot norr.


Nu får vi dalslänningar vara beredda på elavbrott igen, mer snö utlovas i morgon onsdag. Skogsfrun har skottat på balkongen för att göra plats för en ny omgång vitvara. Gasolköket står tillreds med gastuber bredvid, ljus i brandsäkra stakar med tändsticksaskar intill och laddade ficklampor, borgar för att vi inte tänker låta oss överraskas av mörkret och vilt trevande bryta armar och ben.


     

Räven har spårat ända ner till bron...              och över den.


Det närmast liggande vedförrådet  på verandan är påfyllt och förnödenheter för lekamlig spis idag inhandlat. Även till djuren.

Vi har inte glömt fåglarna heller men något har vi säkert glömt vilket retfullt eventuellt kommer att visa sig.



  I sydväst höll solen på att försvinna bakom Kroppefjäll


Skaren bar till en viss gräns, ca 4 cm sjönk skidorna ner och skogsfrun gav efter ett tappert försök upp om att lägga ett spår på maden.

Där räven raskat bar det bättre, tack för det Mickel!


 

Skidspåret på återvägen bjöd på behagligt lättsamt glid. Med stelfrusna fingrar efter allt bestyr med herr Pentax såg skogsfrun fram emot hemkomstens fröjder. Kaminvärme och kaffekoppen de bästa är i sådana fall. Något fall blev det inte den här gången heller om man inte räknar in de tjusiga vyerna vilka skogsfrun alltid faller pladask för:-)

Av Skogsfrun på Dal - 25 januari 2010 18:15

               Försöker mig på ett fototriss. Veckans tema är: Klara Färdiga Gå!

Bilderna förstoras genom ett klick!


Ola lurar på småfåglarna men utan framgång. Får se matte i fönstret och bestämmer sig för att gå in till matskålen istället.


Skogsfrun, som alla djurs vän, har inga moraliska aspekter på katters vilda matvanor. I jämförelse med oss är deras huggsexor ingenting.


Hit kan ni gå för att se fler trissbilder på veckans tema.




Av Skogsfrun på Dal - 25 januari 2010 10:19

 

Än så länge är leden framkomlig.


Bore är på hugget idag. Bet bitskt i skogsfruns kinder och förkortade sparkturen till hälften.  -10 kalla känns i skinnet när fartvinden hjälper till. En blek sol försöker just nu bryta igenom frostdiset och lyckas måhända.


     (bilderna förstoras med ett klick)


Ja, skogsfrun höll vad hon lovat sig själv igår, skidturen upp i skogen blev verkligen av.
Valde skidor preparerade mot bakhalt och något bredare än löparskidorna, de var perfekta.
Snötäcket på ca halvmetern bar snällt upp både skogsfrun och herr Pentax, denne halades flitigt upp och ner ur fickan med synbart resultat.



   
Nu börjar det tätna...och här tog det stopp!


En traktor har gått före, skogsfrun går på kryss omväxlande i dess spår eller i mitten, väjer för grenar som fällts och blivit liggande tvärs över vägen. Nästan så långt man kan komma från preparerat spår men en utmaning och god träning för balansen.
Man vet av erfarenhet hur rent ut sagt djävligt det kan vara komma på rätt köl igen efter att ha  hamnat på rygg med fötterna fastspända i ett par långa brädlappar;-) ...så det undviker man nogsamt.

Skogsfrun vänder med möda, lappkast finns det inte plats till, kanske tur det.


   


Slår in på vägen bort mot torpet istället och tar sikte på den öppna platsen vi red på häromdagen.  Voltspåren av hästhovar har fått sällskap av andra, rådjur ser det ut som.


 
Det börjar skymma lagom till att skidspetsarna vänds hemåt. Solnedgången glöder bakom trädtopparna. Skogsfrun konstaterar att skogsvägen visserligen bjöd på en vacker men alltför kort tur.

Det får bli byvägen  nästa gång och en tur ner till Holmsån för att kolla läget där. Kanske rentav idag!
   

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20
21
22 23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se