Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under december 2009

Av Skogsfrun på Dal - 31 december 2009 10:23

Gomorrning govänner i den kalla nord; -20 vid Torpets fot men lika många + innanför i stugan. Nu gäller snabba ryck därute och sedan in till något lekamligt och inmundigat värmande. Sparkfärd som vanligt eller ej? Hm, kanske inte så lång sträcka i dag, det får vi se och känna.


 

Vad väntar bortom drivan?

 
Ett år har passerat och ska man göra ett sammandrag om vad som timat måste skogsfrun för egen del och familjens, konstatera att hälsan, det allra viktigaste, stått oss godtagbart bi. Det är tacksamt noterat och upplevt.

Vissa aktiviteter avtar med årens rätt, göromål tar längre tid att utföra , man blir trött och det planerade hinns/orkas inte med.
Ekonomin, den krassa verkligheten och ej oviktig, är i stort sett oförändrad även om pensionen sänkts för oss redan fattigpensionärer med några hundralappar. Som ensamstående skulle vi inte klara oss men enade vi stå på darriga ben. Optimism är skogsfruns ledstjärna och antagligen  ett personligt sinnelag.
 
 
Tänk på oss som levande varelser likt er själva!


Oro närmast för vargens väl och ve, vår lilla stam gråben har det svårt med överlevnaden utan  människors rädsla och okunnighet som föder hat. Vargjakten är planerad att drar igång 2 januari om inte ett massivt motstånd får EU och regeringen att vakna och ta sitt ansvar för satta lagar och regler. Vi som skrivit på upprop och protestlistor har gjort det lilla vi kunnat. Planeten jorden är inte enbart människornas tummelplats.


     

Mot nya mål.

 
Förtröstan på en röd/grön seger i kommande val med ty åtföljande empatiskt klokt styrande och tillrättaläggande av flera stora orättvisor i samhället som drabbat de redan svaga.
Tron på det godas makt och naturens återhämtning; ozonlagret är nu tjockare än på länge t.ex


STORT TACK till bloggens och hemsidans läsare för de bevis på uppskattning jag fått via kommentarer och mail under det gångna året, det värmer och sporrar./Sara




 

❤ GOTT NYTT ÅR ❤

 önskar skogsfrun och alla på Torpet     


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 30 december 2009 12:27

 

Mot hundgården står skogen skimrande under istapparnas gardin.


Kära vänner mer eller mindre välkända, VINTERN har tagit strupgrepp på skogsfrun. Ja faktiskt är det så betagande grant att strupen snörs åt. Vyerna exploderar i fejset och snart pangar väl herr Pentax så utnyttjad som han blir.


   

Först hästarna sen blir det spark!


Den torra kylan tycks kroppen acceptera eller har vant sig vid.

Skogsfrun känner sig ibland nästan FÖR varm under sparfärderna fast rimfrosten lagt sig så dekorativt på ögonbryn och hårslingor.

Vi ser nog för roliga ut men ingen ser oss förutom en och annan bilist som vi får kliva av vägen för.


 

Ludde är i selen, glatt redo.


RR lider i köldhelvetet, ja så olika kan man se på Bores bravader.

RR får frossbrytningar bara av att glutta ut genom fönstret och sitter mesta tiden hopkrupen tätt intill brasan.
Han tankar förtvivlat med blåbärssoppa, alla masars och vasaloppsåkares elixir,  och proppar magen full med gröt och het mjölk -en invärtes värmande klump är det tänkt, som faktiskt funkar ganska bra.


 

Kompisarna har en ren och drömlikt vacker snötillvaro.


Skogsfrun skulle mycket väl kunna framleva alla fyra vintermånaderna i denna vita, kalla numera välordnade värld. Snyggt skottade gångar, motorvärmare, ved till braskaminen, brunnen välfylld och hela verandan ett utmärkt kallskafferi. Ja t.o.m frösabox, erfors i morse när skogsfruns sparade gröt hade frusit i kastrullen.
OCH, go vänner på webben...aldrig smakar väl en kaffegök bättre än efter en sejour i den vita kylslaget uppfriskade världen.


En droppe malört har smugit sig in i stugan, skogsfruns 6-håliga sladdfördelardosa blev glapp och fick bytas ut. Skogsfrun placerade alla datorsladdar i samma ordning men blev trots det utan ljud.

Nu är datorvärlden tyst som graven och skogsfrun vet hur det måste kännas att vara döv.  Hjälpen anländer men först om ett par veckor, herre giv oss styrka;-)  


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 29 december 2009 10:40

 

Nej till licensjakt på varg! – Upprop!
“Den 2 januari 2010 går startskottet för den första mer omfattande vargjakten i Sverige sedan i början av förra seklet. Mer än 12 000 vargjägare har registrerat sig för att skjuta 27 vargar i de fem länen Dalarna, Värmland, Gävleborg, Örebro och Västra Götalands län.”
citat Jinges



Ja goa vargvänner nu är det hög tid att vi gör våra motståndsröster hörda, gå till länken ovan och skriv på utan prut, här ska ej spillas krut på en liten ynka vargstam.


Då kör vi!  
Detta anser säkert också Vargens ättlingar Ludde och Ninna, nyss hemkomna från en härlig sparkfärd .
Vi var nästan framme vid kyrkan idag, atter och fram en sträcka på ca 1/2 milen
Medarna gled lätt sedan mer snö packat sig med hjälp av plogbilen som kom i går kväll.
Den 15-gradiga kylan bet skogsfruns kinder illröda och frosten färgade våra ögonbryn vackert vita. Ändå var det inte kallt! torr luft antagligen.


Fräscha hundar vid hemmkomsten  
Hemma igen och Ludde vill bara berätta att han fyllde 2 år den 27:de!
Sikken matte han har, alltid lika glöms och virrig.

Ett under att hon hittar hem va´!;-))

Tack till uppfödaren Elisabeth på Skötteruds Gård för en bra hund!

Under rubriken"Tidigare år" i menyraden till höger, kan ni se Ludde som valp och 1-åring. Nu sitter en fika perfekt och kanske en lille en också för att riktigt värma upp inälvorna.


Hovslagarpojkarna kommer på verkningsbesök någon gång under förmiddagen. Skogsfrun lurar på en ridtur frampå, ensam ifall RR tycker det är för kallt. Så får det bli.

Härlig dag önskas alla inhoppare och trogna visitatörer.  

Av Skogsfrun på Dal - 28 december 2009 11:45

jättejulkotten i gardinstången  

Hänger, men dinglar gör inte den gamla kotten som kommit varifrån?  men följt med i bagaget länge och väl och lite var stans.

Kotten är hela 12 cm lång och 7 cm bred på tjockaste stället.

Ingenting mot skogsfruns mått men ändå...vilken gran!

Vad kan den ha varit/är för en sorts baddare?


Grankott på er allihopa, tillhopa och enstaka. Högt värderade kommenterare och enbart fluktande, läshungriga skogsfrupådaldiggare. Hehehehe!

Strömmen strömmar -kommer och går. Skogsfrun blir nervöser och det märks kanske på den spännande inledningen? LEDNINGARNA börjar bli snötyngda igen och tjall på linjen är nog att vänta.

Särskilt som det efter blötsnön ska smälla till och bli -8-10 kallgradigt.


Köksfönstret blommar mot väster  

Härifrån mot väster spanar vi efter plogen när vi inte njuter av blomsterprakten som orkarna, hyazinterna och liljan består med.


Fler än 1000 hushåll är fortfarande strömlösa sedan juldagen, stackare!

De får väl ta sig till civilisationen och göra sina behov, ja duscha och äta menar jag. Invadera släkt och vänner i sin nöd.

Själva är vi som bekant förberedda och klarar oss, kommer bara plogbilen idag kan vi ta oss till Köpingen med Volvon annars finns ju alltid sparken med Ludde som draghjälp. Han ligger i riktigt duktigt med sele på. Igår fick vi upp sån fart att lilla Ninnas ben inte hann med fast de gick som trumpinnar. Då satte hon ner huvudet och gled galant ur halsbandet. Hon är inte dum den damen. Jodå skogsfrun försökte bromsa men det gick fort ändå, Ludde måste lära sig sakta ner den saken är klar.


Doftljus i norrfönster  

St Paulorna blommar blått och snällt mot norr, står så vackert mot vita snön utanför. I mitten ett doftande rött ljus i en ärvd trevlig glashistoria.


Skogsfrun har varit i farten sen kl 5, nej inte på spark hela tiden! Tvättat och lagat till en ugnsrätt för framtida behov, duschade igår så man står sig ett par dar utan att lukta, hahaha!

Sparkandet på morgonkulan gick inte alls bra, för mycket snö på vägen. Vi -ja skogsfrun då, skottade rent kring brevlådorna när vi kom hem från den korta turen så brevbäraren kan stoppa i eftersläntrande julkort t.ex De är nästan roligast att få eller hur?


Ha en bra dag ni andra, här vet man inte hur det slutar.





Av Skogsfrun på Dal - 27 december 2009 12:12

Mörkret sänkte sig över Dalsland och vårat stall  Plogbilen kommer! ja han är bakom stallet. kl. är ca 17 på annandagen.


Gomedda go vänner, nu har ni varit befriade från skogsfruns epistlar länge nog;-) LJUSET har återvänt till Torpet efter drygt ett dygns ganska påfrestande bortavaro.


Det har snöat rikligt, det ska skottas till lillstuga snickarbod och dass   Vattenklosett detta makabra påfund, nu kom DASSET till heders!


Annandagens uppvaknande var ganska brutalt. Under natten hade ca 25 cm tung blötsnö lagt sig över Dal och strömmen hade frusit fast någon stans på vägen. Hos oss fanns den då inte, ej heller hos grannarna eller hos de andra 3.800 hushåll på Dal som drabbats, men skogsfrun är i själ och hjärta fatalist och började stöka som vanligt, satte en kittel med snö uppe på kaminen så när RR kom ner hade vi varmt tevatten. Tv:n somnade in redan på juldagen och skogsfrun tog till nöjesmaskinen datorn och såg Stenhuggare och sedan en gammal film om lapparnas mödosamma liv.

Den inspirerade; kunde dom så kan väl en skogsfru!


Det välsignade (hemska) gasolköket  

I snickarboden stod ett gasolkök vi fått ärva av vänner i Skåne.

(Vi sänder en tacksamhetens tanke till John som firar jul i Norge)

Ur stallbrunnen firade vi upp en hink vatten så middagen ordnade sig och hästarnas vattenho kunde fyllas. Tack o lov för ålderdomlig grävd brunn!


Lyckligt lottade med utedass!   Utsikten bländar  Ludde kikar fram i hundgården  

När nöden är som störst i kritiska situationer som denna, är ett torrdass en sann räddare. Skogsfrun skottade sig fram till lusthuset och njöt inifrån av en vacker snötyngd utblick. Inga dåliga grejer.



Äntligen kom plogbilen!  

Plogbilen lät vänta på sig, den tunga snön ställde till besvär även för den. Inte förrän vid pass kl 17 dök den snösprutande draken* upp och hästarna i hagen fick fart i benen. Även RR, som fick ut Volvon och stack till Köpingen för nödiga inköp såsom fler stearinljus, batterier till radion, tidning och div. andra förnödenheter.  Det var en pers sa han vid sin sena hemkomst. I de skyttegravsliknande diken kommunen bestått oss med i höst, låg en bil nerkörd förstås. Där gäller numera att hålla sig mitt i vägen. Lite svårt när man får möte, vilket väl ingen räknat med kan tänka. Denna sträcka som benäms och är Kyrkvägen till Kyrkan, är nu ännu smalare än tidigare och vi förstår inte kommunens mening...vill man bli av med innevånarna genom att gräva dessa gravar redan före kyrkogården?

Här borde man breddat istället med gång och cykelväg. Skogsfrun måste nog påtala detta för de styrande om inte redan ett flertal dikeskörare gjort det.


Håkan Nessers spänningsroman lästes ut i stearinljusens sken   Ludde och div. kläder torkas framför brasan  




Kvällen blev osedvanligt stilla och många tankar och funderingar över flydda tiders bistra tillvaro, passade på att vandra runt i skogsfruns huvud.

I stearinljusens månglågade sken nästan sträcklästes Nessers spännande bok till det överraskande slutet. RR gick tidigt till sängs efter en ansträngande dag med snöskottning. Allt var mörkt och vi hade en gemensam dröm...måtte ljuset komma åter under natten-morgondagen.


JA så skedde! Under denna förmiddag inträffade undret, det varde ljus. Kylskåpet började surra, varmvatten fanns i kranen ett otal lampor strålade klara som Bethlehemsstjärnor och en lättnadens suck ekade genom Torpets salar.

På med Tv och dator, ut i vida världen går nu åter färden.




Av Skogsfrun på Dal - 25 december 2009 11:29

Kokbokshyllegänget luftar sig på verandan   Kokbokshyllegänget klart för tagning.


Hujeda mig sa skogsfrun, sikket råttbo! Ut med er nu här ska dammas i hyllan.


Hjälp, nu är hon i gång väste Älge så bara gänget hörde (trodde han) Det är lugnt sa Guldlock, vi sitter väl fint ute på verandan.

Jaa, och en go fäll har hon lagt ut för oss att sitta på instämde Bebis.

Ha! utbrast Kalle Kanin, du sitter ju ändå alltid i knät på Guldlock så dig kvittar det väl men JAG har bättre fäste för tassarna här i ullen. Han lyfte prövande ett ben...skulle nästan kunna ta några skutt -funderade han.

Stå still! hördes Stormusen ryta, tror du jag vill ha din tass mitt i plytet eller.


Nu ska ni försöka hålla sams mina barn, sa Tomten Grå och drog fingrarna genom skägget, det är JUL och då ska man vara lite extra snäll.

Äh sa Nalle, det är väl FÖRE jul en ska vara snäll så man säkert får en julklapp, ja fick allt honing i år med, suckade han förnöjt och gned sin trinda mage.

Nalle Nalle din stora dumskalle rimmade Postis den lilla björnen som läst många rim på julkort och lärt sig konsten. Snällheten, fortsatte han, börjar dan efter julafton och varar ända fram till nästa jul, om man vill vara helt säker, avslutade han lite tveksamt.


Guldlock, som suttit tyst länge och beundrat det vackert snötäckta landskapet, föll nu in i samtalet. Inte så enkelt det där, för somliga alltså tillade hon och sneglade åt ett visst håll.

Gänget tittade på varann, menade Guldlock att någon...av DEM hade svårt för snällheten! Vem...?


Skogsfrun, som i detta nu råkat komma ut på verandan hejdade viftningen med dammtrasan och kände hur öronen blev spetsigare, kunde Guldlock mena henne!

Förvisso att Skogsfrun försummat gänget av och till, när var det nu senast hon lät dem komma till tals...?

Skarpt läge nu när självaste Tomten Grå behagat flyttat in, tänkte skogsfrun. Jaha bestämde hon sig, det får bli ett nyårslöfte och hållas ska det.


För er som tycker att gänget är bra barnsligt att lyssna på har skogsfrun fullt förståeligt engagerat en mycket bättre berättare från Tuben och sina gamla hemtrakter. God fortsättning på helgfirandet!

Hå och Hej med farbror Frej!


Av Skogsfrun på Dal - 24 december 2009 10:03

Julkrubba från 60-talet   GOD JUL! till alla som här inträden, vänner och er jag inte känner.


Det hände sig på den tiden...60-talet, att dessa figurer inhandlades någonstans i Göteborg nästan samtidigt faktiskt, med chiffonjen som de har sin givna plats på. De har fått flytta upp ett trappsteg* från klafflocket i år enär katten Mirre fattat ett skumt intresse för fåren!

Skogsfrun hittade tuggade får lite varstans, så kan vi ju inte ha det.

Fåren tillhörde förresten inte gruppen från början utan är en present från en liten flicka i släkten som nu är fullvuxen och tyvärr borttappad...

Hej Carina! om du händelsevis ramlar in här i bloggeriet.



Gammeltomten från 40-talet 

Igår bröt det ut...stora stökeriet. Skogsfrun var högt...på balkongen och skottade snö, vädrade och bytte rent i sängar, lågt... med  mattorna i snön och mitt emellan med dammtrasan i hartassen. Nu är det så fint att det duger för oss och för Tomten om han skulle få för sig att titta in;-)

Risgrynsgröten åt vi själva upp nu på morgonen, en liten julaftonsvana vi lagt oss till med så Tomten får hålla till godo med fruktkaka och goda vetebrödet. Dunderglögg att skölja ner med om han smakar starkt i annat fall blir det mindre mustig must.


Tomten Grå  

Han kom ändå!


Är skogsfrun synsk? Bäst som vi sitter vid kaffebordet tittar skogsfrun drömmande ut genom fönstret och säger: konstigt här sitter jag och känner mig..FÖRVÄNTANSFULL Precis som när man var barn och såg fram emot tomtens besök hela da´n, jag har ju inget att vänta på.

Knappt är orden sagda förrän vi ser f.d hyresgästens bil komma på vägen. Ska han hit! Jaa om en liten stund knackar det på dörren och där står han med sitt viv och överräcker ett paket med ett -God Jul! Lycka.


Nu drar det ihop sig till julbordets fröjder, skogsfrun kokar doppespad på grönsaksbuljong och gör rotmos, alla nödiga tilltugg finns till RR:s fromma och kanske att skogsfrun syndar lite dagen till ära:-)

Snapsen hoppar vi inte heller, men där ska nog skogsfrun tala för sig själv;-)


Fröjdefull JUL gott folk!











Av Skogsfrun på Dal - 23 december 2009 09:33

Goddagens i (bad)stugorna! Nu är det dags igen;-)


Dagen före dopparedan var det i gamla tider brukligt att alla i familjen begick stora julbadet. Man samsades om en rejäl träbalja som fylldes med varmvatten från spisen, det var ett fasa jobb. Det säger sig själv att ett sådan blaskande inte kunde förekomma mer än till de stora helgerna och det fanns nog de som stod över då också.

Dagligdags tvättade man sig i ett handfat och varmvattnet fanns inte i kran utan fick värmas, så gick det till ända in på 50-talet.

Här kan man få veta allt om bad genom tiderna.



RR i spat  

Att en cowboy aldrig tar av sig sin Stetson tycks RR ha köpt och en

pingla att påkalla Pinglans uppmärksamheten för påfyllning av vinglaset eller önskad ryggborstning, är ju praktiskt.


Annat är det nu med daglig dusch som en självklarhet men ibland kan man längta efter ett rejält karbad. Vi fixade ett i skåne 2003 när vi släpade in ett bättre begagnat i tvättstugan, ett uråldrigt stenmurat kallt utrymme där tvättmaskinen delade utrymme med en jättestor oljetank. 

Rummet hade utgång till trädgården så det var perfekt till hundarna.


Spa i Skåne  

Bäddat för njutning klass ett -rosenolja i badet och ros i mun!


Kylan i rummet gör att vattenångan från karet står som en rök, kan tänka mig att känslan är densamma som i en varm källa på island.

RR lånade ut sin Stetsonhatt, man vill ju vara lite... anonym i badet;-)


Igår bakade skogsfrun faktiskt 4 vetelängder mellan sparkandet och idag ska hartassen få svepa genom rummen och tillsammans med storfens trollspö blir här glitter och glans som ingen annanstans;-)

Det gäller bara att komma igång kanske med en sång....









Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11
12
13
14 15 16
17
18 19 20
21 22 23 24 25
26
27
28 29 30 31
<<< December 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se