Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under augusti 2009

Av Skogsfrun på Dal - 31 augusti 2009 08:41

Måndag morgon och månadens sista dag. Skogsfrun tar sats och återupplever sista biten av vandringen  till Sörknatten. Kanske någon vill följa med...var i så fall högt välkommen.

 

Som en tallrot kände sig skogsfrun ibland, sökte fäste och hukade inför vyerna.
Höljdskräcken gjorde sig påmind och man blir inte modigare med åren.


...och här tog det slut för skogsfruns del! En låång trapp  (bara hälften syns på bilden)  rakt upp i det blå.
 

Skogsfrun gick på skälvande ben halvägs upp och tog denna bild med armen runt räcket. Utsikten var bedövande och skogsfrun backade yrsligt ner till trygga skrevan.


Där tog vi den efterlängtade kafferasten men först sen Maki med dödsförakt klängt upp på högsta knatten och tagit nedanstående bilder.
Medan vi satt där och fikade, kom 6 personer förbi och knatade obekymrat uppför himlastegen som om det varit en vanlig trappa till en veranda. Skogsfruns skamfilade självkänsla sipprade äckligt ut genom skornas snörhål.

Sjöar glittrar fram här och var...


ovanför trädgränsen;)


Hur skulle nu nedstigningen avlöpa, skogsfrun tuggade oroligt men lät kaffet stärka sig. (En riktig styrketår hade suttit bra men balansen och sansen var viktigare)
Det visade sig vara onödigt bekymmer, inga problem alls!

Sugvårtorna hade nog växt ut, hehe.

Sörknatten syns i bakgrunden

Vi anlände välbehållna i god kondition till parkeringen där Volvon snällt stod kvar.
På återvägen stannade vi ganska strax vid en sjö och lät hundarna bada.



Det var bara Ludde som ville, men desto mer!



En kastad pinne är tydligen oemotståndlig;)

Åter till Köpingen där Maki skulle proviantera (bl.a. likadana dojor som skogsfrun så säkert vandrat i) DÅ kom regnet, nej STÖRTFLODEN! Vi tackade vår lyckliga stjärna att vi sluppit den högt däruppe på berget.
Sedan kom den tjusige Azerbadjankillen springande från glasskiosken och kramade om skogsfrun...vad kan en mer begära av livet;) Sikken en dag!  Tack till Maki som är en suverän följeslagare på all världens stigar, men där missade du årets bild (ur skogsfruns vinkel sett;))

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 29 augusti 2009 16:13

 


Fredagens morgon rustade vi oss för ÄVENTYRET, vi skulle bestiga Sörknatten !

Efter filmen numera även benämnt Ronjas berg. Vädret var mulet men varmt, vi hoppades slippa regn men det fick bli som det ville med den saken.
Ludde och Ninnas upphetsning blev nästan pinsam när ryggsäcken kom fram och de förstod att det skulle bli långtur.


Vi körde 45:an mot Åmål och tog av mot Snäcke en bit ovanför Köpmannebro.
Snäcke sluss och by var en trevlig upplevelse, ack så grant en del placeras här i livet.



Här passerar nog en hel del båtar under sommarhalvåret,

nästa år får vi se till att komma med en av dem.


En gammal i skönhet förfallen kvarnbyggnad, drog blickarna till sig.



Efter ytterligare ett antal km såg vi skylten Sörknatten till vänster och svängde in på en mindre grusväg. Den ringlade sig fram till en parkering och vandringen kunde börja. Någon stig var det inte tal om på hälleberget, men färdriktningen var utmärkt med orangemålade stenar inom synhåll för varann. Hundarna fick springa lösa en stund. Risken att stöta på vilt  på dessa ofruktbara hällar måste vara minimal, men så kom det andra vandrare och vi måste koppla dem.



Efter en ganska påfrestande marsch på sten och hällar, stundom försiktigt hasande i hala nedförslut, klamrande oss fast i taniga tallgrenar eller på särskilt svåra ställen; i rangliga räcken, kom vi fram till en bäck i en våtmark och där var en bra bro att säkert trampa på.
Maki tuggar visst på ett lingon...eller spanar hon efter det där obekanta blomstret vi såg på informationstavlan?



Är det familjen Bäver som jobbar här tro?


Strax efter bron tornar en brant upp sig framför oss, med flera trappor visar det sig. Skogsfrun stretar före efter bästa förmåga, ena knät knirkar ibland trots knäskyddet. Jackan har åkt av i värmen och ser ut som en konstig ballongkjol. Skogsfrun kan höra rumpnissarna fnissa inunder ljungtuvorna trots att de nog sett underligt folk i skogen förr. Nå, det ger skogsfrun blanka fasen i, vad annars? Siktet är inställt och vi tänker inte ge oss fast svetten börjar sippra  åtminstone i Skogsfruns panna.

1,5 km stod det på tavlan, det kan aldrig stämma, puh!


Här gör vi NU en paus och återkommer med förnyade krafter om någon orkar hänga med ;)


ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 28 augusti 2009 21:23

Goafta go vänner, eller gomöra ifall i har köjsat innan skogsfrua ä klare mä detta häringa.
Dä hörs sum um ho vart änna etterlyst? Jaa dä sa ja säja er va bra nära heliköper idá men dä tänkte ja berätta um i mörrn.


Dä ä bror min som härjar i svamparna

Nu sa ja börja mä igår! Då sulle vi få främmat...nä, kära släkta sulle komma, äntligen för va vi har väntat!  Då feck skogsfrua återfall! ja ifrå underverket alltså, å måste sta te doktoren igen, på möran. Dä geck galant, klart på en timme å hem å greja. Doktorn va förexten bara en pöjk men SÅ trevvlier såå. Skogsfrua passa på å testa hanses kunskaper å frågan om ditten å datten. Jooda han vesste allt var levern satt å möe mer.


Rensa gjorde di allt själva, å renset kasta vi ut i skogen sinna så dä blir små kantarellbarn ut å et. Unner tia satte skogsfrua fram mat å sen spela vi kort å hade lika trevvlit sum vi brukar.
Sen for di hem å skogsfrua for te station för å hämta Maki. Ho kom mä töget ho se.


Hongri va ho den stackarn som jöbbat hele dan mä barna i Göttebörg.
Ludde ser ut som um han vell smaka men dä feck han ente, å förexten hade han nyss ätet, den ulven. Men va gör männska mä lampa!? Ho verkar ju änna ljusskygger, hehe.

Nu ä skogsfrua trötter å går å knyter säk. Har e bra bok sum väntar kan vetaa. Um nu ente ögera faller ihopa förståss, men nökka blan sa en la hinna vänna på innan dä drar ihop säk. Nu vet i att en lever men en sa inget ta för gevet å idá kunne va sum helst ha hänt sa i veta!

Nattinatti då!

(skrivet på genuin väschötska för de vetgiriga och språkbegåvade;))

 

Av Skogsfrun på Dal - 26 augusti 2009 09:33

Morsning i stugorna!

Gnugga nu ögonen och ta en skogsfrus uppgång i betraktelse, där har varit en del fall också.  Mot svindlande höjder klänger vi var afton och tar oss ner samma väg om vi överlevt nattens äventyr i drömmens värld.

 Gallret nederst är hinder för hundar att kuta opp i onödan.

Katterna serveras nämligen torrfoder på avsatsen där.

Ovanför seglar Akka i en ståltråd , ett loppisfynd.

Under trappen försöker dammsugaren och hundarnas torrfodersäck gömma sig.


Visst är stuket lite likt den egensinnige konstnären Viks ?
Ja ni vet han som håller på att sabotera naturens egen skönhet vid Kullaberg i Skåne.
Eller?! Efter att ha varit inne i Galleriet blir skogsfrun fundersam...är det inte ganska fantastiskt också?


Under alla våra 13 + 1 år som skåningar, var vi aldrig dit. Tror det beror på skogsfruns höjdskräck , många har klättrat där och slagit ihjäl sig, samt det faktum att stället ligger på den västra, överbelastade delen i landskapet. Skåne har slagsida mot Danmark. Tog vi västerut blev det Malmö, Lund, Falsterbo, eller Helsingborg, av olika trängande orsaker.
 
Danmark är platt och snällt och friare än Svedala, där var vi några gånger bl.a smugglade vi de i Sverige förbjudna bantningstabletterna, i karamellpåsar.

Mer därom senare kanske.
Törs man? Jo det är preskriberat vid det här laget men tabletterna finns fortfarande att köpa, ännu dyrare nu.

Parentesen blev lång,  åter till trappen.
Med alla lampor tända ser den ju ganska ljus och trevlig ut, en chimär!.
OM skogsfrun vinner mycket stålar på den lott hon aldrig köper ska vi ta hit en målare som målar, alternativt laserar trappen och hallarna nera och oppa.

Hallarna är klädda med likadan snusbrun panel.

Inget fel på snus men inte uppåt väggarna,  sa gubben och siktade på burken.;)
Dalablått kanske vore fint... ihop med pärlgrått?

Måla själv late drul, hör skogsfrun en röst inom sig men jäsiken ett sånt underarbete! Akrobatisk måste en nog också vara , kanske förankrad i en krok i taket...nää skogsfrun vägrar fast Förändringen hägrar;).  

Av Skogsfrun på Dal - 25 augusti 2009 10:43

Igår släppte nackskottet och skogsfrun kom loss,
inom hemmets väggar  fejades bland damm och annat boss.
En undrar ibland...varför slåss?
men vi vill ha rent förstås.


Ja en var oppa å nera å uta å inna i Mellerud...


När vi far till Köpingen slår det stopp ibland när det är mjölkningsdags på Bergs.
100-talet kossor ska över vägen.  Skogsfrun som är koälskare kan sitta hur länge som helst och drunkna i de milda kloka koögonen.

Den här gången var kameran tursamt nog med.


Det finns en liten vallhund på Bergs,

en Västgötaspets som skogsfrun hjälpt till att förmedla.
Tiken är visst inte så vallintresserad och frågan är om den lilla kortbenta hunden hade klarat alla korna i den enorma hagen som man inte ser slutet på.

Ludde hade gjort det!

Vår västgöte Ninna har viljan men hade väl sprungit benen av sig.
Nu klarar sig koskötaren själv tack vare sin 4-hjuling. Ja i markerna kan de passa, men det verkar som om de mest är leksaker för köpstarka lättingar som inte ids gå;)


Det finns något bortom tingen
vila nu så lätt på vingen.
Lyssna till ditt hjärtas slag
följ naturens enkla lag.





.

 
 
 

Av Skogsfrun på Dal - 24 augusti 2009 21:43

Bytte just bakgrund på bloggen, tyckte jag ville visa mitt eget gamla skiffertak. Bilden är tagen från balkongen så en bit av huset kom med.

Tack för alla intresserade kommentarer och en God Natt:)

Av Skogsfrun på Dal - 24 augusti 2009 08:05

En strålande morgon, dimman lyfter sakta nere i dalen medan skogsfrun  återupplivar   lördagens  besök i Örtagården Dals Rostock.  Det kan bara bli ett litet smakprov ur den rika floran, den verkligt intresserade bör nog göra sin egen exkursion på plats eller via Kerstin Ljungqvists fint illustrerade nya bok: "Nyttans växter" som man kan bläddra i på hennes hemsida. Eller köpa.



Vi startar promenaden vid skifferutställningen. Här kan man se olika sätt att lägga plattorna. Skogsfrun är lycklig nog att ha skiffertak på torpet, det håller i evighet men tyvärr inte den spik man använt. Här kan man få veta mer om detta förnämliga material, som bröts på Kroppefjäll.  Ekholmens säteri i Rostock har hela mangårdsbyggnaden klädd med skiffer!




Vad är detta för en praktfull växt utropade skogsfrun vid anblicken av...nej till RR;)
Han var nu inte rätt person att fråga men där fanns förstås en skylt.



Fjärilsväxten Rosenflockel  önskar sig skogsfrun bestämt!

Växtplatsen får vi fundera på.
Den vill ha sol, humusrik jord och utrymme, för den blir stor.




Bilden gör inte dammen full rättvisa. Den är mycket större och

där fanns många höga fina växter runt om, som inte kom med.

Däremot överraskades skogsfrun av speglingen av en byggnad,

den såg jag inte vid fototillfället.

Fiskar finns det visst också men vi tittade inte efter.

Det kan bli så där när många intryck trängs om uppmärksamheten.


Som ett fyrtorn.


I en vrå av trädgården finns det plantor till salu.

Det står att de är ekologiskt odlade och snigelfria.
Har man valt ut något att ta med hem betalar man i den här "sparbössan"


Undrar om det finns något liknande i hela Sverige?

Här kommer ärligheten upp till bevis.


Skogsfrun kan inte glömma Rosenflockeln och styr nog snart kosan till Rostock igen och hoppas det finns plantor kvar att köpa.

Det är bara ca 1.5 mil dit så det krävs ingen större planering och sen blir det plantering. DET däremot kräver noga planering;)

Av Skogsfrun på Dal - 23 augusti 2009 11:05

 

 I som här inträden: Öppna er sinnen!


Lördagens upplevelse var besöket i Dals Rostock där Tjernobylgruppen Väst ordnat avskedsfest för de barn och ungdomar från Vitryssland som sedan 17 år inbjuds för rekreation. Projektet drivs av baptistförsamlingen m.fl



De sjöng mycket vackert  för oss, mest andliga sånger tror jag.

Ryska är ett vackert språk, synd att man inte förstår ett ord.
Barnen/ungdomarna lider av strålningsskador och andra bieffekter från kärnkraftolyckan. "Ett par veckors vistelse i Sverige hjälper dem att bygga upp immunförsvaret". Nå, i vilket fall gör den säkert gott.



Intäkterna från loppis gick naturligtvis till Tjernobylbarnen.
Skogsfrun hade gärna velat ha en äkta rysk gumma med sig hem men pengapungen var för tillfället... tunn. De kostade 200 kr +.
I stället blev det 4 bra stolsdynor a´ kr 25, en Lisebergskanin till Ludde 10 kr och en pocket; "Grabben i graven bredvid" av Katarina Mazetti. Filmen är ju suverän och då måste ju boken vara ännu bättre.
T.o.m RR fyndade. En rejäl äggdelare som han länge saknat. Skogsfrun tycker grejen är helt onödig...ett ägg = 3 mumsbitar;)


Ska det bli en snirklig veranda på stugan kanske?


Lagom till kaffet dök goda vänner upp med sina 2 hundar.
Ludde fick bra träning a´la svenske coachen.  Det blev fler tillfällen vid andra hundmöten och  träningen avlöpte helt enligt reglementet, mer om det vid annat tillfälle. (En tax under bordet samt en labbekorsning tyvärr osynlig)



Vi avslutar besöket med en rundvandring i örtagården, ett livsverk av den mångsidiga Kerstin Ljungqvist. Först kommer vi till den gamla vackert väderbitna dalslandsstugan där Ludde får visa lite av vad han lärt...plats stanna kvaar!

Men nu säger skogsfrun tack för uppmärksamheten och återkommer med trädgårdsvandringen senare. Allt för att inte fresta ärade besökares tålamod för hårt;) 

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26
27
28 29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se