Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under oktober 2008

Av Skogsfrun på Dal - 31 oktober 2008 07:44

 Tack så innerligt för alla värmande tankar.

Internet lever och där finns varelser av kött och blod!

 

 

Så bister kall sveper nordanvinden kring stuguknuten

och lasset blir tungt när ena parhästen slackar i selen.

 

Höstråna*  smakar inte lika bra när en är ensam vid krubban

Och ingen har en att gnägga med.

 

Hundarna tittar ideligen mot dörren, kommer han inte snart,

rusar upp vid minsta ljud.

 

Skogsfrua å katten kryper ihop och håller sängvärmen,

Fel vind blåser över torpet och det drar i alla rum,

inte minst i hjärtekammaren.

 

I helgen blir vi två igen och samlar oss inför kommande prövningar.

Denna helg som tillägnas våra kära som gått före och inte en hop ihåliga pumpor.

 

Leva livet nu ska vi leva livet….

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 30 oktober 2008 22:16

Det stora sjukhuset slukade RR igår. Motvilligt kan sägas, men med lite socker i botten så *går medicinen ner*,

Förresten… vad är alternativet?!

Skogsfrun lånade med sig en moster Viktoria hem till Dal, en pigg lady som inte medger koncentration till bloggande.

Dessutom dubbel arbetsplikt nu som ensamskötare på torpet, tiden har inte räckt till.

Ser att en del har undrat och oroats, det känns hjärtevärmande och tacksamt.

 

Nu väntar paulunen för nya krafter inför morgondagen.

RR har fått permis över helgen, det känns bra. Skogsfrun skottspolar på 45: an och hoppas Bore dröjer.

Återkommer förhoppningsvis under morgondagen och önskar alla buena notte.

  
ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 28 oktober 2008 06:26


 


 

Nu har svaret på Luddes hudprov kommit, vetten ringde i går eftermiddag.

Det rör sig om en hudinfektion och Ludde ska få käka penicillin i 4 veckor.

Gissa vem som står och stampar utanför apoteket prick vid öppningsdags!

 

En kan spekulera i hur det har gått till, Ludde har inte haft något skada så skogsfrun misstänker starkt de otäcka fästinguslingarna. Hoppas nu att medicinen biter istället och vi får slut på naggandet. En allergi hade nog varit besvärligare och kanske livslång.

 

Ludde var med till det stora lasarettet igår dit RR skulle på en kontroll. Under tiden han plågades gick vi en promenad utanför på hjärtstigen*. 

Det ömsom haglade och regnade men däremellan sken solen. Stigen var sorgligt folkfri men inne i sjukhusets korridorer gicks det stavgång.

Tänk att folk är så rädda för VÄDER.

 

Ludde fick gå i koppel och det är han inte bra på, han DRAR! Sånt är inte en colliematte van vid, gräsligt helt enkelt och ska tas itu med när Ludde blir fri från den irriterande klådan som helt säkert stressar upp honom. En vet ju hur förig en bordercollie kan vara, kolla här bara!

    

Av Skogsfrun på Dal - 27 oktober 2008 08:14


 God morrning! Gott folk och annat löst och ledigt. 

 


Museet f.d skola byggt 1829 (lagen om allmän skolplikt infördes först 1842!)



Skogsfrun utlovade stor sensation igår,  ett reportage idag bevars och står vid sitt ord.. Upprinnelsen kommer sig av en kommentar nyligen i ett av skogsfruns inlägg om Dallbohunden (12: te och 13: de aug. 2007)

Där stod: På Bäckefors Hembygdsmuseum finns en stol som är klädd med päls som sägs komma från en Dalbohund.

Undertecknat: Maylis


Skogsfrun följde länken, kom till en trevlig sida om Bäckefors och fick telefonkontakt med Maylis, vi avtalade tid för en visning.

Vad är det med dig sporde RR, du ser ju helt borta ut. Dalbohundens päls, bubblade skogsfrun över sig given förstås, av lycka.


I söndags kom om så den stora dagen. Efter smärre incidenter; skogsfrun körde först rätt väg, tyckte samhället tog slut och vände, frågade ett par gubbar vid konsum som visade henne tillbaka den väg hon nyss kört men till slut kom vi fram. 

Museet ligger i det gamla brukssamhället där den första bosättningen var,

det är liksom ett tomrum däremellan och den nyare bebyggelsen.

Maylis och hennes man hade glömt nyckeln så skogsfrun var ändå först på plan, stod där och såg sig förvirrat omkring på alla röda, stora, gamla hus.

Vilket av dem var nu museet?

Då kom paret med nyckeln och vi kunde träda in i helgedomen.



Uppför en trappa gick vi och kom till Lärarinnans lägenhet med skolsalen mitt emot. Allt var mycket fint ordnat med en hemtrevlig stämning från svunna tider.

Vem skulle inte vilja ha ett sånt här rymligt kök, ja med en elektrisk spis undangömd nånstans förstås.



Innanför köket fanns lärarinnans kombinerade vardagsrum/ sovrum.

Där stod kubbstolen klädd med den utdöda Dalbohundens päls!



Skogsfrun  strök andäktigt handen över pälsen. Svart halvlång och lite lockig var den och ganska sliten, inte så konstigt efter alla år. Även stolsryggen hade överst en beklädnad av skinnet, stolen hade säkert varit mycket gosig att sitta i en gång.



Klassrummet var också en upplevelse att få se. Mycket rymligt, i ett hörn var en avbalkning, där en äldre elev suttit eller stått? och undervisade de yngsta.




En mycket gammal skolbänk hade en låda med sand som barnen skrev i.

När det inte skrevs var locket av glas nerfällt



Skogsfrun tackade för visningen och bestämde sig för att återkomma med RR på ordinarie öppettid till sommaren. Det finns oerhört mycket att beskåda också från den gamla järnhanteringen, vilket väl torde intressera en mas från masugnarnas rike.




Efteråt gick Ludde och matte en promenad ovanför forsen. Först skulle vi över bron här. Sedan gick det brant uppåt.

Stigen var bitvis smal och bråddjupet nära men omtänksamma händer hade satt upp rejäla staket.


 


Här sjöd det en gång av liv, ett myller av folk. Nu ligger byggnaderna i ruiner men de är vackra minnesmärken från en hård tid som dock gav människorna här sin utkomst


Det regnade envist så vi var genomvåta när vi omsider kom tillbaka till bilen efter denna runda upp mot sjön. Skogsfruns nyfikenhet var inte stillad, nu skulle hon prova att ta sig hem via den gamla grusvägen runt sjöarna. Efter evighets skumpande på den dåliga vägen genom Dalsländsk ödemark, ljusnade det och vi var åter i bebodda trakter. Kunde köpa kvällstidningen till RR som var glad att se oss igen efter denna långa  3-timmars flykt från hemmets härd;)

      

Av Skogsfrun på Dal - 26 oktober 2008 08:55

Gomorron gott folk!

Ordningen återställld på Torpet, åtminstone tidsmässigt enligt gängse regler.

Inte utan besvär och fara för liv och själva föremålet ifråga, klockan.

Den i köket, som vi mest rättar oss efter, en neutral domare i våra tvistiga drabbningar. Nä nu är klockan slagen! Kan det låta, fastän just detta urverk aldrig tagit sig annan ton än ett svagt batteritickande.

 

RR, som saknar förstånd på svindel är den som klättrar på stolar och bänkar för att utföra operationerna. Skogsfrun satt vaksamt nedanför tornationen, beredd och med datorns klocka som ledstjärna. 7 06 00 pep hon, ängsligt spanande i skyn och klamrade sig stadigare fast på datorstolen. Pang, så damp klockglaset i golvet, men höll!

 

 

Nu vidtog moment reparation. En mängd små hakar skulle haka i varann.

Det hade de ingen egen ambition till. RR fick låna en av skogsfruns bästa tuschpennor och märka ut hakställena och minsann fick han inte dit glaset.

Så nu hänger klockan på väggen igen och mäter vår tid, som går och går mot okänt mål. Dessutom börjar den bli snål. Innan en vet ordet av är det kväller och en ligger i sin paulun och undrar… har ja vart snäller?

 

Idag kanske skogsfrua ska på en intressant utflykt, i så fall blir det ett hejdundrande reportage i möra. Välkommen då igen te stöva.

 
Av Skogsfrun på Dal - 25 oktober 2008 07:56

Ramlade över en sajt där en kan efterlysa gamla vykortsmotiv.Intressant, nostalgin blommar. Tänk så tiderna förändrats    

”Mats Pettersson har lösningen: Detta är Geda-gubben från Röke. Fotot föreställer Johannes Eliasson från Röke (f. 25/7 1849 d. 18/5 1922). Han for omkring i bygderna och sålde och köpte varor och skrot i sällskap med sin syster Bengta Eliasson. Han kallades också Tiger-Johannes. Bilden har återgivits av Thore Brogårdh i hans bok Från svunnen tid. (Tryckt 1982)”


  

 

En fältritt, övning eller tävling?

 

Den här bilden fundrade RR mycket över.

De eleganta stövlarna och sadeln tyder på att ryttaren är officer,

men vad har han på huvudet? Kepan ser fransk ut. 


 

Insändaren undrar var kortet är taget



Barn som går vall med korna, de har tagit dem till sjön för att dricka.Min mor har berättat hur tråkig de tyckte det var. Ibland regnade det och var kallt, de var dåligt klädda. Mor frös om bena och stoppade in dem i ärmarna på kappan! En gång gick åskan, barnen blev rädda och gick hem med korna, men det lönade sig inte. Ge er iväg, djuren måste äta! 

Ibland lät de korna äta av säden på fälten, då gick de in en bit så det inte skulle synas från vägen. Medan korna åt fick de tid att leka en stund.




Tänder ljuslyktan för mor.  

Av Skogsfrun på Dal - 24 oktober 2008 12:39

Efter senaste tidens alla avskyvärda våldsbrott i verkliga livet känns det inte bra att lägga sig och mysa med en deckare, den må vara hur välskriven och spännande som helst. Mord och illdåd står en upp i halsen.Skogsfrun griper istället efter ett trösterik nostalgisk loppisfynd, ”Landskapets röster” av Göran Palm. 

En antologi att ströläsa tills guldet blir till sand (i ögonen)



  

På försättsbladet Gunnar Ekelöfs dikt:


En gång i de korta, milda

de fattiga stundernas vilda Sverige

där var mitt land!

Det var överallt!

Här, i de långa, välfödda stundernas

trånga ombonade Sverige

där allting är stängt för drag...

är det mig kallt


 



Hederspris
Mitt i den kallaste vintern och 21 år efter starten avslutade Göran Palm ett av de märkligaste och mest fascinerande litterära projekt landet skådat. Blankverseposet ”Sverige En vintersaga” är med sina anspråk, sin konsekvens och bildning ett unikt stycke journalistisk lyrik som i sig vore värt ett hederspris. Men Göran Palm är i alla lägen en fri radikal som står på den hunsades och undanskymdes sida. En engagerad poet som törs utmana makten med sin diktning och poesin med sina åsikter. En författare som har förmågan att tända gnistor, såväl politiskt som i människors skaparlust.

Citat: Stockholms stads kulturförvaltning




 Loppisfynd

(Min dikt från 2006)

 

I glittriga rader på glashyllan

stod de

mina tumblers med guldkant.

Berättande sin saga

om lystet smackande  gommar

och stillsam njutning

i bersån.


En trappa upp

 i välordnade bokhyllerader

väntade Göran Palms antologi

Landskapens röster

tvåhundraåttio bidrag

av nästan lika många

författare.




 Inbjudan: Dags att sörpla koppen java

Ingen sitter på trappen.

Ett herrans väder. 

Tak över huvudet och fårskinnsfäll på bänken i verandan

där tänder vi ett  ljus.  


 

Av Skogsfrun på Dal - 23 oktober 2008 10:22


 Binda elen nu? Skogsfrun fick ett förslag från Vattenfall som ska vara mycket förmånligt. Men skogsfrua är en misstänksam person ifråga om affärsidkares välvilliga* råd, inte kan de ha intresse av konsumentens väl och ve? Vad rätt en tänkt, kolla länken!

Förstatliga elförsörjningen igen så vi slipper spekulera. En kan inte vara snille på allt.

 

Ännu en kvinna har funnits mördad, ett offer för den primitive (?) mannens frustration. Hade hon varit snedkäftad och fått en smäll som han säger eller blev han grymt och orättvist nobbad? Av kroppens tillstånd får vi nog svaret, lika sorgligt och onödigt vad det än blir. Dags för matriarkat?

På tiden, har aldrig funnits och se hur världen ser ut.

 

 

I säkerhet


Älgarna ställer till det i trafiken, mest i Skåne sägs det. Finns det mest älgar där?

Nej men flest vägar. Människan har hackat sönder naturen i småbitar och förväntar sig att ostört susa fram på dem i hiskelig hastighet såväl i dagsljus som i mörker. Djuren som gömmer sig i skogarna drivs i jakttider i panik ut på vägarna och blir påkörda.

Därav drar många slutsatsen att vi har för många djur! Nää säger skogsfrua bestämt, men för många vägar och bilar och oförnuftiga bilförare. Rättas farten efter omständigheterna blir det säkert över lag färre olyckor.

 

Är skogsfrua sur och grinig idag, ja vad annat kan en bli av att se på nyhetsprogram och få dumma brev i lådan.



 Tröstetår och lugnande droppar

solen droppar sina strålar

vänligt över jorden

glänser gör nattfrosten över gärdena

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28
29
30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se