Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under september 2008

Av Skogsfrun på Dal - 30 september 2008 10:23

Gomöra gött fölk!

Stackars er sum ente har ena brasa å värma er ve idá. Skogsfrua  har setat där å samtidigt sett på nyhetera, dä sa bli möe regn i våra trakter, kanske måste nyklippta Frida ha regnkappa på säk. Jaa dä ä nog bäst att skogafrua går å sätter på na mäsamma innan dä börjer ösa flösa.

 

Vi fick ju celebert besök av en förbipasserande prärievagn i söndags, skogsfrun hade inte kameran i fickan då men hoppades att de skulle ta samma väg tillbaks och det gjorde de!

 

 


Skogsfrun måtte i upphetsningen ha sett dubbelt –de kör ju enbet och har bytt dragare. Tösen rider nu hästen som drog på morgonen, hon rider barbacka och har dessutom en handhäst. Strongt gjort. De ville inte stanna nu heller men hästarna ville! Så skogsfrua fick några bilder tagna men ingen intervju.

 


Tösen har skyddsväst och hjälm men skogsfrun tycker ändå det var riskabelt att färdas med hästfordon på 45:an  (såg visitkort där på Åmålsresan). Vissa sträckor var de nog illa tvungna, men det finns visst en mindre väg som bitvis löper närmare Vänern. Hoppas de kom välbehållna hem. Ca 4 mil kvar.

 


Här försvinner de upp på Pilgrimsleden, efter ca 3 km kommer de ut på 45:an och en lång uppförsbacke. Inte utan att skogsfrua tycker synd om draghästen.

 

Kanske är folket inspirerat av Amish  i USA? Mycket tyder på det efter den kommentar att döma som skogsfrun fick till söndagens inlägg.

Skogsfrun har själv svårt för att hänga med i teknikens härjningståg, och när en misstanke att vi nog bör förbereda oss för ett stort steg tillbaks en vacker dag.

I skuggan av kärnkraften, varje kraftverk – en tickande bomb, miljöförstörelsen och den sinande oljan, men allra värst kapitalismens utsugning och penninghunger, ligger vi risigt till.

 

Redan på 70-talet vurmade skogsfrun för egen brunn, vedspis, kamin och självhushåll, sitter (delvis) mitt i allt detta trygg* på torpet, nyttjar el och dator så länge det varar  –antagligen skogsfruns levnad ut, men har alltså lite beredskap.


 

Köpp köpp och hys höpp!

 
 
ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 29 september 2008 17:34

Tjong i medaljongen eller rättare sagt Volvon som gick igenom besiktningens nålsöga. Ludde och skogsfrun fick nästan en heldag i Åmål i samband med händelsen.

 

Efteråt tog vi först till Returen där det samlas massvis med användbart *skräp*.

Sänglampan till gäststugan låg där och mässing blänkte, den lilla mattstumpen slank med för en tia och nallens svarta glasögon stirrade så oemotståndligt på skogsfrun att han också fick följa med.

 

 


Sedan gick vi den fina promenaden utmed Vänerns strand till kanotklubben, där Ludde doppade tassarna och tog en slurk vatten.

 

 


En båttur vore spännande, tycks Ludde tänka, kanske nästa sommar om vi lever och har hälsan, funderar skogsfrun.

 


Kanotisterna hålls en hel del på land också av trädgårdsanläggningen att döma.

”Vad vill du matte, jag kommer.” Lydige Ludde alltid lika trevlig följeslagare.

 

 


En sista? Segelbåt i en nästan somrig arkipelag…

 

…Stävar ut mot öppna sjön.

 

Vá in i vassen, här ligger en båt till! Den liksom väntar på oss.

 

 


Fram med fikakorgen nu tycker Ludde, men ack det hade skogsfrun ingen.

Hon tog helt sonika en caffé latte på besiktningens automat.  Inte alls så pjåkigt när en är olyckligt nervös och kär i en gammal trotjänare till bil.

 
ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 28 september 2008 09:50

 Gomorron till en strålande höstdag!

 

Blåsten har avtagit och de flesta löven sitter kvar på träden.

Solen lyser och skogsfrun blev utsatt för en chock tidigt i morse.

 

 


Ungefär så här såg det ut, fast med Fjordhästar både fram och bak.

 

Vi –skogsfrun Ludde och Singoalla, hade hunnit till kurvan mot ån när det hördes ett väldigt skramlande hemifrån. Våra hästar kom utrusande från logen där de stått och mumsat hö, korna vände sina mular från markens gräs och bligade bortåt backen där pilgrimsleden försvinner upp genom skogen. Vad kommer det där!? Ett stort vitt schabrak med något förspänt. De närmar sig och skogsfrun ser att det är en hemmagjord prärievagn dragen av två fjordhästar. Framför springer en mager man. En tös rider bredvid och en bakom ekipaget, båda på fjordhästar.  Hästarna har fått påskjut av vagnen nerför backen och travar.

 

Skogsfrun lyckas hejda dem med ett förvånat; hej, var i all sin dar kommer ni ifrån?

(Ludde har fått skogsfruns schal om halsen och hålls i ett fast grepp för att inte frestas att ställa till oreda) Singoalla är som de tre aporna i en hundperson; hör inget vet inget säger inget.

Mannen hejdar sig och svarar; från Tösse. Jaha, jösses dit är det nog 3 mil på 45:an

Skogsfrun häpnar och frågar vart de är på väg. Vi ska förbi Vitasannar en bit, svarar mannen.

Vad är det på gång där då undrar den nyfina skogsfrukäringen, det är brukskörning svarar mannen och joggar vidare.

Jäkla skit att kameran ligger hemma och sussar i fodralet!  Skogsfrun bannar sig för femtioelfte gången. Lär en sig aldrig. Ett litet hopp gryr, kanske de tar samma väg tillbaka?

 

Alltid händer det något i denna avkrok* är det inte cirkus så är det vilda västern. Evenemanget får vi väl läsa om i bladet på måndag, så är det för det mesta. Kanske vill de inblandade inte ha så många åskådare. Begivenheten hålls förmodligen hos någon eldsjäl på en större gård med hästuppfödning.

 

Skogsfrun skulle gärna ge sig ut och försöka hitta stället men här är mycket att stå i idag. En sprillans ny hästklippmaskin inköptes igår så nu ska äntligen Fridas svettiga lockar falla.

Bilen ska städas och snyggas till både ut och invändigt för att förhoppningsvis beveka besiktningspersonen i Åmål i morgon.

Vem sa att pensionärer sitter och rullar tummarna?



 

Nä nu får skogsfrua lugna nerverna med en fika

och ett spetsglas Seven Oaks,

  kärkomna besökare bjuds  en sittning framför brasans glöd.

Hutt hutt!

Av Skogsfrun på Dal - 27 september 2008 08:41

Görgo lördamöra, uta å inna !

 

Den ärrade Gästen har rest och det känns som alltid lite tomt i början. Stugan börjar bli inbodd* och  skogsfrua fick en trevlig överraskning pr post igår.

 

 

Egenhändigt och händigt tillverkad av första gästen; Maki

1000 tack!  Skåningen skrev snällt i den.

 

Morgon gryr grå men kan bli blå. Mera vind idag, löven flyger vågrätt i luften och gässens sträck blir allt fulltaligare.

Skogsfrun känner en ilande rysning utefter ryggraden –snart lämnar de oss här i kylan och mörkret. Naturen tystnar och väntan på våren tar sin början.

Men vad är väl fem månader, de förflyter egentligen alldeles för fort. Livet kan inte bara bestå av vårar. Omväxling förnöjer så sant som det är sagt.



Idag nöjer sig skogsfrua med Köpingens utbud, måste nog fylla på medicinförrådet med en god Whiskey (Seven Oaks Canadian 6 years är rekommenderad och provad)  + lite andra förnödenheter.



 

Skogsfrua som varit pigg och nyter sen kl 4.30

tar nu kaffepaus och en skiva äpplekaka.

Vassegoa om det smakar och ha en livad dag. 

Av Skogsfrun på Dal - 26 september 2008 10:52

God morrning!

 

 


Igår kom cirkusen till byn. Nej, säsongen är slut för i år, men för att hämta djur från granngården.  Det är renar och kasuarer som ska få nytt hem på djurparken utanför Varberg Skötteruds minizoo upphör, det känns vemodigt trots att VI inte varit med* mer än 3 år.


 

Kasuarerna är intelligenta strutsfåglar och svåra att överlista, tämligen orädda och med styrka i sin kropp. Framförallt benen som de kan sparkas rejält med. 

Närmast kameran; Anton Frank, ansvarig djurskötare och välkänd djurdressör på cirkus Maximum.

 

 


Efter det att hanen med de två ungarna lastats var det honornas tur.  I kasuarernas värld är det hanen som både ruvar och tar hand om ungarna.

 

 


Med kvicka ben, list och fårnätstängsel, dröjde det inte SÅ länge innan även dessa var på plats i transporten.

 

 


Alla på plats!

 

Den här kasuaren* ingick inte i köpet. Fast det märktes att han har jobbat på cirkus i sin ungdom. Undrar hur 60+-åringen, djurskötare på Skötterud, kände sig DAN efter. 

 

 


Efter en fikarast var det renarnas tur. De är ju tama så det gick förvånandsvärt lätt. Mycket enklare än att leda kor t.ex

 


Är det *Lillbabs*, Anton Frank snackar med här?

Djurvana och den fina anläggningen i Varberg, borgar för att djuren får det bra, men det blir tomt i hagarna efter dem och skogsfrun var nära att ta till lipen, dumma människa.



 

Skogsfrua tar fram en ny (gammal) äppelkaka ur frysen

och sätter på perkolatorn.

Barskåpet* är tomt men ta en extra  påtår istället vetja.  

  
  
 
Av Skogsfrun på Dal - 25 september 2008 12:16

 Gomöra, i som inte har nåt bättre å göra. 

 


När dagen går mot sitt slut är Västgötaspetsarna trötta.

Ludde håller igång dem. Vi tror att de gillar läget och helt visst är det bra med mer motion.

Vi märker att de blivit både slankare och spänstigare. Särskilt den aktiva Ninna som nu har mött sin like med + i värstingen Ludde. Dags för hans kastrering förresten, bara nu matte får tag på/kommer fram på telefon till den omåttligt populära och duktiga vetten.

 

Det är egentligen inte klokt så många sekiner en spenderar på dessa kräk. Budgeten borde ha pajat för länge sen men på något oförklarligt vis går det runt kring enebusken. Ensam, skulle skogsfrua aldrig ha klarat skivan utan att i så fall levt på gröt å sell.

 

(Video "sella går te", fanns inte.)

 

Igår kom gräsklipparen fram igen och skogsfrua rände med den utan avbrott och tog bägge bitarna ( um en sulle skaffa säk ena get?)

Var gång säger RR hoppfullt: det är nog sista gången för i år. Där skiter han sig och gott är väl det, för så länge gräset växer har ju hästarna m.f.l sin försörjning, åtminstone delvis.

 

På hundlufsen har vi en längre tid passerat ett gäng vita svampar, i går bestämde sig skogsfrua att kika lite närmare på dem –körs å bevars! Dä va ju Champinjoner! 5 st det räckte till en macka. Skogsfrua är säker på Champisar sen gammalt, tur det för i nyköpta svampboken finns den inte med och billig var den inte.  Dåligt dåligt och farligt farligt.

 

Skogsfrun överlevde onsdagen då inget speciellt hände så idag får hon smaka ärter å pannekaka som vanligt. Också något att vara tacksam för.



 Äpplekakornas tid är inne.Skogsfrua har lite muskot i sin.

Smaka på till kaffet och ta en hutt om det passar sig.

Köpp köpp!  

   

Av Skogsfrun på Dal - 24 september 2008 09:28

Go morrning gott folk, sursöta samt sega gubbar.

 

En dimhöljd morgon med fågelsträck inleder dagen. Skogsfrun tvekar om hon ska ägna sig åt räkningar eller bloggen, det blev bloggen.

 

RR tog cykeln och Ludde igår för att hämta sitt tappade ridspö ett par km hemifrån. De blev borta så länge att skogsfrun började oroa sig för hjärtinfarkt, ja RR: s förstås, varför kan guben inte skaffa sig mobil som alla andra!

Sadlade sin egen stålhäst och trampade iväg.  Mötte honom vid full vigör efter några 100 tramp och började med att skälla ut honom.  Han hade sinkat sig genom att röja nedhängande grenar utmed vägen.

Ack ja dessa enröjna dalmasar, enröjen betyder enveten på västgötska.

 

För flera år sen skrev skogsfrua några skrönor*  bl.a. den om Dalmasen:

 


 Dalmasen är inte som andra.


Vacker är han väl inte precis, men färgstark! Han äger inte stockholmarens självklara överlägsenhet eller göteborgarens träffsäkra humor,inte västgötens kolugn eller skåningens jordbundna pondus.

Och inte har han smålänningens knipsluga överlevnadsförmåga heller.


Nej, men med knätofsarna käckt dinglande i dansen kring stången och med blicken riktad mot segern i Mora, bryr han sig föga om herrar och konungars påfund, ty dessa har liksom danskarna ingen grogrund norr om Dalälven. Skulle han, mot förmodan, INTE vinna Vasaloppet, äter han sig först rejält mätt på falukörv, sen höpper han i älva. Han lider nämligen av konstant prestationsångest.

Sen både köppern å järnet tagit slut har han heller inget i fickan,

utom tidtagaruret. 


I huvudet däremot, flödar fantasin och skrönorna, munväder saknas inte heller. På sjungande dalmål upplyser han konungen om att: ”här i Dalarna säger vi du till alla utom till dig å bror din”.

Dalmasen och hans kulla är inte bara konstiga, de är konstnärliga också. Med penna och pensel och granna dalahästar en masse har de gjort sig kända över hela klotet. 

Aldrig är dock dalmasen så himlastormande lycklig som när Leksand eller Brage vinner match. Då gapas det så stort att självaste Jussi kunde ha blivit avundsjuk. 


En dalmas utan sport är som en kobra utan spott - han existerar inte.

  



Vassegoa nu å ta för er uttå guss gåver å skogsfruas.

En har ju ente roliare än en gör säk;)

( Dä ligger ena puta på trappa åt märesenärska,

så ho ente blir kaller där bak)



     
Av Skogsfrun på Dal - 23 september 2008 10:10

Godmorrning på er utombys och inomskärs.

Skogsfrua spådde regn för dagen får se hur det blir. RR täckte i alla fall vedhögen redan i gårkväll, sådan tilltro har han alltså för sitt viv;)

Mulen morgon gör klar dag sa morfar, gäller i så fall också det omvända?



Nu har väl skogsfrua efter vanligheten satt myror i brallan, men det är ingenting mot det RR och Idunn råkade ut för under kvällsritten igår.

Skogsfrun som lugnt och fint sitter på Frida och övar skänkelvikning på vår* gröna dressyrplätt, får rätt som det är höra RR hojta på hjälp.

Vad gör människan –hästen?! Det ser ut som om ekipaget tänker gå omkull. Några buskar skymmer sikten så skogsfrun rider runt dem

RR kämpar för livet med att hålla Idunn på benen, hon vill lägga sig med man och allt, och vad är det med ryttaren, han fäktar då och då vilt med armarna kring huvudet. Det är några djäkla flygfän skriker han, jag får rida in i buskarna så jag blir av med dem.

Skogsfrun lyckas hålla sig för skratt och inser att vi oroat ett jordgetinbo, både hästen och RR hann få sig några stick.  Utan att tveka lämnade vi snabbt slagfältet

 

En stund senare på hemvägen tappar RR sitt ridspö. Ingen av oss vill sitta av för att ta upp det, någon lämplig påstigningssten att kliva på finns inte inom synhåll, vi är blivna tunga i gumpen och det är faktiskt ingen lätt match att kvickt komma upp på livade hästar som har stallet som hägrande mål.  Tappa spöet! – ett typiskt nybörjarklanteri, RR skammar sig.

 

Hemkomna sköter vi om hästarna för att sen leda ut dem till hagen.  Idunn kastar med huvudet i dörröppningen och träffar RR hårt i bröstet, aj! Där satt det kanske en revbensbräcka igen. RR flåsar tungt, han är dessutom förkyld, skogsfrua puttar på uppför den långa raden trappor till huset. Hjärtsvikten med 65%-ig kapacitet  gör det tung att gå.

Men nu är det slut på dagens övningar och nu väntar varma tekoppen och ett parti Plump i goda vänners lag.  Partiet fick avbrytas, mörkret föll snabbt och ankorna skulle stängas in.

Vi ska fortsätta  i kväll, skogsfrua leder ligan.



 

Äh, skogsfrua glömmer så lätt goda föresatser,

  har bakat 2 äppelpäppelkakor till fikat och wiskeypinnen. 

En vet inte hur länge en lever,

"så ta för er, solen skiner kanske bara idag".



Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se