Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Alla inlägg under juli 2008

Av Skogsfrun på Dal - 31 juli 2008 07:00

Gomorron alla kända och ökända vindsurfare i solens rike.


 

Här har knallat och Oskat* i arla morgonstund. Oskar blir verkligen lika bekymrad som matte, vem skjuter med gevär och på vad?

Är det på grågässen, blir de för många?

Är det därför det blir krig!

Är krigen människor emellan till för att vi annars blir för många?

Igår skrev skogsfrun om liv, idag börjar det med död.

Så trist att döden finns, att vi tydligen måste* släcka liv och ofta på plågsamt vis.

 

Dagens inlägg är tänkt att handla om ett kameraskott på skogsfruns rabatt.

Fångad fägrig för frusna vinterdagar, att studera och minnas.

Kanske kan man göra en liten tävling!

 Om hur många olika slags växter där finns,

och vad de heter?

En kvist Ärenpris från spegelrabatten* på andra sidan trappen

kan bli vinnarens belöning;)

 


  

Tror inte det är så svårt

men för att pigga upp geniknölarna bjuder skogsfrua på:

Extra starkt kaffe med med mjuk pepparkaka och havrekakor.

Kom i topp opp och kopp i kopp hopp.

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 30 juli 2008 07:05

Goomorron go vänner nytillkomna och fast beslutna

 

Igår fick skogsfrun agera biträdande barn*morska när en åsninna fölade.

Det är en alltid en stor upplevelse att få vara med när ett nytt liv kommer till världen.

 

 

När skogsfrun med andan i halsen dök upp på scenen såg det inte ut så här.

Fölets huvud och framdel var ute men bakdelen och de långa benen var kvar i stoet. Nästa krystning och det slank ut hel och hållen.

 

 

Fölet börjar försöka få ordning på de skrangliga benen och komma sig upp till livet. Här finns ingen tid att förlora, mammas stärkande mjölk spänner i hennes juver.

 

 

Fölets äldre halvsyrra, själv högdräktig kommer nyfiket fram och inspekterar.

När som helst är det hennes tur, ja därom skvallrar allt den omfångsrika buken.

  

 

Nu har Zelma (skogsfruas arbetsnamn) lyckats med konststycket, hon står upp om än på skälvande ben. Och randiga är de efter pappa Zebra. Ännu en liten Zedonk har sett ljuset i  hagen. Nåja, ännu vet vi inte om det är en hon eller han, först efter en stund lyfte skogsfrua på svansen och tittade efter.

 

 

Lyckligt leende och lättad poserar matte i åsneflocken, på skogsfruns uppmaning ska tilläggas.

Det är inte alltid en förlossning avlöper efter ritningarna.

Efter att ha sett fölet dia lämnar vi dem i den skuggade hagen.

Zelma* har redan börjat torka i solen och av mammas slick.

 

Tack Elisabeth på Skötteruds Gård  för att du ringde mig!

 

Dagen till ära

bjuds det förstås Födelsedagstårta till kaffet!

  

ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - 29 juli 2008 10:10

Gomorron alla glada, mindre glada, nybadade eller svettdrypande.

 

 

Igår fick torparna nog och stack med baddårarna Ludde och Ninna till den närbelägna sjön Nären för att löga sig i dess böljor.

Pilgrimsleden kommer ut vid sjön och följer den en bit och vid dess norra spets ligger Skålleruds gamla vackra kyrka. Så populär att knyta hymens band uti.  För övrigt syntes från vårt håll inga mänskliga boningar.

 

Vi hittade en lämplig plats i skuggan för bilen och anträdde vandringen på någon km ner till sjön. Plötsligt möter vi ett yngre (35 år kanske) par på åkervägen och när vi passerade och hade hejat, frågar mannen vart vi ska gå. ? Vi blev helt ställda. Varför frågar du, frågade RR. Vi frågar inte dig vart du ska, du kanske ska till Trelleborg? (hahaha, vad får han allt ifrån)

Nä nä, det är bra, jag bara undrade, säger mannen och vi vandrar vidare. Konstigt tyckte vi, och funderade på anledningen till hans intresse.

 

 

Stigen slutar vid en fin badvik, tydligt iordningställd med en liten eka förtöjd. Där finns sen gammalt en skylt ”Privat badplats” och det tänkte vi respektera, men skogsfrun hade span på en trevlig plats på andra sidan skild av en liten bäck, skogsfrun beslöt sig för att undersöka om det kanske gick att ta sig över dit. Jo där var faktiskt en gammal murken träspång dold av grönskan. Bron knakade oroväckande men höll (på återvägen trampade skogsfrun nästan igenom!)

 


Skogsfrun visste inte hur fort hon skulle få av sig kläderna och komma i den svalkande sjön.

Som hon står där och byter om hör hon en moped komma knattrande och sedan en röst ropa: Hallå får jag tala med fabbror´n!

Skogsfrun tittar sig sökande omkring, blicken fastnar på RR, är det han som är ”fabbror´n?!

Han har också hört ropet och häpnat. Jag är väl för fan inte farbror till dig, skrek han tillbaka.

Men jag vill tala med dig skrek mannen på andra sidan. Då får du väl komma hit då skrek RR.

Men det ville inte mannen utan stod kvar och fortsatte samtalet* skrikande. Skogsfrun följde spänt utveckling och hade nu fått på sig baddräkten, puh!

 

Jag vill be om ursäkt, skrek mannen och så berättade han att det var han som var markägaren och hade iordningställt badplatsen för sitt privata bruk och att han flera gånger fått den nerskräpad av ovälkomna besökare. När han nu såg att vi respekterat skylten blev han glad och väldigt trevlig.

Ni är välkomna att bada där ni är så mycket ni vill, sa/skrek han.

Som markägare själv, fast i mycket liten skala, förstår skogsfrun hans dilemma. Vi har ju haft bekymmer med närgångna svampplockare alldeles inpå huset.

 

 

Efter badet upptäckte vi ett litet hus som skymtade fram genom lövverket en bit bort, det måste undersökas. Troligen ett båthus och det visade sig riktigt gissat.

Stigen dit kantades av det största liljekonvaljställe skogsfrun någonsin sett!

Tänk så det skulle dofta där under blomningstiden!

 


Det stod en bänk på hällarna och vi slog oss ner och blickade ut över omgivningen.

Skogsfrun undersökte badmöjligheterna och joo, med skor på skulle det gå utmärkt att ta sig ner till och i vattnet, på kullerstenarna.

Hit återkommer vi, kanske redan idag för att svalka oss.



 Slutet gott allting gott.

Vad sägs om en klengås till kaffet? 

 
Av Skogsfrun på Dal - 28 juli 2008 09:58

 Goo morron gott folk, passa på att vara utomhus nu, för i dag slår nog värmerekord oss i nacken känner skogsfrua i stortån.

Skogsfrun ska försöka dra sig till minnes gårdagens begivenheter, men värmen har hettat upp korvspat nära kokpunkten så en del har kanske ångat bort.

Att hon lyckades koppla slangen till tvättmaskinen när RR gått bet minns dock skogsfrun med stolthet, den friska brisen som fläktade svalt vid Sunnanå hamn likaså.

 

 

 

Tur som en tokig!

Träffade lilla klippta collieflickan igen idag på torget.


Där träffade skogsfrun en Skotsk Collie från Tyskland. På långt håll lade skogsfrun märke till hunden, vad kan det vara för blandning i den valpen sporde hon RR som satt bredvid på bänken och åt glass. Slick, sa han. Det måste vara en collieblandning funderade skogsfrun vidare, men vad mer? Mannen med hunden passerade förbi men reagerade inte på tilltal, han är utlänning konstaterade skogsfrun. När mannen slog sig ner en bit ifrån beslöt sig skogsfrun för att om möjligt reda ut begreppen och gick och satte sig bredvid och sporde på bästa* skolengelskan  vad det var för sorts hund. Det är en Skotsk Collie från Tyskland svarade mannen.

Är det utropade skogsfrun och kunde inte dölja sin förvåning, mannen svarade (tursamt nog på engelska) att visst, hunden var ovanlig för han hade låtit klippa den!

 

Aha, ja den såg verkligen odd ut! Men söt. Fast väldigt otypisk med mycket litet huvud och klent nosparti.  Hur gammal är valpen sporde den intresserade skogsfrun. Tre år svarade mannen och log åt skogsfruns häpna min. Hon är väldigt liten fortsatte han, men sedan vi klippte henne har hon blivit mindre känslig. Och ännu mindre tänkte skogsfrun och jämförde med sina egna bamsar på ca 54 cm i strumplästen. Tiken var verkligen lugn och trevlig men lite fjär som Collie kan vara men som skogsfruns aldrig varit. Tyvärr tänkte inte skogsfrun på att ta ett kort på den lilla Collien!

 

Skogsfrun erinrar sig en sajt på internet där ett trimningsinstut visat bilder; före –efter på nerklippta pälshundar. De blev som nya raser.  Det är ju ett sätt att göra det drägligare i sommarvärmen, för hundar som inte ska ställas ut.

Agrias sajt kan man också läsa om fördelarna.



 


När skogsfrun kom hem tycktes Singoalla plötsligt ovanligt tilltufsad. Det blev stora päls genomgången och kloklippning minsann, Skogsfrun klarade sig från ryggskott och troligen känner sig Singoalla något behagligare idag fast hon inte var vidare trakterad av behandlingen.



Nu är skogsfrua vrålsugen på fika!

Snor snabbt ihop en rulltårta, vassegoa!

Ho märesenärska får en färdkhäpp om ho ente har gett säk å än.

Av Skogsfrun på Dal - 26 juli 2008 19:28

 


Jodå Rut, som undrar i en kommentar hur hästarna mår, ska visst få veta att de mår osedvanligt bra, inte minst för att de slipper klumparna på ryggen;)

I den här värmen kan ju ingen människa rida!  Islandshästar tycks tåla värmen sämre än andra raser, kanske för att de kommer från ett klimat med en ganska jämn årstemperatur, sällan över 18 grader tror jag, och där det fläktar så skönt i manar och svansar. 

Malört i bägaren är också alla envetna insekter som stör friden här.


17-åriga Frida har inte vart så pigg på flera år som hon är nu. Vi har klarat henne från fång 2:a året i rad och hovarna är helt normalt fina. Dels beror detta på att de växt bra men också på vår duktige hovslagare Henrik. Om du bläddrar i kategorin "Häst i håg" finns det inlägg och bilder om den viktiga biten.


Idunn är tyvärr ganska burdus och ouppfostrad, vi har oss själva att skylla. När hon var föl och unghäst höll vi på att avyttra gården i Skåne och sen kom flytten som inte var helt enkel. RR blev sjuk i samma veva.

Nu får vi skörda frukterna av detta slarv* - idag körde Idunn huvudet i bröstet på RR så han föll omkull, det kändes i de redan skadade revbenen.  Han har skämt bort henne med socker och morötter och får hon inget stöter hon på och blir sur.

Det är ingen större skillnad på folk å fä, hehe.


Nej skogsfrun är miljömedveten och släpar inga glasflaskor till stranden. Orkar man dra dit dem fulla kan man också ta med sig dem hem tomma.

Hade hemvägen inte vart så lång och oländigt stretig hade nog skogsfrun tagit med sig detta farliga skräp som andra lämnat, hem till återvinningsstationen i Köpingen.


Att vi skojar om flaskor på och under bord är just bara på skoj. Tror inte någon av oss är fullfjädrade fyllekajor;) Skogsfrun har köpt ett gott vitt lådvin idag, det räcker några veckor även om man bjuder.


Skogsfrun önskar Rut och andra bloggläsare som inte övergett datorn för semester, en trevlig helg med svalka och förströelse.

Av Skogsfrun på Dal - 26 juli 2008 06:25


Goomorron alla badnymfer, forsrännare  och andra.


 


Skogsfrua, nyss uppstigen eller mer exakt –nedstigen från balkongen, begrundar den natt som varit. Stjärnklart var det förvisso de korta stunder skogsfrua tordes sticka fram huvudet för myggen. Inte kan man säga att de svärmade precis, men det räcker så väl med ett par tre av den sorten. Underliga ljud letade sig in i  öronsnäckorna, en sorts guttural balkongserenad, tyvärr utan en skymt av Romeo. Skogsfruns egen Romeo sussade fridfullt i sovrummets 25-gradiga bastuklimat medan skogsfrun plågat roterade på sin 12 cm tjocka skumgummimadrass direkt på trätrallen, då trallar man inte!

Några timmar slocknade väl samtliga stjärnor och nu randas morgonen.

 

 

Har man sett på maken, han kom med fram till sjön och tog sig ett dopp!

Men det hängde på flåset och masars kända envishet, kanske hjälpte skogsfrun till som pepprig hare.

Cykelväg kan man knappast kalla den gren- och ris beströdda halvt igenvuxna skogsvägen/stigen. Största delen av sträckan, som RR uppskattade till 3 km, måste cyklarna ledas, och var till mer hinder än nytta.

Jag trodde vi skulle till Vänern, inte gå runt den, stönade RR.

Kommer jag väl fram orkar jag aldrig hem igen. Då får jag väl larma sjöräddningen, uppmuntrade skogsfrun käckt och klappade mobilen i magväskan.

 

 


Några som uppskattade turen var Ninna och Ludde. Här är vi framme vid målet och har badat av hjärtans lust. De leker sig torra medan skogsfrua håller till på hällen med kikare och kamera inom räckhåll.

Båtfolket var i farten och for atter och fram som tokar på en såpad stång. Ibland släpade de en unge på ett flytetyg, efter båtvidundret.

Vågorna de åstadkom var roliga att skvalpa i.

 


Mindre roligt bevis på vad folk kan lämna ifrån sig till eftervärlden.

Någon måste ha samlat ihop det krossade glaset till denna prydliga men skrämmande hög. Det tackar och räcker hundarna vacker tass för!

 

Efteråt vid hemkomsten sa RR begrundande; Det känns som om vi varit med i filmen ”De fattiga och de rika”.  Hur menar du, undrade frågetecknet vid hans sida.  Joo, där satt vi i gåsskiten  (ja gässen hade varit där före oss) fick asa oss i vattnet från slippriga hällar   (från en elegant brygga en bit bort dök det vackra folket)  och sen fick vi streta hem med svetten lackande (båtfolkets absoluta motsats). Hahaha, vi måste skratta, filmstjärnor på gamla dar. I morron tar bi bilen till en fin plats sa RR.

 

Nej nu är det hög tid för en fikapaus, är ni med? Har skogsfrua lovat något speciellt, glöm dä. Vem orkar baka i värmen mer än bagar´n själv.

Alltså dukar skogsfrua upp köpekaker och konsumkrans (kardemumma) till kaffet. Starkvaror får ni godhetsfullt klara er förutan tills i eftermiddag när skogsfrun varit på bolaget och provianterat;) Köpp köpp på er då.

.

  

Av Skogsfrun på Dal - 25 juli 2008 07:46

Morrn morrn gott folk! i sommarens soliga dagar…


Plötsligt i går förmiddag fick skogsfrua nog, gick här och pusta i värmen.

Tog Ludde, pickåpack och begav sig i österled till Sjön för nu skulle här badas.

Eftersom en promenad, minst 2 x 2 km på oländig skogsväg/stig inte lockade en med hjärtproblem, blev RR hemma.


 


Efter en stund kommer vi till järnvägen.


Här susar tåg från och till Göteborg och Karlstad fram. Vi kan se en lång sträcka åt båda håll och det hörs tydligt ifall något tåg närmar sig. Vi skyndar oss ändå över spåret.  Ludde är lite fundersam.



 

Storskogen tätnar ibland till Bauersaga, 50 m in kan älgen stå och trycka utan att vi, nå skogsfrun då, inte märker ett dugg. Luddes näsa berättar så mycket för honom.


 

För att få Ludde på lämpligt kamerahåll  kastar skogsfrua pinnar.


Efter att ha vadat genom odonris och skvattram den allra sista biten, är vi framme.

Så härligt glittrigt svalkande är blotta åsynen. Vänern min vän nu är vi här igen!

Mitt framför oss har vi en av många öar, nöjesbåtar passerar mest hela tiden genom sundet så  näcka kan det inte bli tal om. Skogsfrun valde ut en bra plats för sjögång, en slät klippa att glida ner på, som passade Ludde också.


Underbart svalkande sluter vattnet upp kring våra kroppar. Säkert en halvtimma flyter vi omkring helt nära stranden. Ludde simmar fram och tillbaka och runt omkring skogsfrua.

Folk vinkar vänligt till oss från båtarna och svallvågor ger oss en liten extra kick.

Ibland biter Ludde i vattnet och dricker lite medan han simmar.


 


Vi sitter en stund och värmer oss i solen innan vi anträder återfärden.

När vi kommer hem sitter RR och läser tidningen. Skogsfrua är vrålhungrig och sätter igång med matlagningen.. Ludde är trött och sjunker ihop i ett hörn.

Vi bestämmer oss för att cykla till sjön nästa gång, kanske redan i morgon. Då kan RR följa med.


 

Om nu skogsfrua inte är hemma utan vid sjön,

går det bra att klänga sig upp i körsbärsträdet,

Det finns mycket bär kvar, längst däruppe;)

Väl bekomme!

(te märesenärska mä den dålie armen

finns dä plokate bär i e skål på bor´t)

     

Av Skogsfrun på Dal - 24 juli 2008 09:05

Tjoflöjt! Från solens rike och svettpärlornas fäste

 

Hur ska skogsfrua orka när värmen slår till ren i morgonväkten, det måste nog till ett svalkande dopp i någon bäck och bölja idag. Minns någon förresten det där trevliga strykfria tyget från anno 50-tal? Vart tog det vägen? Jo här finns det fortfarande.

 

Körde lite apell med Ludde på vägen ner till åa, ska fortsätta med det.

Höjer ribban lite nu, kräver bättre fot och börjar med platsliggning –stanna kvaar.

Han lär sig blixtsnabbt.

Aptiten, Luddes alltså har varit sämre på morgonen ett par dagar men så fick skogsfrua se att han noga slickade Singoallas matskål som innehållit filmjölk. Aha! Hällde en dl ovanpå Luddes torrfoder och si…då smakade det! Man måste försöka vara klokare än djuren.

 

Gårdagen var skogsfrua bara utomhus i korta knyck, Rr däremot satt i solen och stekte fläsket.

Snart gör han nog skäl för namnet, Sambo =indian x neger. Skogsfrua som bara utsätter valda delar av kröppen börjar likna en zebra men den visar sig bara nattetid och inte för vem som helst.


Äkta åsna och Zebra -familj på Skötterud

 

En smått löjeväckande episod inträffade i går aftons, Skogsfrua hängde i krokig arm i körsbärsträdet, mumsade och spottade kärnor. Då kommer ett par gåendes på Pilgrimsleden ett par meter ifrån..

Skogsfrun som känner till vett och etikett på bystan, hejar käckt och viftar med den fria armen. Ingen reaktion, skogsfrua upprepade sin hälsning på diverse olika språk –

Hallå och allå ifall det var parisare, ingen reaktion men de stannade och betraktade mol tysta skogsfrun. Vad var detta, var de döva och stumma? Skogsfrua ilsknade till, var de rent av snett korkade eller avigt vrängda?  Då lösgör sig kvinnan från mannens armkrok, skogsfrua sin från körsbärsträdet och skogsfrua kväkte ovant öga mot öga; do jo spik englisch?  Jäs kväkte kvinnan tillbaka, vi ar from germany. Nu är just Tyska och kinesiska de två språk som skogsfrun minst behärskar till fulländning. På Tyska kan hon bara en mening do bist ein esel (skriva kan hon inte alls/onödig upplysning) du är en åsna betyder det visst. På kinesiska; bakka som betyder idiot.  Ganska relevanta ord för tillfället ifråga men, nä artighet är också en dygd.

 

Vi rådbråkade i vart fall en stund, om vad och hur är för invecklat att här redogöra för och nog ointressant också, så det tar vi allt och skiter i, som Alfred sa till Lina.

 

Vad ska torparna driva med idag då kan man fråga sig, vad har vi för projekt på G?

Jo det står ju några skämmigt torrisiga enebuskar i Parken och väntar på skarprättar´n.

Annars kan vi ju alltid sitta här och beundra de nyklippta, ännu slätstrukna gräsmossemattorna innan O-gräset visar sina uppkäftiga nyllen igen. Beskåda de långväga karavanerna på väg till eller ifrån Skötterud och de vandrande packåsnorna på pilgrimsfärd. Vinkar gör skogsfrua hädanefter bara på väldigt nära håll och med viss tveksamhet. Kväker gör hon också bara i nödsituationer.

 

Inget har skogsfrua i kakburken idag, och det rostade brödet är slut. Kan det duga med en banan till kaffet tro? Jaha, trodde väl det skulle passa, apan inom oss förnekar sig inte. Tarzanvrål och köpp köpp då.

   
 

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

54 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26
27
28 29 30 31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se