Nu ska ni få gissa igen!  Såvida inte Luna vaknar för hon är nämligen insektsproffs och talar säkert om vad det är för ett kryp.

Skogsfrun vet efter att ha letat länge och väl i böckernas värld. Imponerande stor är den och vacker men lite skrämmande.

När insekterna hamnar bakom rutan är det som om de blir förhäxade, ser inte den stora öppningen i verandan vid sidan utan surrar ihjäl sig på fönstret. Därför är det nödvändigt att plocka ut dem i friheten och skogsfrun tvekade allt med tanke på den enorma gadden. Tursamt nog hade vi besök just då av en oförskräckt dam som helt sonika tog krypet i nypan och släppte ut den. Inget otillbörligt hände:)

Nu växer det så det märks. Stockrosen har sträckt sig över fönstret och det betyder 3 m, en ståtlig växt. Nu är nästan alla knoppar i blom.

Bukettrosen gör skäl för sitt namn! 

Gammalrosen har en mängd knoppar på gång

Blåklockan  har motstått alla skogsfruns försök till utrotning, tur är väl det?

man kan tycka det ser slarvigt* ut när revorna snor sig ut på gången, men vackert!

Malvan från Backafall stortrivs i sin gjutna stenbehållare vid trappen och med det soliga läget. Förökar sig lätt och dyker därför upp här och där, ibland har skogsfrun sitt finger med;) 

Nu har skogsstigen torkat upp så pass att skogsfrun kan ha joggingskorna på och slipper gå tungfotad i stövlar. Hundarna uppskattar också att slippa vada fram. Nej men titta! skogsfrun har lyckats få med alla fyra på EN bild:)

Ninna älskar blåbär, mors lilla Olla* begraver näsan i godsakerna.

Man ser av den inåtvända blicken hur koncentrerat hon njuter.

Oskar och colliedamerna kan nog plocka i sig ett och annat bär, men sen vill de vandra vidare mot nya spännande dofter.  Skogsfrun hade dumt nog gått ut bararmad i den oväntade sommarvärmen och jagades hem  av myggen så lufsen blev bara halv idag.

I går kom vi nytra (och nyktra, he he) till häst på förmiddagen.  Vi har börjat rida i Skötteruds paddock eftersom skogsvägen är så geggig och skogsfrun är rädd om Fridas galoscher*. Vid 12-snåret började besökare välla in och det blev livat kring banan. Ponnyridning och glada barns springelispring var ingenting som störde Frida  men unga Idunn tappade koncentrationen ibland.

Skogsfrun red sitt vanliga skrittprogram med lösgörande övningar först: serpentiner, skänkelvikningar, fram och bakdelsvändningar, öka och minska volten, samt lite öppna innan travarbetet.  Frida var mjuk och lydig, galoscherna satt kvar. Skogsfrun fick till riktigt bra igångsättningar i traven, ibland genom att först rygga några steg. Frida kutade* runt runt med bibehållen takt och böjning i hörnen. Skogsfrun smilade nöjt, inte det lättaste att samarbeta med en 5-gångare. Frida är alltså en häst som helst går i pass eller tölt. Rundorna försigick förstås i olika varv med byte efter 3-4 st. och skrittpass på lång tygel . Skogsfrun rider lätt och sitter ner på inre fram och yttre bak för att hjälpa hästen med balans och böjning. Frida sökte sig framåt nedåt och gick stadigt i trav även vid halvhalter.  Skogsfrun rider på pelham med deltatygel.

Koflocken hämtas hem från utmarken. Från farstutrappen ser skogsfrun hjorden anlända. Vi är alltid lika förvånade över att de följer så snällt. Utan större avvikelser till det frestande betet som de passerar eller går mitt i. Givetvis är det vallfolk med som föser, men ville korna sätta iväg vore det en lätt match för dem att bryta sig ut.

Här passerar de vår hästhage längst ner med  Idunn som intresserad åskådare.

Nu har de kommit ut på vägen och närmar sig stationära beteshagens öppning. Skogsfrun och grannen står här och motar. Fjällvippa är ledarko och Jonny skramlar lockande med spannmålsspannen.

Nu är målet nära, några kossor är redan inne. Ja det gick ju utan incidenter den här gången också. Nu kan skogsfrun åter  njuta av den härliga  utsikten med kohjorden i focus.

Ordinarie djurskötaren har återkommit från sin sejour, pigg och proppad med intryck från resan genom 6-7 landskap! Skogsfrun lyckades infoga sin rapport från fågelstationen; en anka haltar efter alltför idog uppvaktning. Så  det kan gå fastän haspen är på;)  

Nu ska  ankkapitlet vara avslutat men skogsfruns steg ledde henne till ankhuset även imorse.  Hästarnas utsläpp är ju alldeles intill och tycker  ingen illa vara kan skogsfrun gärna fortsätta som gåsapiga.  I alla fall så länge morgonen är ljus.  Kvällarna har  redan blivit mörkare, vi vet vartåt det lutar.  Obönhörligt kommer långa kalla stränga vintern eller så blir det en kallare regnperiod. Ska man skaffa spark eller eka?

Vår granne gjorde en skrämmande upptäckt igår -mördarsniglar på frammarsch!  De har iakttagits på andra sidan bron vid ån som skiljer oss tokar från di kloke* på köpingsidan;) (Jo det är faktiskt en person som uttryckt sig så) Vi får kontakta den tappre soldaten Svejk, bli vid  ällingarna och införskaffa igelkottar från Visingsö -kottarnas  paradis.  

Egentligen oroar sig inte skogsfrun så värst för vad ska det tjäna till. Den dagen de bekymren, men det skadar ju inte att vara förberedd.

Ruth har varit så vänlig och på skogsfruns förfrågan gjort en fin tavla till ett inlägg. Här kan ni se den!

Det är inte ofta som båda kissarna vistas på kökssoffan samtidigt. Skogsfrun följde händelseutvecklingen med kameran.

Ola låg och halvsov i godan ro när yngsten Mirre kommer och stör friden.

Mirre undersöker Olas tass, har han haft nån jaktlycka tro?

Ola tycker att han är väl närgången, vet din plats grabben*

Mirre: Äh vi kan väl gå en match på skoj

Ola: Okey  men skyll dig själv. Jag är större än du lille plutt

Mirre: Mjau än så länge ja. Vi är väl vänner?