Påsken är passé och violerna på G.

Bråda tider nu så vi tillåter oss att fuska lite.

Rabattrensning, d.v.s klipp av gammalt dött och flockar av nyanlända flyttfåglar

är däremot dagsens sanning. Våren är här vidhåller t.o.m väderprofeterna.

På fågelfotot ses den för skogsfrun sällan sedda Steglitsen, ett par intill varann med de karakteristiska vita fläckarna på bakre fjädrarna. Grönfinkspar och Bofinkpar, finkfesten är i full gång.

Efter trädgårdsarbete blir man omåttligt fikasugen!

Fram med möblemanget som får tjänstgöra i år med, det är väl fortfarande inne med vintage? I kvällningen bjuds vi på vackra solnedgångar varav vi plockar en aktuell.

I skrivande stund har snön smält bort efter flera dygns regn och plusgradig dygnstemperatur.

Nu väntar oss härliga tider.

  Nyss när skogsfrun öppnade dörren och släppte ut katten

hördes gässens högljudda prat nerifrån ån och Gösjön. Underbart, de är här!

Vet de att det är vårdagjämning i morron...nej men de känner säkert av väderomslaget till mildare, ett plötslig lätt snöfall till trots.

Tidigare på dan har vi lekt med pulkan. Matte tänkte sig att Ludde skulle

åka nedför backen men han var helt frågande inför tocket påhitt. Det skulle vi allt

ha börjat med när han var valp, då hade han älskat det... nu också på gamla dar.

Som synes har han stort nöje av att dra med sig pulkan hem sedan skogsfrun skickat ner den mot vägen. Helt lätt är det inte för släpper han taget kanar pulkan ned igen.   Hårdfrusen snö ger bra glid och bär Luddes vikt. Dock inte en skogsfrus alla överflödiga kilon och vi tvingas avstå de stärkande skogsprommisarna.

Men, men, vi går ju mot ljusare och grönare tider, eja vore vi där!

Vi får tåla oss.

Stånkat körv har inte skogsfrun gjort idag, men mycket annat.
Är det SOLEN som lockar fram energin...
Bakat bullar och morotskaka, men först efter en pulsig promenad med Luddegrisen som låg på i selen som värste draghund. Intressanta spår i snön som då även uppdagas för en mänsklig varelse med klent luktorgan.

     
Tänkte skotta trappor och gången mellan rabatterna men snön var för hård, nästan som cement och hade krävt spett. Ludde roade sig, eller fanns det något intressant under snön...
Skogsfrun upptäckte att snödropparna frilagts invid husgrunden och försiktigt stack upp.

Men vilken trafik det plötsligt var på vår lilla byväg!
Mysteriet löste sig när vi gick ner för att hämta posten vid brevlådan och en förare vevade ner rutan och frågade om det gick att komma ut på 45:an genom skogen. På nämnda väg hade nämligen en lastbil full med silltunnor tvingats göra en tvär inbromsning och spridit ut sin last, orsakat en krock och därmed stängt av vägen i båda riktningar. Inbromsningen skedde p.g.a att framförvarande bil gjorde en vänstersväng för att köra in på lilla vägen till vår kyrka.

Så kan det gå när man inte ger tecken i tid eller inte håller avstånd.
Nej nej, pilgrimsleden går möjligen att köra en torr sommardag men plogas ju inte och är i dagsläget fullständigt ofarbar. Många var det som blev besvikna och fick vända.

Skogsfruns energi räckte också till att städa köksskåp och rensa avlopp samt koka en kastrull potatis till fåglarna, men nu gör vi kväller och känner oss rätt så nöjda med dagens prestationer.

P.s Den främmande kissen låg under automaten igen. Nu var den inte lika skygg utan svarade  svagt jamande på skogsfruns prat, dock stack den iväg så fort skogsfrun försökte närma sig.
Lille stackare!

Bland det första skogsfrun gör på morgonen är att sätta på radion.
Ture fasantupp har visst lärt sig att då är käringen äntligen uppe.

I morse kom han smygande runt  hörnet vid trappen och bligade storögt uppfordrande mot människan i fönstret.
Här är man inte bortskämd med herrbesök och särskilt inte av så granna som fasantuppar, så skogsfrun skyndade sig ut med det som huset förmår, just nu bröd och havregryn ( ska handla solrosfrön idag om jag tar mig ut med bilen).
Så glad han blev! Kacklade till svar på mitt småprat, ratade brödet men pickade brått i sig grynen.
När jag lämnat scenen dök genast skatorna upp och försåg sig med brödet och till min stora glädje såg jag att koltrasten har en hona i sällskap. De vill inte dinera med större fåglar utan avvaktade i kulissen på sin tur.
OCH SNÖN HAR RASAT FRÅN TAKEN INATT!

Tidigare i veckan har snön yrt runt torpet och skogsfrun har verkligen fått lägga manken till och skotta. Minsta möjliga men mest viktiga. Framför garaget så yarisen kommer ut. Stigen upp till huset trampas men på baksidan finns en utbyggnad vars tak har för dålig lutning. Där måste snön rakas ned för att inte smältvattnet ska krypa in bakom plåten och orsaka vattenskador inomhus. Medan skogsfrun sliter mår krukväxterna gott bakom glas  och bom. Första knoppen utslagen på mårbackan och bananträdet* visar upp några små blygsamma blommor i bladvecken.

Under fågelautomaten upptäckte skogsfrun en främmande kisse som låg där och lurade.

Undrar var den magre stackaren kommer ifrån...Skygg var den och rann iväg som ett streck när skogsfrun lockade.

    Farväl vackra istappar...

Nu har skogsfrun demolerat dem. Bäst så innan Ludde händelsevis kunnat få dem i skallen.

De uppträder nämligen utanför dörren som leder till hundträdgården.

Fotat sent en kväll inför sista rastningen.

Nu väntar vi på andra droppar, de där vita som avvaktar under snön.

Men än är det vinter kvar säger mor.

En period av iskyla från Sibirien utsätter oss för stora påfrestningar.

Trafikolyckor i närmaste omgivningen, är legio.

Man håller sig och yarisen vackert hemma och avvaktar ljusare tider, kanske redan på Torsdag. Förråden börjar tryta. Värst är det med osten som krymper oroväckande.

Men även annat som man vant sig vid att betrakta som livsnödvändigt.

Klimatet inomhus är fullt acceptabelt även om fingrarna på tangentbordet är iskalla,

det går att leva med, en tid. En gammal kofta stoppar kölddraget vid toadörren och kaminen kan ge bastuvärme om man brassar på rejält. Luftvärmepumpen kämpar tappert.

Småfåglarna har det inte lätt. En liten gynnare, troligen en Gärdsmyg, har sökt sig in på verandan. Där är väl något bättre än utomhus. Den gömmer sig nånstans i bråten och man kan bara hoppas att den överlever på de havregryn med lite kokosfett som omtänksam skogsfru serverat. Även vatten, som dessvärre snart fryser och får bytas ideligen.

Mirre är ovetandes om nye hyresgästen!

Promenaden idag var fasaväckande. Skogsfrun började frysa om fingrarna lovikavantarna till trots. Samtidigt obehagligt VARM om den väl inkapslade kroppen...var förfrysningen nära? Skogsfrun vände på klackarna och styrde kosan hemåt på momangen och värmde på fisksoppan som genast satte fart på blodomloppet.

I brevlådan låg de beställda A-vitaminerna + Kelptabletterna och väntade. Levererade med MTB = morgontidig distribution, likaså köpingens veckoblad. 

Nu blir det andra bullar till kaffet.

  Trevliga överraskningar gillar vi på torpet.

Som när julamaryllisen från sin vila återkommer med en braskande knopp.

Den har fått stå kvar i fönstret tack vare de spektakulärt sidenlika

vissnade blombladen som skogsfrun finner så dekorativa.

Få se hur många blommor som döljer sig i nya knoppen.

Ett gäng Sidensvansar som kom fladdrande i skymningen överraskade också.

Skogsfrun fick bråttom med kameran men svårt att hinna med i fågelracet

än var de här än där, Nordens papegojor. Visar upp dem ändå trots bristerna.

Tänk så duktiga de är på att hitta mat, här var det snöbärshäckens vita frukter som lockade.

Ture har gått på skogsstigen från huset och lite längre bort hade ekorren

satt sina spårstämplar i snön. Den hade nog varit nere och hämtat mat ur något förråd.

Det är mycket man inte vet om dessa små djur, skickar med en bra länk, se nedan.

Ja, det är såna här små saker som gör livet lite ljusare för torpare i periferin.

Just nu passerar då och då yrsliga snöbyar som livar upp landskapet.

Snart ska vi kasta oss ut bland flingorna.

http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/daggdjur/gnagare/ekorre.10705.html

Gnuggade ögona vid denna vintriga syn en morron för några dagar sen,

innan hade vi närmast barmark. Inte ovanligt att den verkliga vintern

kommer först när man börjat ställa in sig på vår, att man aldrig lär sig.

Från Värmland kom hjälpen med snöskottning mm och har man sett på Ture!

Äntligen fick skogsfrun beviset på hur tam och orädd han blivit.

Sonen var ju totalt obekant, inte utan att man blev lite sotis.

Skatorna gör ibland Ture sällskap vid foderplatsen.

Läste förresten att fasanhönor med ungar ofta övernattar i övergivna skatbon.

De är tydligen mer skygga än tuppen som minsann kan försvara sig mot t.ex en katt.

Något som våran Mirre tycks känna på sig, för han bevärdigar inte Ture med en blick när han passerar honom, har jag sett och noterat.

    Mycket nöjd med de nya MBT-skorna.

Dyra som tusan men värda att satsa på om de som utlovas kan avhjälpa

artrosleder och därmed göra mina steg mer behagliga.

Övar inomhus först, det är ju luftiga sommarskor även om de upplevs som

varma tack vara ökad blodcirkulation som den speciella uppbyggnaden i sulorna

för med sig. Ingen återförsäljare inom rimligt avstånd så tur man kan affära på internet. Storlek och skomodell hade jag tillfälle att prova ut genom en god väns

benägna medverkan i sommar. Tack Marianne!

Första flocken grågäss siktades genom snöyran vid Bergs!

De hittar mat under snötäcket.

Välkomna ska ni vara och hoppas vädret slår om fort till mer tjänligt.

    Vintern har kommit till Dal!

Underbara dimslöjor över maden och ån på morgonen. -6 och ca 12 cm snö.

Storstövlarna på och ut för att fota. Bästa bilden; dimman över maden,

togs från övervåningen och balkongen där för att slippa få med den tråkiga

... men ack så viktiga teletråden.

Utan den bidde det ingenting här på bloggen t.ex

Bästa utkiksplatsen men nu väntar en vacker skogslufs bland snötyngda träd.

Ludde ska ha selen på och skogsfrun är lagom påbyltad. Gåstavarna är en säkerhet på förrädiskt underlag liksom kängor med broddar, så... framåt marsch!

  Fasantuppen, namnad Ture efter förre gamle ägaren till torpet, kommer inte regelbundet men plötsligt står han där under oxeln och spanar, möter skogsfruns blick genom köksfönstret. Kommer närmare med kvicka steg när skogsfrun skyndat sig ut med en skål smaskiga solrosfrön enkom för denne herre.

Så nöjsamt och ett välkommet avbrott i vår stillsamma tillvaro.