En kväll i Mars kunde vi inte låta bli att tjuvstarta utelivet

trots att det under dagen fallit ett tunt snötäcke.

Jo, det var ruggigt kallt så vi blev snart tvugna att dra oss inomhus.

  Nu är vi inne i Maj månad

och skogsfrun är sittandes här och var.

Rejäla utemöbler har intagit gårdsplanen och det goa vädret höll sig kvar över Påsken.

    Då fick vi kärkommet besök av Värmlänningarna som givetvis utspisades i det fria. Parasollen kunde gärna varit större för solen lyste obarmhärtigt över oss otacksamma, ur vinterns dvala väckta. Kanske hade vi inte hunnit vänja oss vid värmen.

  Lars hade med sig sonens labbe,

som Ludde konstigt nog tolererade. Men visst drar han sig bort ifrån den svarta inkräktaren! Ser ganska sur ut också men det gick i.a.f bra. Kanske för att det är en flicka. Någon sorts instinkt finns nog kvar trots kastrering i ungdomen.

Ludde är frisk och fin, blev nyligen vaccinerad och vetten berömde hans vita felfria tandrader. Ovanligt på en 11 år gammal hund. Tror matte.

  Fler och fler möbler anländer med skepparn.

Här provas nu en fristående flyttbar hängmatta som inte var helt enkel att montera.

Skepparn ger sig aldrig men det tar på krafterna ibland.

Jodå, även skogsfrun provade utan att drösa ur den rörliga paulunen.

Ha det gott nu go vänner tills vi ses igen!

VÅR! Absolut. Första gänget trädgårdsmöbler har kånkats fram och provsuttits i solgasset.


Det sticker upp saker lite här och där också.


Annat var det förra året dags datum...men i Mars!

  Medan snön dalar får vi roa oss bäst vi kan inomhus.

Mirre tycker det är för mycke snö och för lite möss. Em sladd får duga.

  Matte studerar Putin på Play.

Intressant men inte överraskande insyn i maktens boningar.

Ludde på soffan är väl måttligt intresserad, fast det dök upp en hund

i rutan rätt som det var.

Dagar släpar sig fram tills vi får kärkommet besök igen.

I morgon blir det planerad upphandling inför helgen, hoppas vägen är farbar

annars blir resan inställd.

Man blir allt ängsligare och försiktigare som bilförare med åren

och med plogning som en happening tas inga risker. 

Lev väl därute go vänner som här råkar titta in!

Opinion live igår:
Så upphetsade folk blir när naturen kommer dem nära.
Jag hade blivit glad över att den ensamma vargen lyckats ta ett byte och få ett skrovmål.
Flytta bytet till skogen hade löst problemet.
Eller gett vargen bedövning och flyttat den till det revir där man vet att det finns en ensam hona.
Nu skulle det statueras ett exempel; vargar ska minsann lära sig att inte närma sig människan boningar.
Tvärtom då! Ingenstans har djuren sin fulla rätt.
Titta på Kanada där samexistens med svartbjörn och älg fungerar bra.

Tack Maria Franzén för din vargteckning jag fick för många år sen...

avbytarkursen i Lidköping 1988

Några år sen men håller nog ganska bra fortfarande.

Kärt besök av en gammal bloggkompis som hittat hit trots viss förändring och långt blogguppehåll föranleder skogsfrun att ta sig ett tag i kragen och skriva några upplysande meningar om sakernas tillstånd, apropå det.(Lååång mening det där).

Lämnar inte den kära Bloggplatsen som man känner sig hemtam med, utan ett försök att genom flytt kunna spara ned bloggen till eftervärldens....fromma?

Vet ni att man också kan skapa böcker av sin blogg för en inte alltför stor slant?

Kommer ni till nya webbplatsen är det bara att klicka på: min webbplats där så kommer ni hit.

Hej å hå, nu finns det alltför mycket man skulle kunna berätta om, efter nästan ett års frånvaro.Men vem orkar ... Det är väl bara att knata på i ullstrumporna och ta en dag isänder, utan alltför många tillbakablickar. Nu har jag tagit första steget, kanske vi hörs redan i mörrn. Det beror dock på ren lust och dagsaktuell form.

Tjoflöjt!

Påsken är passé och violerna på G.

Bråda tider nu så vi tillåter oss att fuska lite.

Rabattrensning, d.v.s klipp av gammalt dött och flockar av nyanlända flyttfåglar

är däremot dagsens sanning. Våren är här vidhåller t.o.m väderprofeterna.

På fågelfotot ses den för skogsfrun sällan sedda Steglitsen, ett par intill varann med de karakteristiska vita fläckarna på bakre fjädrarna. Grönfinkspar och Bofinkpar, finkfesten är i full gång.

Efter trädgårdsarbete blir man omåttligt fikasugen!

Fram med möblemanget som får tjänstgöra i år med, det är väl fortfarande inne med vintage? I kvällningen bjuds vi på vackra solnedgångar varav vi plockar en aktuell.

I skrivande stund har snön smält bort efter flera dygns regn och plusgradig dygnstemperatur.

Nu väntar oss härliga tider.

  Nyss när skogsfrun öppnade dörren och släppte ut katten

hördes gässens högljudda prat nerifrån ån och Gösjön. Underbart, de är här!

Vet de att det är vårdagjämning i morron...nej men de känner säkert av väderomslaget till mildare, ett plötslig lätt snöfall till trots.

Tidigare på dan har vi lekt med pulkan. Matte tänkte sig att Ludde skulle

åka nedför backen men han var helt frågande inför tocket påhitt. Det skulle vi allt

ha börjat med när han var valp, då hade han älskat det... nu också på gamla dar.

Som synes har han stort nöje av att dra med sig pulkan hem sedan skogsfrun skickat ner den mot vägen. Helt lätt är det inte för släpper han taget kanar pulkan ned igen.   Hårdfrusen snö ger bra glid och bär Luddes vikt. Dock inte en skogsfrus alla överflödiga kilon och vi tvingas avstå de stärkande skogsprommisarna.

Men, men, vi går ju mot ljusare och grönare tider, eja vore vi där!

Vi får tåla oss.

Stånkat körv har inte skogsfrun gjort idag, men mycket annat.
Är det SOLEN som lockar fram energin...
Bakat bullar och morotskaka, men först efter en pulsig promenad med Luddegrisen som låg på i selen som värste draghund. Intressanta spår i snön som då även uppdagas för en mänsklig varelse med klent luktorgan.

     
Tänkte skotta trappor och gången mellan rabatterna men snön var för hård, nästan som cement och hade krävt spett. Ludde roade sig, eller fanns det något intressant under snön...
Skogsfrun upptäckte att snödropparna frilagts invid husgrunden och försiktigt stack upp.

Men vilken trafik det plötsligt var på vår lilla byväg!
Mysteriet löste sig när vi gick ner för att hämta posten vid brevlådan och en förare vevade ner rutan och frågade om det gick att komma ut på 45:an genom skogen. På nämnda väg hade nämligen en lastbil full med silltunnor tvingats göra en tvär inbromsning och spridit ut sin last, orsakat en krock och därmed stängt av vägen i båda riktningar. Inbromsningen skedde p.g.a att framförvarande bil gjorde en vänstersväng för att köra in på lilla vägen till vår kyrka.

Så kan det gå när man inte ger tecken i tid eller inte håller avstånd.
Nej nej, pilgrimsleden går möjligen att köra en torr sommardag men plogas ju inte och är i dagsläget fullständigt ofarbar. Många var det som blev besvikna och fick vända.

Skogsfruns energi räckte också till att städa köksskåp och rensa avlopp samt koka en kastrull potatis till fåglarna, men nu gör vi kväller och känner oss rätt så nöjda med dagens prestationer.

P.s Den främmande kissen låg under automaten igen. Nu var den inte lika skygg utan svarade  svagt jamande på skogsfruns prat, dock stack den iväg så fort skogsfrun försökte närma sig.
Lille stackare!