Midsommarafton vilar torpet i grönskan. Vi är ensamma men har varandra.

Förmiddagens väder var helt okej, lagomt för en tidig affärsresa till köpingen.

Vid 16-tiden kom en häftig regnskur som gav oss 5 mm välbehövligt regn.

Vi går rundor kring ägorna och Ludde får lite motion genom att apportera sin kära kastboll. Hoppsan! Nu fick skogsfrun en kisse på datorbordet.

  Mirre har blivit väldigt sällskaplig på äldre dar,

han är nog 11 år§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§ +tror jag§§§§§§§§§§§§§ Haha!

Nu la han sig på tangenterna.

Tidigare idag släpade han in sitt byte, en maffig sork, i hallen.

Den försvann snabbt    och sen fick matte städa.

Vi fick en ny vindflöjel från Värmland  igår. Stort tack tillverka´rn!

Akka pekar mot norr, då är det sydlig vind.

När vi fikar på tunet kommer ärlan och letar mat till sina små, näbben full med insekter och fort går det. De måste ha väldigt god syn, kanske också bra hörsel.

Pionen den ljuvliga, har slagit ut en väldoftande boll som skogsfrun då och då begraver nosen i. Blomflugorna är viktiga pollinerare, skogsfrun är nog sämre på det.

Även studenterna har sprakat loss i sin glödande röda färg. Kanske heter de just student för att de blommar lagom till de vita mössornas frisläppande.

Trevlig helg gott folk!

 
Dripp dropp både ute och inne. Skogsfrun avfrostar och det ösregnar.

För en stund sedan i duggregnet, gick vi stigen genom skogsparken.
Ludde i sele och långkoppel skogsfrun i gamla vandrarskor som inte bryr sig om väta längre. Då, rycker Ludde plötsligt till och en mindre kalabalik uppstår framför oss på stigen.

I tron att det var en orm ropade jag NEJ! och lydige Ludde stannade i rörelsen och jag gick försiktigt fram för att se vad det var. Det var två små ekorrungar!
Den ene, som troligen kommit ivägen för Ludde rörde sig lite konstigt och jag blev jätterädd att den var skadad, måste ju se efter och lyckades snart fånga den, men först sedan den var på väg uppför mitt ena ben.

Den andre ungen hade räddat sig upp i deras boträd, en stor tall.

Nu kunde jag undersöka den lille ungen och till min stora lättnad syntes inga som helst skavanker på den. Satte den på tallen och den klättrade genast obehindrat upp.

Valhundar nafsar bara så därför hade ekorrungen nog bara blivit lite... omskakad.
Vilken upplevelse och så roligt att veta att korrarna bor i vår skog!
Hem tog vi en annan väg för att inte störa dem.

  Goaste fjällan från Fjäll har besökt oss ett par dagar

som vi förstås försökte göra det bästa möjliga av.

Skogsfrun är inte längre så begiven på bergsbestigningar eller andra krävande utflykter

och så blev det regnväder. Gott att få vädra munlädret iaf, tack Maki!

.En sen kvällspromenad till näktergalens rike vid ån blev det iaf

Makis gympa fick kossorna att häpna, liljorna blomstrade och den gamla ekan hade hamnat på land för en ny tråkigare farkost.

Hemvägen kantades av tjärblomster. Olvonet blommar för 1:a ggn egenhändigt plantad av skogsfrun för ca 4 år sen? Naturen öppnar sig givmilt för betraktaren.

De flesta dagar kör vi tuk tuk-fart men igår blev det fullt ös.

Först besök av telias utsände ärkeängel som konstaterade att det var fel på förbindelsen och inte på skogsfruns apparatur, det hela fixades och nu lunkar det på som det ska.

Sedan ilfart, var det tänkt, till vetten där vi hade tid bokad för kloklippning.

Men redan vid södra rondellen i köpingen var det bilkö pga asfalteringsarbeten.

Ända till Erikstad flera mil bort! Snigelfart m.a.o och vi blev 10 minuter försenade.

Luddes klor var i skapligt skick, vi vi tips om att hålla dem jämna genom filning och gärna nagellack för att stärka dem. Ack ja, skogsfrun som har stora problem med sina egna naglar, hur ska vi orka. Ludde hatar dessutom att någon pillar på hans tassar.

Passade på att sätta Ludde på vågen, 30 kg! Jöses, han har gått upp igen.

Nästa anhalt var V-borg där nytt förkortsfoto skulle tas, för andra ggn.

Det första blev inte godkänt utan kom i retur. Därför gick vi nu till en Expert...

Audio Video. Man ser inte klok ut på körkort, som en gammal fängelsekund ungefär. Skogsfrun grejade lite och tycker dessa blev ganska bra, kan de godkännas tro, hehe.

Varmt och stökigt i staden för ovana lantisar, vi måste ha en svalkande glass.

Satte oss i skuggan på torget och fick snart sällskap av 3 tjejer vid bordet intill.

Välkommen tillbaks till Sverige Agnes, hördes en förbipasserande kvinna glatt utropa

Javisst var en av tjejerna DEN Agnes Carlsson, det hade inte skogsfrun alls lagt märke till.

Hemresan blev het och för att undvika trafikköerna valde vi att strax före Erikstad ta av  från 45:an och köra kustvägen. Passerade en lanthandel där vi kunde proviantera och då kom första åskknallen, blixt och dunder! Skogsfrun som inte dragit ur sina sladdar fick bråttom. Slingrig smal väg i ösregn har dock sin egen fartgräns men hem kom vi och där var allt lugnt.

Mirre mötte oss i dörren och undrade var i hela friden vi hållit hus.

Gott att vara hemma, skogsfrun var helt slut.

  Nu är det sommarvarmt och lata dagar...kan man tro

men icke sa Nicke. Här försöker man hålla gräset stången och gräsklipparen går bokstavligen varm (batteridriven). Efter midsommar lugnar det ner sig men det ser vi inte fram emot, sommaren är kort. Dock måste även den flitige pausera ibland och det gör man bäst i hängmattan, eller i skuggan av den säger Ludde.

En glad och go kille som gör andra glada, bär med lätthet korset vid intåget.

Den 20 maj konfirmerades yngsta barnbarnet Markus och farmor var minsann på plats.

En upplevelse och total motsats till ens egen nervpirrande konfa på den tiden det begav sig. Detta var en livad och medryckande tillställning där ungdomarna själva delvis höll i gudstjänsten. Små sketcher med andligt budskap och poppig musikalisk underhållning.

Det mer rituella höll förstås prästen i och allt tog sina modiga 2 timmar cirka.

Nu väntar livet med olika utmaningar för de 7 konfirmander och man kan bara önska dem Lycka till!

Sommaren är här! Vi sitter på tunet och lyssnar på Trädgårdssångaren m.fl

I förrgår kom första svalan och idag har den fått sällskap av en hel svärm.

Gräsmattorna pockar på klipppning men skogsfrun slår dövörat till, just nu är allt grönt skönt.

  Moster Viktoria har fyllt 94 år och vi uppvaktade med rosor och rabarberpaj. Är så glad att hon fortfarande har kvar sitt goda humör, nyfikenhet och livslust. Tyvärr blev det ingen promenad eftersom vädret var regnigt och kallt.

For vidare till broder och svägerska där vi blev överdådigt förplägade.

Delar receptet med de hugade som gillar fisk. Lättlagat i ugn och kan varieras.

Utmattade av allt ovant sällskapsliv sov vi över. Hemresan begavs vid en strategisk tidpunkt då trafiken är som minst intensiv. Kallt regn, nästan på gränsen till snöblandat.

Hemma väntade Mirre och Grodprinsen tålmodigt.

De får ursäkta, men då och då måste skogsfrun kasta loss från torvan och vidga vyerna.

Vivekca Lärn på radion, vårregn och Williamspäron
vilken värdig start på denna vilodag. "frimärket":
http://www.natureandmore.com/growers/patagonian

I dagar två har vi haft besök av sommaren.

Hängmattan kom på plats och ommöblering på verandan var av nöden sedan vi

presentats flera spännande sorters tomatplantor från Värmland.

Mycket sol och värme är förutsättning för att lyckas driva fram dem.

En vandring i Sunnanå naturreservat är sällan fel,

tur med vädret ska man ha och det hade vi, den onsdagen.

När man helskinnad lyckats forcera de kilometerlånga spångarna över myrkarken, låg landskapet öppet och kikare och kamera kom fram.

Fågellivet var ganska lojt, men vi såg gäss, olika slags änder och två fiskgjusar.

Stavar är bra vid bergsbestigning. Vi nådde toppen d.v.s fågeltornet

i lagom tid för en fika. Ludde fick en ostmacka.

Vidare över spången och in i gammelskogen, där leder stigen ner mot Holmsån

följer en bit och sedan svänger den av i öppet kulturlandskap.

Den sammetsmörka Sorgmanteln och Citronfjäril samsades om Sälgens blomster.

I en sluttning ca 50 m från ån hade bävern jobbat. Man kommer att tänka på Påskön.

  Området är inte stort men erbjuder ommväxlande natur.

Tack till följeslagare, hundförare och kameramannen (skogsfrun hade fullt sjå med stavarna men bar sin egen ryggsäck alldeles själv.

  Ny flagga vajar lojt för vinden.

Minsann lyckades skogsfrun sätta dit den själv. Skarpt läge på trappen och nådde precis upp. Minsta stjärnmejseln och tungan rätt i mun...

    Valborgselden flammar gott i kaminen.

RR är med oss på fotot, som förstorats av Pia i Stockholm, tack snälla!

Ett underbart minne från ett av våra många ridäventyr.

Fotot är taget från rullstolen av en klient i hemtjänsten.

Bästa bilden på oss tillsammans på våra kära hästar, Linda och Uncas.

Vi red runt i Thn och hälsade på hos mina klienter/vänner, mycket uppskattad sejour.

Trots kalla frostnätter spirar både det ena och andra på torpet.

Tror aldrig vi haft så mycket vitsippor i gräsmattan som i år.

Ludde betar grönt och den röda Nunnörten börjar sprida sig lite här och var,

det gör absolut ingenting.

    Mirre är äntligen utsläppt.

Full frihet efter en veckas vila inomhus. Katten kom in sent en fredagskväll

hoppande på 3 ben, skrämde nästan slag på gamle matten.

Ingen yttre skada syntes dock och benet -vänster bak, svullnade aldrig.

Vetten tyckte vi kunde avvakta och nu är alltså missen klart bättre och utevistelsen blir allt längre. Småfåglarna gav hals när de åter fick syn på den lede grå, nu får de se upp i snöbärshäcken igen.