Helt naturliga frivolter i torpidyllen

Senaste inläggen

Av Skogsfrun på Dal - Lördag 20 aug 19:17

        

Hur underbart och trivsamt det än är på torpet lessnar man ibland, blir rastlös och längtar bort någonstans. En särskilt varm och solig dag gjorde vi slag i saken

packade ryggsäcken och for iväg med Yarisen.

Målet var Vänern och avsikten att svalka oss i den idylliska lilla vik som vi nosat reda på veckan innan och där få oss ett svalkande dopp.


     

Vi har passerat Campingen vid Vitasannar och hittat en parkeringsplats i skuggan.

När vi kom stod där en bil vars ägare just återvände efter en promenad med sin Bordercollie. Den måste ju skogsfrun hälsa på. Ludde fick nöja sig med att glo genom bilrutan, odygdens lön. Efter en kort, härlig skogspromenad kom vi fram till viken och skyndsamt gjorde sig skogsfrun redo för kanske årets sista dopp.

Dansbanan, eller bryggan...? var praktisk att använda sig av och full av förväntan stegade skogsfrun med Ludde lös och ledig, ut i det grunda vattnet.

Men vad nu...dybotten!

Hjälp, skogsfrun höll på att bli där, men lyckades slita sig loss och komma upp på torra land igen. Vilken besvikelse. På med paltorna igen och vandra vidare.


     

Rikligt belönade blev vi efter ca en halvtimmes fin vandring när vi vek av från stigen, och kom fram till detta paradis. Inte en själ inom synhåll om man bortser från hundratals grågäss på holmarna därute. Lämplig knagg att hänga ryggsäck och kläder på och snart hade vi tagit oss fram till vattnet. Klipphällarna var släta och fina men luriga, så vi... läs skogsfrun, tog det väldigt försiktigt. Långgrunt var det förstås men bra för Ludde som bottnade långt ut. Så roligt han tyckte det var att fritt få plaska och simma utan koppel. Vattnet var behagligt, kanske 18 grader så vi var i en bra stund.



       

På tillbakavägen kom kameran fram. Ludde fick fnatt efter badet och hittade en pinne att fajtas med. Stigen, uppskattningsvis 50 m ovanför vattnet, bestod bitvis av ren sjösand och kantades av hög vass. Trädrötter i dagen var att se både upp och ned för.


       

Vi passerade en lång raksträcka där sanden sladdats. Spår efter hästhovar avslöjar att den används som ridväg. Islandshästar, fick vi veta av en dam utanför sitt sommarhus.

Hm, där skulle inte vara dumt att ta en tur till häst, kanske....


Precis när vi skulle lämna parkeringen kom där en hund som var så lik en varg att skogsfrun måtte ut och fota. Det visade sig vara en korsning mellan Schäfer, Sibirian husky och Alaskan malamute. Skogsfrun ville hälsa men det ville inte vovven.

Ägaren förklarade att hunden som valp blivit rädd för en påträngande man.


Nöjda, med lätt sinne efter en storartad upplevelse, var vi snart hemma igen.

Vi har hittat ett smultronställe!



ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - Onsdag 10 aug 22:05

Ruskdagar när kylan gör sig påmind, fasar skogsfrun för kommande mörka tider.

Önskar sig besökare och sällskap vid kaffebordet var dag

-Ludde får ursäkta men han är så beskedligt tystlåten.


     

Förresten händer det allt som ofta att man får oväntat och trivsamt besök!

Grannens två fina Angoragetter hade visst bestämt sig för att undersöka omgivningarna och kom strosande en förmiddag. Skogsfrun skyndade sig ut och lyckades avvärja att de begav sig mot järnvägen via grannen därborta. På sista bilden är de på väg hem.

Skogsfrun har alltid haft ett gott öga till getter men kommit i konflikt med trädgårdsintresset, De går inte riktigt bra ihop, de två.


       

  Livräddning ur vattenkanna hör nog till ovanligheten men så skedde en morgon när skogsfrun hivade vatten ur tunnan för att vattna rabatterna.

Noterade att ett ganska stort löv låg och flöt i tunnan men tänkte inte närmare på det...förrän lövet* började röra på sig i pipen. Det var en fladdermus!

In efter hushållspapper att torka den torr med och så kameran förstås.

Lade sedan musen i klykan på oxeln, där den vilade mjukt på mossan i solvärmen.


Efter en stund började den röra på sig och klättrade så småningom högre upp i skuggan där den på känt maner hängde sig upp och ned. Skogsfrun återgick nöjd till andra sysslor och återvände om ca en timme för att kolla läget. Då var fladdermusen borta.

Troligen har den sökt skydd inne i trädet eller fladdrat iväg till hemmets lugna vrå.

Fint att uppleva men nu blir det grenar ovanpå vattentunnorna så att detta inte ska upprepas. 'Törstiga möss med vingar ska kunna släcka sin törst och sedan lyfta därifrån.


    Rosenflockeln håller vad den lovar...

fjärilars favorit. Här har Påfågelsöga och Citronfjäril behagat tanka just som skogsfrun var ute en sväng med kameran. Sikken tur!


     

Trädgårdsarbete innebär slit och släp, men också riklig belöning om man höjer blicken en bit ovan marken. Lackröd buskros, gammal som gatan och en senare tillkommen rosa skönhet som RR överraskade med för ett par år sedan. Ett vackert minne att vårda.



ANNONS
Av Skogsfrun på Dal - Söndag 7 aug 18:14

     

Så var det dags igen! Redan vid parkeringen mötte oss feststämningen i form av hästragna fordon. 40 kr kostade rundturen i sakta mak på det trevliga gräsunderlaget.


     

Eftersom Ludde stannat hemma fick skogsfrun chansen att bekanta sig med och fota andra vovvar på marknaden. Först en åldrig vacker Alaskan Malamute, och så en hjärteknipande 4-månaders valp av den ganska sällan sedda rasen Dogo Canario.

Tyvärr tappade den intresset vid fototillfället så den goa nosen förblir en hemlighet.

En ståtlig Engesk Setter och en Foxterrier noterades också i vimlet.


     

Kelstund med marknadsfyndet och så fotades det åt alla håll och kanter.


     

Tjoflöjt, va roligt! Tyckte barnbarnsbarnet och visade glatt upp sina färdigheter när vi pustade ut på våra medhavda stolar.

Det där hade skogsfrun övat och övat på som barn, men aldrig lyckats med.


     

Inspirerande tips vid Hembygdsföreningens stånd. Man vet aldrig...

Skiffertak behöver läggas om så där vart hundrade år...kanske.


Vi tackar för oss, de hitresta värmlänningarna och skogsfrun för sällskapet.

Förra året var han som nu saknas med, satt på en stol med Ludde.

Livet är föränderligt men det var en fin dag.




Av Skogsfrun på Dal - Måndag 25 juli 20:09

     

21 juli kom fjällan från Fjäll farande. Ludde blev överlycklig förstås.

Maki är hans extramatte fast än har vi inte behövt anlita henne i den egenskapen.

Gott att veta att resursen finns.

Det blå bordet bjöd på torpets favorit numera; pillede räkor i citron-créme fraich med avokado och färsk sparris. Hängmattan finns alltid på plats för den late, som Ludde så troget vaktar.


   

Nästa dag bestämde vi oss för att hälsa på en nyinflyttad Fb-vän i Gustavsfors.

Ca 76 km och en timmes körning tog oss nästan till Värmlandsgränsen.

Värmen var uthärdlig tack vare de molnslöjor som skymde solen.

Hittade vännen Ocki och hennes sambo; Isländske spetsen Oskar, på direkten.

Spontan visit som uppskattades. Vi hade både massäck och förning med oss,

det ska man ha när man kommer och överraskar.

Ocki är vegan så vi hade plockat med oss av torpets olika bär. En flaska svart vinbärssaft offrades också på vänskapens altare, hehe.


     

Solen gassade nu hett och skogsfrun trängtade till ett dopp i den närbelägna sjön Lelången. Vandringen dit blev nog så krävande för en med dåligt knä och överskottskilon, 2 km kan veta! Ludde fick bra träning i Oskars sällskap, efter en stund bakefter slappnade han av och kunde t.o.m nosa Oskar i baken. Oskar var så cool.


     

Äntligen framme! Underbar liten badplats med ett fåtal stillsamma personer.

Vi kunde dra oss undan med våra hundar och snart plumsade vi i.

Ocki var först i med sin badglade Oskar, men Ludde och skogsfrun var inte långt efter.

Här hade vi kunnat stanna resten av dagen så ljuvligt var det.


    Men hem måste vi ju och Maki avlämnas utmed färdvägen. Efter en stunds trivsam samvaro med fika och inspektion av odlingarna. lämnade vi herrskapet åt sitt lyckliga öde...tänk att få bo så härligt, ett rejält stenkast från sjön! En lyckad dag, och Mirre verkade inte ha saknat oss alls.




Av Skogsfrun på Dal - Fredag 22 juli 15:35

       

Liten blir stor. Skogsfryns yngste hade vägarna förbi när han var på väg norrut för att i lugn och ro fira sin 50-årsdag.

Den blev mycket lyckad med bra väder, öring och sik fiske ovanför polcirkeln

Pojkarna, barnbarnen var bussiga och klippte gräs och plockade av de dignande bärbuskarna. Hallonglass är inte dumt.


     

Matinköp på vägen hit, efter skogsfruns förslag, omsider trädde kocken i aktion.

Anrättningen blev läcker och passade bra en varm sommardag.

Färska räkor i citron-créme-fraiche med avocado och stekt färsk sparris och en bit lax, kan mumsigt rekommenderas.

Kanske inget för hungriga tonåringar "Är detta förrätten" sa Viktor och beskådade upplägget. Efteråt diskade utan vidare Markus och sen tog killarna välförtjänt siesta i hängmattan.


   

Fin kväll och natt för de som ville campa,

killarna reste tältet och nästa dag bar det vidare norrut.

Viktor vid ratten övningskörde med uppmärksam fader bredvid

resan avlöpte utan incidenter och nu är de lyckligt och väl hemma igen.

Vi är glada och tacksamma för stoppet på Dal. Hej då och vi ses snart igen!   

Av Skogsfrun på Dal - Onsdag 6 juli 14:47

    Många passerar torpet förbi...

men somliga stannar! En god vän på Facebook hade vägarna förbi och svängde in på den lilla guppiga grusvägen som tll skogsfrun bär. Calle kallas han, en trevlig man med likaledes mysig Welshterrier Teddy. Så välkommet avbrott i ensamheten.


       

Ludde kan ju inte bete sig mot andra hundar, så trots Teddys uppenbara vänlighet och tolerans tordes vi (läs skogsfrun) inte släppa dem lösa. Ludde fixerade envetet men Teddy visade stor själsstyrka och lät sig inte bekomma. Skogsfrun blev väldigt förtjust i denna mjukt vågade jycke (ursäkta, Ludde).


    Kompletterar inlägget med ett par senare inkomna bilder från Calle. Vi hade MYCKET att tala om och Teddy berättade fantastiska historier om sin käre husse, och jag tror honom!  


     

Teddy kunde konster, för skogsfrun är hussens ställning också en konst!

Ett gott öl föll både husse och hund bokstavligen på läppen.


    Husse är en pigg 80+ are och en dag utforskade han trakten per cykel, ingen match för en gammal tävlingsåkare.

Teddy väntade stoiskt, bunden i oxeln. Inte ett enda gnäll eller skäll.


    Så var det dags att dra vidare.

Håverud måste alla se som besöker Dalsland. Vi tackar för besöket och önskar välkommen igen!


 

Dagen efter att Calle och Teddy rest, syntes blod från Luddes ena baktass.

Det visade sig vara en klo som splittrats, en gammal skada som förvärrats.

Hade sådan tur att vetten fått ett återbud och vi fick komma redan samma eftermiddag.

Det blev ett omständigt och pilligt göra som tog 2 timmar, Ludde sov förstås under tiden. Vid kloklippningen uppdagades att även en klo på den andra baktassen, var dålig och fick rensas. Nu har stackarn bandage på båda bak och halskrage om nätterna.

Han får penicillin och smärtstillande men skogsfrun får klara sig på kaffe som vanligt.


Underlåthetssynd är ingen ursäkt värd och faktum är att mattes sämre syn och överdrivna försiktighet har orsakat att Luddes klor blivit för långa och därmed lättare fläks. Hundar som enbart tassar på mjukt underlag sliter inte sina klor som vilda djur eller de som travar på asfalt. Varannan månad ska nu skogsfrun ta hjälp med kloklippet.

Av skadan blir ingen rik men kanske lite visare.



Av Skogsfrun på Dal - Söndag 3 juli 09:46

      

Humlen kunde vara majstång, tårtkalas och Ludde i full frihet


Till Värmeland den sköna gick färden! Inte igår man firade midsommar någon annanstans än hemma. Hästarna krävde sin skötsel oavsett helger och någon ersättare gick aldrig att uppbringa, hm inte för att vi ansträngde oss speciellt. Själv är bäste dräng tror man gärna. Trivsam samvaro med barn, barnbarn och bbb, nu måste man vara urgammal!


       

5 minuters promenad till Jonstorp där vi provsatt verandan och kollade blomstren.

Utsikten ner över byn är fin och typisk för landskapet. Mycket jobb återstår på det gamla misshandlade torpet; tidigare "reparationer" fodrar nogsamt återställande.


       

Midsommardags vandring, ca 6 km direkt från hemmets vrå genom vacker storskog och bad i Bråtsjön. Årets första dopp för mig var mycket behagligt, gissar på 18 grader. 

Otroligt vackra "Rävsvansar", skogsfräken eller åkerfräken vet jag inte.

Här finns kronhjort, älg, varg, lo, grävling, häckande tranor och mycket mer,Ett pratsamt sällskap ser inte mycket av djurlivet men korparna var nyfikna på oss. 


   

Den obekanta blomman vid torpväggen väntar på sitt namn, någon som vet?

Skogsfrun tackar för en toppenhelg och hoppas att vindruvorna i växthuset är mogna vid nästa besök, plockvänligt placerade för armar uppåt sträck.

Av Skogsfrun på Dal - Torsdag 23 juni 10:01


    


TREVLIG MIDSOMMAR GOTT FOLK!

Hej och välkommen!.....


- till Torpet i det vackra Dalsland.
Om kommentarer läs mer...

Klicka för större bilder!

 

Fråga mig

53 besvarade frågor

 

Översätt

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Oss emellan...

Länkar

 

 

Vädret

Väder Mellerud

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se