Kärt minne från tiden då lilla Ninna västgötaspets fanns med oss.

Luddes bonusmamma och så stolt med glitterhalsband. Lille vän!

Vi är till åren kommna nu och minnen från fornstora dar tränger sig på.

Särskilt i juletid.

Dessa är från förra året.

Vem vet, kanske får vi vara med i snösvängen i år...

det vore inte dumt alls, rent av passande för oss

som ändå inte ska ut på vägarna och trängas.

Blir väl förresten ganska ödsligt där i coronatider.

Egendomlig tid vi lever i

hoppas på återgång till det normala nästa år.

Livet går lite i stå, men lite har man ju alltid att stå i.

Här sitter de som vaktar huset

Men vi välkomnar gäster trots coronatider, en kan ju hålla  a v s t å n d.

Sköna promenader i skogen bakom och annorstädes begås...när andan faller på.

    ( Klicka så blir bilderna större.) 

Äter nog för gott men har införskaffat ett stillastående fordon att trampa bort extrakilona med.

Grannes prickiga Knabstrup har fått ett lika prickigt stoföl, bingo!

Vi passerar dem på Å-promenaden och sen blir det en fika på Torpet.

Ha det fortsatt gott, kära följare och tittinnare. Vi ska klara av denna vinter också.

Klicka på bilderna för större storlek och för att läsa texten som hör till.

Hej go vänner! Gamla som jag känner och nya glada.

  Skulle må bra av en renovering själv men det är torpet som står i fokus just nu, sommaren är kort.

Färdig långsida av stallbyggnadens logdel.

Det grejas högt  och lågt, från stuga till stall. Fint som snus kommer det att bli

innan vinterns snö lägger sitt täcke över alltihop, men SÅ långt vill vi inte tänka nu!

En kväll i Mars kunde vi inte låta bli att tjuvstarta utelivet

trots att det under dagen fallit ett tunt snötäcke.

Jo, det var ruggigt kallt så vi blev snart tvugna att dra oss inomhus.

  Nu är vi inne i Maj månad

och skogsfrun är sittandes här och var.

Rejäla utemöbler har intagit gårdsplanen och det goa vädret höll sig kvar över Påsken.

    Då fick vi kärkommet besök av Värmlänningarna som givetvis utspisades i det fria. Parasollen kunde gärna varit större för solen lyste obarmhärtigt över oss otacksamma, ur vinterns dvala väckta. Kanske hade vi inte hunnit vänja oss vid värmen.

  Lars hade med sig sonens labbe,

som Ludde konstigt nog tolererade. Men visst drar han sig bort ifrån den svarta inkräktaren! Ser ganska sur ut också men det gick i.a.f bra. Kanske för att det är en flicka. Någon sorts instinkt finns nog kvar trots kastrering i ungdomen.

Ludde är frisk och fin, blev nyligen vaccinerad och vetten berömde hans vita felfria tandrader. Ovanligt på en 11 år gammal hund. Tror matte.

  Fler och fler möbler anländer med skepparn.

Här provas nu en fristående flyttbar hängmatta som inte var helt enkel att montera.

Skepparn ger sig aldrig men det tar på krafterna ibland.

Jodå, även skogsfrun provade utan att drösa ur den rörliga paulunen.

Ha det gott nu go vänner tills vi ses igen!

VÅR! Absolut. Första gänget trädgårdsmöbler har kånkats fram och provsuttits i solgasset.


Det sticker upp saker lite här och där också.


Annat var det förra året dags datum...men i Mars!

  Medan snön dalar får vi roa oss bäst vi kan inomhus.

Mirre tycker det är för mycke snö och för lite möss. Em sladd får duga.

  Matte studerar Putin på Play.

Intressant men inte överraskande insyn i maktens boningar.

Ludde på soffan är väl måttligt intresserad, fast det dök upp en hund

i rutan rätt som det var.

Dagar släpar sig fram tills vi får kärkommet besök igen.

I morgon blir det planerad upphandling inför helgen, hoppas vägen är farbar

annars blir resan inställd.

Man blir allt ängsligare och försiktigare som bilförare med åren

och med plogning som en happening tas inga risker. 

Lev väl därute go vänner som här råkar titta in!

Opinion live igår:
Så upphetsade folk blir när naturen kommer dem nära.
Jag hade blivit glad över att den ensamma vargen lyckats ta ett byte och få ett skrovmål.
Flytta bytet till skogen hade löst problemet.
Eller gett vargen bedövning och flyttat den till det revir där man vet att det finns en ensam hona.
Nu skulle det statueras ett exempel; vargar ska minsann lära sig att inte närma sig människan boningar.
Tvärtom då! Ingenstans har djuren sin fulla rätt.
Titta på Kanada där samexistens med svartbjörn och älg fungerar bra.

Tack Maria Franzén för din vargteckning jag fick för många år sen...

avbytarkursen i Lidköping 1988

Några år sen men håller nog ganska bra fortfarande.